And california never felt like home to me...

God eftermiddag! Är det eftermiddag? I have no idea. Jag tänkte mest kika in och säga hej, så ni inte saknar mig allt för mycket.
 
Igår var den stora händelsen att åka till mormor och skriva. Och träffa Josef! Ja, han hänger hos mormor just nu, det makar sense för oss och är inget konstigt. Det blev dock lite kaos, för billy (familjekatten) kom och knackade på hos mormor och josef och billy ska inteinteitne träffas. Det blev ytterst spännande och grannar blev inblandade och allt. Men jag skrev en massa om hundar och middagar och grejer, och vi åt middag och det var väldigt mysigt. Hon hade köpt polly till mig och allt var lugnt och bra fast kallt som fan i helvete. Och supersnart måste jag gå ut i de tkalla vädret för att ha handledning. Meh. men handledning är ju peppigt, så. Hejdå igen.

ett monster har plockat mina vinbär

Hej så här mitt i natten!
Nu ska jag prata om gårdagen, och sist vi hördes var jag mitt i repskapet. Eller höstmötet, eller vad de nu kallar det. Halvårsmötet? Någon sa det. Jag vet inte. Men ja vi fortsatte möta en stund efter mitt inlägg och sen åt vi lunch. Där hittade jag anna och robert (eller Osby-gänget som jag kallar dem) och vi samt fatmir pratade om märkliga inlägg folk gör, dock-glas och annat. Jag hann också bli intervjuad till skånes taltidning och förklara att unga inte är en annan art än äldre. Rimligt.
 
Mötet fortsatte och blev ganska dramatiskt (jag och Fatmir hade en bra sarkasm-viskhörna där vi satt längst bak) (vi sa inte så elaka saker obs han behöver ej förlora sitt jobb) men til  slut var nog alla överens. När mötet slutade gick jag och team Osby till ett café och umgicks. Jag fick i mig cola och min magvärk släppte (det gjorde så himla ont igår morse...det var itne ok) och vi gick igenom dagen, konstaterade att solen inte är en källa och sjöng sånger (det sista var mest jag och Annoushka) (jag kallade henne anna innan? what the fuck?).
 
Men caféet var bara en mellanlandning, för sen åkte vi till casa mia och åt middag. Taxin var kaos men förvånande nog kom vi rätt och jag fick i mig prosecco. Det behövdes! Jag åt en broccoli-pasta som var jättegod (!) och vi skapade facebook-konst (fast inte på facebook) till allmänt skratt. Jag blev bjuden på pannakotta av servitören ("jag är ovanligt betagande idag") och rubriken kommer av att det var hela vinbärsklasar i våra efterätter. Så får man itne göra! Så jag sa att det var ett monster och robert formulerade rubriken, som tydligen var en Winnerbäck-referens. Sen fick jag en mindre ångestatack, men efter mycket förvirring och taxiväntan för samtliga kom jag hem och deckade. Och sov i...typ 15 timmar. wow. så idag har ingenting gjorts. det är en ickedag.

I call it murder, no love allowed

Hej hej här sitter jag på srf skånes höstmöte. Och bloggar samtidigt. Men de pratar bara om rapporter ändå så vem bryr sig? Okej, nu pratar de faktiskt åt viktiga saker, men jag kan simultana. Rapporterna var också viktiga jag är en duktig representant jag lovar! Jag hade till exempel en egen rapport. Den var ytterst viktig. Eller nåt.
 
Men jag ämnar blogga om min spektakulära gårdagskväll hos lilla! (vår mötesordförande är oerhört sassy. Hon är världens mest drottninga tant.) Jag kom hursomhelst till hennes "oenkla boning" och vi åt hennes supergoda pastagratäng (jag älskar den), drack vin som mormor hade gett oss (hon är bäst) och lyssnade på blogglistan. Till slut sjöng jag så engagerat att vi var tvungna att gå och spela. Vi testade lite covers, provade glitterstämmor som blev så bra att jag nästan dog, arrade gamla emma-låtar och hade en fakking underbar tid. Att spela med Lilla är det bästa som jag vet i hela världen. Men sen åkte vi in till stan och tanken var att gå på karaokebar. Men när vi kom in dit var ljudnivån så pass hög att vi inte kunde hitta baren eller ett bord eller ens en människa. så vi...gick ut och letade efter ett annat ställe. Det är helt okej att ni inser hur coola vi är. Vi gick över gatan, vejde för en del "mojar" och med hjälp av en random man (som tog tag i min käpp som om man får göra så) hamnade vi på carib bar. Tror jag. Vi lyckades beställa White russians och drack dem medans vi slog snygga rytmer på bordet, pratade om våra imaginära framtida flickvänner Stephanie och Amina (vi fick välja varandras tjejers namn) och var stolta över oss själva. Lilla lyckades till och med gå ut och beställa taxi, hitta till baren och köpa vin och sen komma tillbaka! Queen! Vinet var gott som fan och vi skrattade en massa och jag ville lyssna på rihanna för det var karibiskt flow. Så jag använde rubriken till det.
 
Vi kom hem igen och efter att hon dissat mig och åkt upp i hissen själv (hon är förlåten) drack vi julmust, åt sombreros (jag ingick äktenskap med dessa gudomliga tingestar) och lyssnade på musik. Och kramades jättemycket för det måste man. Ingen av oss kkunde prata, Lilla skrattade åt ungefär allt och ingenting och vi (mest jag) sjöng en massa till alla låtar. Det var jättemysigt och jag har inte mått så bra på länge.
 
Imorse vaknade vi alldeles för jävla tidigt, men frukost gjordes (tack <3) och jag tog mig iväg till malmö live. Och här är jag nu! Jag sitter längst bak och är besökare och det känns konstigt. Jag och Fatmir bondar dock väldigt mycket och verkar tycka lika om nästan allt. Han kommer inte ihåg att han har träffat mig innan! Sån tönt. Men nu ska jag ge mötet min odelade uppmärksamhet!

prosa och lyrik enligt tallriksmodellen

Hej hej jag är tillbaka!
Inte för att ni har saknat mig, men jag har saknat er. Och jag skriver från min nya dator! Han är lätt som en fjäder och smal som en anorektiker och han har skitkonstiga knappar men han är riktigt bra. Så nu är jag "emma upgraded" som syster säger. Ny telefon, käpp och dator och så ny bil i familjen också. Och idag ska jag premiäranvända ny klänning, woho! jag är bara ny. Fast ångesten är gammal och den har jagat mig överallt de senaste dagarna. Det suger ifall ni undrar. Och sen sist har följande hänt:
-Jag har tittat jättemycket på Nashville. Alltså mer än vanligt. Snart är allt slut, vilket är tragiskt. Men oj vad spännande allt var! Alla var så duma och sen så snälla och sen dog ingen fast nästan.
-Jag har firat mormor som fyllde år! Vi åt god mat och delikata dumlekakor och pratade om färger, höraparater, tomteboda och bonde söker fru.
-Jag har pratat jättelänge med Hannah om att ha barn, att vara blind och ha barn, att älska sina barn och sånt. Hon är bäst som ringer för att hon är orolig för mig. <3
-Jag har också pratat med min syster. Det var länge sen. Jag saknar henne! Kom hem slarla <3
-Jag har haft årets sista föreläsning. Där sa jag rubriken och fick krama alla igen. Delphine och hennes man körde hem mig och nu är jag här. Snart är jag i malmö för fler äventyr. Ses efter dem!

they're burning all the witches even if you aren't one

God morgon! Titta vem som har varit uppe i en timme redan? me, it's me! varför? För det är en random man från Lidköping i mitt hem som håller på och fixar med mina avlopp. Jag försökte hälla upp ett glas vatten precis och vatten hälldes ner på min strumpa. Det var inte så festligt. Och snart kommer en annan random man och tar min dator ifrån mig! det känns stressande.
 
men igår var jag hos Malin och jobbade! Det är så mysigt där. Jag stapplade in, förvirrad som fan, och fick en macka direkt. Sen skrev jag ett konstigt reflektionsutkast och åt lunch för tio kronor. Alltså inte mina pengar men det är en billig moj. Till detta drack vi flädersaft blandat med bubbelvatten i vinglas, för det är ju livet att använda bästa porslinet till vardagssaker. Och jag fick välja vinglas och titta på alla olika! drömmen you guys. Sen tog jag en nap (ja jag gick på riktigt och la mig i hennes säng och sov #gränslös) och sen skrev jag bok. Jag hamnade i ett riktigt flow och mitt i allt kom Rolle hem och vi fikade och pratade om lismande chefer, mansplaining och hur fort jag tydligen skriver. jag skriver rimligt fort, tycker jag personligen. Men ja sen åkte jag hem och gjorde exakt 0 vesentliga saker. men idag ska i alla fall kul grejer hända! och lite läskiga grejer snart. det är fortfarande en random dude i mitt hem. jag är inte helt bekväm med det.

istället för att bränna broar

ligger jag här och tittar på Nashville. Timme efter timme. Som om det ska göra saker bättre. som om det ska göra mig bättre. Men jag vill ju inte bli bättre. För jag är frisk nu. men jag vägrar acceptera det. så jag försover mig och missar möte efter möte och vill egentligen inte möta någons blick. Diskar inte, tar dålig hand om Josef, känner ingenting. vill inte att det ska vara höst. eller vinter. vill ingenting. Jag borde sova. ska upp i morgon. men hur stor är sannolikheten att det händer? ingen vet. antagligen bättre om jag somnar. Frågan är om jag kan. Snarare är frågan om jag vill låta mig själv kunna. jag trasslar in mig i andras drama för att försöka lugna mig men det gör tvärtom. jag är trött. men om jag inte straffar mig själv på det här sättet måste jag ju göra det på något annat sätt. så jag tittar. fast jag vill sova. det här är mitt mest meningslösa blogginlägg of all time. men jag bränner inga broar i alla fall. bara...några. några små broar.

everything but not enough

God afton, eller räknas detta som natt tro? Ingen vet.
Igår efter att jag bloggade åkte jag him för mammikyr, Nashville och lite för-vin innan jag åkte in till stan. Där träffade jag Anna H och vi åt middag på tugg. Vi satt typ halvute (i november!) och jag drack milkshake och vi pratade och mådde bra. Sen satte vi oss i baren på glorias och pratade om barnunderhållning (Disney, Astrid, prosten, grodan boll osv) och annat innan kvällens överraskning hände. Mitt i ett samtal kom Annas pojkvän in, i frack och allt, direkt från balen! Och han visste alltså inte att vi var där. lund är en liten stad. Så vi hängde med honom och hans mycket trevliga kompis och vi bondade över vad man behöver göra på olika poster och hur tråkigt det skulle vara med en nykter bal. Fasansfullt! Sen köpte vi choklad respektive chips på malmborgs och åkte hem.
 
Idag vaknade jag tidigt och jag och mamma åkte till ikea. Där köpte vi en byrå (som snart står i min lägenhet och är fin af) och åt korv och ikeade oss allmänt. Vi åkte him och mamma satte ihop byrån men jag och pappa lärde oss min nya telefon! Den är som min gamla, men...snabb! Så jag kan ha spotify på den! Sjukt va? orimligt sjukt. Nu är jag hemma, i min säng, och ska sova för jag ska tydligen till skolan imorgon. Hur detta ska gå till vet 0 människor. därför fick ni en jättesorglig rubrik från en jättesorglig låt. den heter flowers up så att ni (Paulina) vet. och nu blir det sovning av här.

Ingen del av nånting, ingen del av allt

God eftermiddag, bloggfolk!
Nu ska jag berätta om min fredagskväll, och dag också I suppose. På dagen kom mormor med asian express-mat och vi städade loss. Det behövdes, kan man säga. Hon fick smaka mitt goda kaffe (det hade ju tydligen skvallrats om...) och hemmet blev rent till slut.
 
Sen åkte jag him för lite Nashville (okej ganska mycket Nashville) och mat innan jag och pappa åkte iväg mot malmö. mamma skulle också ha följt med, men hon blev kräkissjuk. (hon hade naturligtvis slutat kräkas innan jag kom dit, annars hade jag åkt hem igen direkt.) Det viktiga med denna resa är dock att vi åkte i deras nya bil! den var "iridium-grå", så vi spånade på namn som iris och irene. och vad tror du spelades när vi satte oss i bilen? iris med goo goo dolls. Så hon heter iris nu, helt uppenbart. Hon är sjuuuukt hightech och jag gillar henne!
 
Så varför åkte vi till malmö? Vi skulle se Thåström på malmö arena! Vi upptäckte att vi hade ståplatsbiljetter, men det var nästan bäst så, för det var så himla roligt. Jag sjöng med så högt jag kunde i beväpna dig med vingar, ingen sjunger blues och rubriklåten, nere på maskinisten (höjdpunkt!). De nya låtarna var riktigt bra och kändes som den bästa sortens undergång, jag fick en kompis som aldrig kom på vad låtarna hette så jag fick hjälpa till (det var mycket mindre störigt än det låter), en random superskåning försökte lura i mig att han stått här sen 5 (det funkade ej) och...och...han spelade...di mauer. Alltså! Okej, det är inte var e varjen direkt, men...ändå. Wooow. Magi. Hela publiken sjöng och det var så stort att vi glömde att filma till mamma. Förlåt! Han spelade alla vill till himlen också och jag skrålade med fulla män. Hur de blev fulla vet jag verkligen inte, för det fanns ingen alkohol i lokalen. jag fick inget konsertvin! Det var faktiskt sorgligt, för jag var supersugen på det. Konserten var hursomhelst helt Amazing och så himla kul på alla sätt!
 
Idag har jag kämpat för att få gå på fest, men så blir det inte, så jag får överleva. Men det blir nice tider ikväll ändå så jag överlever. Det var allt för nu, kära bloggfolk.

we have so much in common, we argue all the time

Det är november, faktiskt. det är ett högst stort problem i mitt liv. så nu tänker jag berätta vad som har hänt i en härlig liten lista:
-Jag har skrivfikat med Anna N. Vi pratade om att "bli kastad", sörängen och dramatiska människor och så skrev vi. jag skrev om skogar.
-Jag har träffat min nya psykolog. Hon verkar ok, väldigt konstnärlig och intensiv, samt inte rädd för hur crazy jag är (det är jag alltid rädd för). Fun fact dessutom: Hon sökte in till författarskolan en gång och kom inte in. mohahahaha!
-Jag har provat bönpasta. vad fan är ens bönpasta? Jag vet inte, men det gick typ ner.
-Jag har tittat ännu mer på Nashville. fast det anade ni nog...
-Jag har försökt träffa filippa. men min taxi kom inte förrän efter 75 minuter, och då hade jag gått in och gett upp för länge sen. fuck off, lunds färdtjänst.
-jag har haft jättemycket ångest. så jag smällde bubbelplast och tittade på skvallervideos om Taylor Swift. josef har i alla fall varit snäll och ätit sin mat, och imorse tvättade han min näsa så jag älskar honom. (det lät ganska creepy men det var mysigt. han tvättade mina händer och armar och pågick till och med).
-det är typ det som har hänt? tror jag. och nu ska jag sova för den här dagen måste, måste, måste sluta snart.

Det kallas himlen och jag har aldrig varit där

Det har jag inte, nej, men jag har varit på en massa andra platser. Fast mest min säng, och soffan himma. Där tittar jag på Nashville. Fast jag skriver också! och idag caféskrev jag med Anna H. Vi pratade om dryga litteraturvetartjejer, att skylla ifrån sig för att man skriver dåligt, adverb som inte får förekomma och lite annat, men mest skrev vi. Jag skrev om tapas, woho. Fast jag kan inget om tapas så varför jag skrev om det är lite oklart.
 
Vad kan jag mer prata om? Att jag har pratat en massa med random människor på facebook och att jag älskar det. Vi har till exempel pratat om tori Amos, emmy the great, bostadsrätter och bebisdrömmar. Härlig tid. Jag har också handlat idag och blivit oerhört deprimerad över att jag inte bara kan få äta goda saker hela tiden. Idag åt jag super healthy diet soup. kul va? nej. vi lyssnade på låten i rubriken (lilla fågel blå, är det, kolla Paulina vad duktig jag är på att berätta låttitlar vänj dig inte) och det var rätt stort för det var kanske min sista tur i Kaspian, bilen vi har haft i 8 år. Vilken sorg! vem den nya blir får vi se. nej vänta just det jag ska him imorgon så då träffar jag honom en allra supersista gång. Gud vad jag pladdrar, det händer inte jättemycket i mitt liv. God natt.

now you only bring me black roses

Hej fina bloggfolk!
Hur är läget? Känns som jag oftast bara hoppar in i att prata om mitt liv, ibland till och med utan hälsningsfras. men vi låtsas som att ni sa "läget är braaa!", för det är mitt med. I lördags var det ännu bättre, för då hängde jag med lilla (som alltså är Paulina, det har varit lite oklart)! Vi var trötta och bakis respektive förkyld, men vi tog ändå tag i livet liite. Vi åt sallad, drack gooott vin, spelade lite och sen lyssnade vi på musik och pratade hela kvällen. blogglistan gick och hon fick gissa artisten, vilket hon var bra på faktiskt. Vi sjöng (mest jag) och lilla uttryckte sig djupt: "så länge jag är full och du sjunger mår alla bra." så sant. Anastacia och james blunt fick uppmärksamhet, jag berättade olika konstiga saker från min barndom och vi blev väldigt känslosamma på ett bra sätt. tack bästa spirit-lillasyster för bästa kvällen!
 
Igår vaknade vi, släpade oss upp och åt såklart storfrukost. Vi hade till och med smör, så vi fick bre mackor! det var konststycken, kan jag lova. Vi pratade bl-språket heeela tiden (till allas iritation, till exempel vår) och jag bråkade med spisen och livet var morgonmysigt. Sen spelade vi lite mer och det gick, som vanligt dagen efter en vinkväll, jättebra! vi testade diverse covers och det var hur kul som helst! hon är så himla bra, så ni vet. "kasta saker i mitt ansikte, det är min grej!" sa hon och det är fan sant för jag behöver bara blinka så gör hon vad hon ska göra. drömmen! När hon åkt hem kom föräldrarna för att fixa mer i köket (kaos pågår) och jag bestämde mig för att åka med him och titta på Nashville. Vilket jag gjorde...hela dagen. det var dramatiskt som fan, jag grät lite och sjöng med i låten i rubriken (den är så bra!), omelett med grönkål och skinka åts (supergott faktiskt) och jag tror jag såg...7 avsnitt. lagom ändå. jag tänker göra ungefär samma sak idag, så snart åker jag him igen. men jag måste skriva också obs. det är prioriterat nu.

Hanna...är du rik?

hej och god dag från min något bakisa värld!
Hur blev jag så bakis tro? Jo, jag var på författarskolefest! (okej såå bakis är jag inte obs.) Först åkte jag till malmö för att skriva med Filippa. Jag fick lite gjort trots förlorade knappar och sånt, och sen gick vi ut för att göra en miljon ärenden. Till exempel skulle vi köpa strumpbyxor till mig, så jag kunde ha på mig något på kvällen. och vet ni vad jag också köpte? Sammetsstrumpor! Alltså...ni förstår inte. det var perfekt! de är vinröda (nästan lila!) och sammetiga och spektakulära! Vi köpte även vin till kvällen (av världens mest intensiva systemet-jobbare...) och superbillig mat och grejer. Vi mobbade varandra, skrattade och var peppade...speciellt för sammeten!
 
Sen kom jag till festen! Filippa följde mig dit, med en pizzakartong i handen. Kul ändå. Men festen tog sin början och jag pratade med alla möjliga om allt möjligt. De äldre skålade för att inte vara senila, Delphine ville kroka arm med mig ("varför vet ingen) och vi åt och drack och hade det bra. Anna N hade konstant koll på att jag hade vin i glaset (även när hon satt långt bort) och tvåor och ettor jämförde känslor om lärare och uppgifter och grejer. Ita höll ett lagom tantigt tal (fast jag sa att vi var jämnåriga till henne, hon blev chockad), lite dans hände och jag bröt mig in i olika samtal om standup, sörängen och annat i livet. Mot slutet av kvällen högg jag tag i den ynsta ettan, som är yngre än jag, och skällde på henne för att hon var så himla ung. Men sen blev vi vänner! Vi pratade jättemycket om lesbiskhet ("alla filmer med snubbar i är skräckfilmer", sa hon till exempel) och the ark och allt möjligt. Jag fick till och med passivröka med henne (och hennes söta ettakompis)! vi umgicks förvirrat ett tag till och sen åkte jag och Anna H därifrån. Eller vi försökte. bussen missade oss (nej, inte tvärtom) så vi fick gå till triangeln och åka tåg därifrån. det roliga var att Alva, som var kvar när vi gick, hoppade på samma tåg. Så Anna var på toa och när hon kom tillbaka hade jag hittat en Alva! "hej Emma, vad gör du på det här tåget?" kan man undra. vi hann preciiis med bussen och åkte hem med sjukt odrägliga killar. "ni vet att ni är på en buss va?" sa jag till slut. de tystnade lite då faktiskt.
 
Idag började med att jag vaknade, logiskt nog. och just det, rubriken! Det var Anna n som sa det eftersom Hanna hade köpt en massa vegansk b & j-glass. så himla straightforward. Men jaja, vad som har hänt idag hittills är att vi har gjort om lite i mitt kök. Eller börjat iaf. Vi har rivit ut min oanvända kyl, vilket resulterade i en maaaassaaaa is som jag fick smälta genom att hälla varmt vatten på den. jättekul, tydligen. jag är lättroad. Josef var väldigt rädd för bankandet, kan jag berätta. men det var ju bara morfar, han är inte farlig! (hahahaha jag kan känna hur frustrerad till exempel Hannah blir av att läsa detta. jag kallar honom inte morfar obs. bara ibland!) Nu sitter jag och väntar på lilla, som är på väg hit från Göteborg. "kan hon inte stanna hemma eller?" frågade mamma om detta. dömmande. men nu slutar jag detta högst messy inlägg.

big girls cry when their hearts are breaking

De här dagarna suger. På ett dåligt sätt, som Filippa hade sagt. jag har släpat mig genom tiden, zombiesovit, varit i skolan (det var ibland kul och ibland jättetråkigt) och överlevt. igår fick jag i alla fall titta på Nashville. det gjorde mig glad ändå. men annars har följande saker varit sämst:
-Jag har missat tre telefonmöten på lika många dagar. för jag är uppenbarligen värdelös.
-Josef har rivit bort en tangent på min dator. Tack kära katt. (men jag får en ny nästa vecka woho! bra sak!)
-Jag kommer inte få gå på konsert på söndag som jag trodde. är av många anledningar sjukt bitter över detta.
-jag har börjat försöka ta tag i min hälsa (och mitt utseende). det är miserabelt. självhatet är enormt.
-Det är vinter. fuck allt. mörkt och kallt och imorgon ska jag ta fram vinterjackan.
-jag ska på fest imorgon och det ska ju bli jättekul såklart men är så stressad pga vad äter man på fest ens? vad ska jag ta med mig?
-tror det var det. blääää livet. imorgon blir bättre hoppas jag.

katsura

(uppgift: Vi fick bilder och jag valde en bild på ett träd som tydligen heter katsura. Sen skulle vi skriva om varför vi hade valt de här estetiska valen...i en text som inte fanns.)
 

Jag har valt att döpa min nya roman till katsura. Boken är en fragmentarisk, något prosalyrisk gestaltning av min mellan- och högstadietid. Titeln var det sista som kom, trodde jag, men jag var sen tvungen att skriva om hela projektet.

 

Katsura är ett japanskt träd. Det kändes logiskt för mig, som avskyr prosalyrik och inte bryr mig särskilt mycket om asiatisk kultur, att att kombinera dessa två i min svåraste bok. Det var själva symbolen av trädet som fångade mig först. Att stå rak, för att man inte kan något annat. Jag sa ofta så på den tiden. ”Klart jag är mig själv. Vem skulle jag annars vara?” jag betedde mig som en vuxen och kuvade mig aldrig oavsett hur ensam jag var. Träd är starka, men kalla också. Det känns alltid kallt i mig när jag ser ett träd. Såna kramar man när man är vilse, och vilse är man ju fan nästan jämt.

 

Men med den logiken hade jag kunnat kalla boken ”ek”. Varför gjorde jag inte det? Dels för att ek inte är så spännande som ord, men dels för att något annat med Katsura fångade mig. Myten säger nemligen att det växer på månen. Det var det här som fick mig att skriva ett helt nytt avsnitt i boken, det som just handlar om månen. Månen som både ses som långt borta och som något fint. Det är bra att växa på månen. Starkt, rentav. Men kul är det nog inte. Man är långt ifrån allt och alla. Växer ensam och väntar på Neal Armstrong. ”A small step for a man, but a giant leap for this random tree.” Typ så känns det ju varje gang någon pratar med en i klassrummet eller i matkön. Som om de landar på ens planet för en stund. Jag har alltid växt på månen. Jag har aldrig stämt. Jag har alltid varit katsura.                   


mama, we all go to hell

Matilda: Jag är lite osäker på vem du är (är det the original Tilda? Isf oväntat kommentar...om inte, välkommen nya människa!) men Kulla-Gulla är livet, så du borde läsa om dem genast! Hör av dig med dina tankar under tiden, det blir kul!
 
Nu är det halloween, motherfuckers. Så jag hade en spoooky låt i rubriken. Lyssna på den om ni känner er icke-spookade. Nä, men vem fan bryr sig ens om halloween to be honest? Inte jag i alla fall. Vad jag bryr mig om är att den här veckan får jag äntligen ha lektioner! Igår var jag oväntat yolo och råkade åka hemifrån utan min telefon. Det ska jag aldrig göra om, for the record. Vi hade lektioner om estetiska val och om vår reflektionstext vi ska skriva. Det är det roligaste i hela världen så ni vet! Man får prata om sitt skrivande och skriva om sitt skrivande och grotta ner oss i våra processer och känslor! Det är ju för fan drömmen!
 
Fast det finns en sak i hela världen som är bättre: att träffa min klass! Det är verkligen att komma hem! Alla fina röster och skratt och hur accepterade de är när jag är en pågående storm. Vilket jag var igår, verkligen. Jag pågick delux. Vi åt lunch och pratade om Italien, hur man översätter "kinky enough" till svenska, äpplen (tydligen, missade det samtalet) och en massa annat. Vi fick testa att skriva om ett hittepå-estetiskt val och den uppgiften kommer nog senare idag. Så kul liv!
 
När jag kom hem hade jag ett seriöst samtal med Hannah om livsmål, energi och att ändra sina tankemönster. Det var ganska jobbigt för oss båda, men viktigt (hoppas jag). Sen kom mamma och vi styrde upp i lägenheten (den var kaos) och berättade om våra helger. jag har saknat mamma faktiskt! Men nu börjar snart nästa skoldag, så jag ska förbereda mig och sånt.

RSS 2.0