För jag vill inte må sådär

Hej hej, här är en lägesrapport från min töntiga lilla ångestvärld där jag bor. Kan även kallas: Min lägenhet. Här ligger jag i sängen och stirrar upp i taket och gör ingenting. Typ så är det. Kul va? Jag kan inte gå i skolan och är helt slut. Idag var jag uppe i två-timmarsintervaller för att sen behöva lägga mig igen. Stabilt va. Mitt enda produktiva idag är twitter. Där är jag on fire nu för tiden, det ska ni veta. Men in real life är jag...inte det. Men jag har bra folk i alla fall. Mina föräldrar har verkligen stepped up och är så jävla bra. "Säg till om du behöver något. En kram, städning, mat eller vad som helst." Bästa de. Lilla var också jättebäst och pratade med mig när hon packade upp sin mat hon hade köpt. Det var mysigt <3 jag älskar henne så ni vet.
 
Jag skulle ha pratat med min läkare idag om meds och sånt, men på något jävla helvetes sätt missade jag samtalet. Jag orkar inte. Men hon ringer på torsdag i alla fall. Då jävlar. Annars...har inte mycket hänt. Var himma igår och åt mat och såg så mycket bättre, och det var nog det. Nu lyssnar jag på crazy town och ska sova. Visst är det konstigt hur jag inte får ro att sova men inte heller kan gå upp? Det är ett jävligt liv jag lever, det ska ni veta. Men jag försöker ta mig fram, så det är egentligen ingen fara. Allt bara suger helt oändligt mycket. nu vet ni.

Where are the sleepless nights I used to live for?

Så...hej. Hej hej hej nu har det hänt hörrni. Jag har spelat metal med blåsorkester. Två gånger, till och med. I did it! Och det gick bra! Det var mardrömsjobbigt, men det gick bra! det var mycket hamna backstage och inte helt veta var jag var, men ändå bli hämtad hela tiden. Väldigt stressande. Syster kom och sminkade mig efter bästa förmåga (=misshandlade mig allmänt) ("smink är ett våldsamt spel, Emma!" "Det är inget spel, Sara."), jag drack äckliga groggar för att tagga upp, mina instrument-dudes sprang runt rummet spelandes på sina instrument som uppvärmning och...vi spelade. Och det gick så braaaa! Och var så kul! Jag meddelade att vi var satanister (det var uppgjort, jag gick inte bara loss) och jag kom ihåg alla ord, sjukt nog! Vi var alla svintaggade och fick blommor, och sen lämnade jag allt för att gå ut och äta med min fanclup. OBS skämt men ändå inte skämt.
 
Vi gick till glorias och åt, men de hade tagit bort sina fina skålar så jag blev ledsen. Jag skulle ju stula en! Vi pratade om vad vi egentligen hade sett precis, sweden rock, att ha ett tredje sinne, att lowkey ringa någon och annat trams, men jag var så trött så jag knappt kunde sitta upp. Jag och pappa tog en taxi hem pga bussar, och idag...har jag sovit och legat ner. Gick precis upp för att äta något och började må dåligt direkt. jäää mitt liv rular va.

Vill ha svart vill ha vitt vill ha alla färger

Fyyyyy faaaannnn vad sliten jag är. Snälla Emma ta hand om dig själv varför gör du bara destruktiva saker. Seriöst det här kommer sluta jävligt dåligt yall.
 
Men! Jag hittade en klänning igår! En röd lång sak i bliserat (heter det så?) tyg som swishar massor. Älskar dennnn! Så den köptes och sen chillade jag himma och åt lite mat innan jag åkte till malmö för att hänga med lilla och Sam. Två sams på samma dag, sjukt life. När jag kom fram lagade de pasta, vi lyssnade på jazz och sen partymusik (älskar hur Sam först sjöng med i jazzen och sen kunde hela texten till jason derulo), åt skumtomtar och pratade. Grisskratt hände, dans hände, vi pratade om olika crushes, sjöng stämmor och hade det mysigt. Och sen blev klockan jättesent helt plötsligt? Hur hände det? Jag kom hem, deckade och vaknade...
 
...till insikten att jag borde vara på af-borgen typ nyss. Så bakis och utan mat kastade jag mig iväg, sprang upp på scen i mellanspelet och sjöng fast jag höll på att svimma. Alltså verkligen jag mådde skit. Men sen fick jag åka hem, äta asian express och vila, och nu måste jag duscha. konserter ska hända. vi får se hur det går.

good journey, love, time to go, I checked your teeth and warmed your toes

Hej hej jag är jättttestressad men mår också typ bra för första gången på hundra år känns det som. Igår mådde jag ej bra, för då skulle jag åka på genrep inför konserten. "vi ska inte repa så länge", sa jag till mamma, "så du kan stanna." då var klockan halv nio. Det...tog inte kort tid. De var långt efter i schemat och plötsligt skulle de äta mat och jag bara eh vad gör jag här. Men jag fick pannkakor så det var nice, för jag var ju hungrig af. Vi skulle sen spela, men...ljudet dog? Så vi fick vänta i 45 minuter tills de kopplade in någon annan skit, och då fick vi äntligen spela igenom skiten. Mennn det lät faktiskt...bra? Kanske? Det var kul faktiskt. Men när jag kom hem var klockan...kvart i tolv. Död åt långa rep hejdå :(
 
Men idag, idag gjorde jag en cool grej hörrni. Jag spelade in en podd...med en främling! Vi hade bara pratat på twitter innan, men nu var hen i malmö, så hen kom hit och poddade med mig. Och det var så bra! Sam, heter hen och det första hen sa var "jag har en snigel". Okej inte det första but still. Jag älskar sniiiglaaaar! Vi gjorde en sprakande podd om norra latin, harry potter, skryt och annat, och den blev så bra och kul! Mådde: Prima jävla bra. Men nu ska jag tydligen panikshoppa, men jag måste köpa klänning till imorgon för de jag har beställt kommer jävla inte. Död åt dem.

lever livet som jag bara hade ett

Hej och hå från en trött, hungrig och sliten lite emmaperson. Vill bara sova. Men jag ska väl berätta om saker som händer. It's what I do i den här oerhört ointressanta bloggen. Och igår åkte jag till af-borgen under mycket förvirring och repade nightwish. Det var en jävla massa teknikstrul (alternativt så var folk divor, hmmmm), men det gick rätt bra ändå och sen blev jag upphämtad av Skogis! Det är Ellinor alltså. Hon hade suttit och lyssnat och känt sig cool för att hon "är med sångerskan". Rimligt.
 
Vi åkte hem till mig under en lång konversation om ätstörningar och matångest. Det var så fint och viktigt, vi har så olika ångestar men vi förstår dem. Vi fixade mat, ironiskt nog, och åt den medans vi fortsatte prata om just matångest. Stabilt yo. Sen drack vi mycket vin och förberedde inför vår flatfest! Nittonde januari, lock that shit down alla måste komma. Alla som får, alltså. Vi la till en massssa låtar i spellistan till festen och därför lyssnade vi på så jävla mycket bra musik: la roux, amy winehouse, janelle monae, the sounds och en massa annat. Vi råkade hela tiden lägga in låtar som hade män i sig och fick ta bort dem, så det blev mycket "men det är ju en maaaan!". Vi skrev tweets utan att twittra, hyllade saker som händer i trapphus och skapae ett event till festen! Iiiii! Hon sov över, vilket var jättemysigt, så vi var uppe till typ två.
 
Idag vaknade vi sent, hon åkte till sin skola och jag chillade. Förutom då när det ringde på dörren, jag öppnade i nattlinne och det var lss som skulle ha en uppföljning hos mig idag. ...woops. Men det hände och jag klädde på mig och det löste sig. Sen sov jag dock lite mer. Jäää. Vill bara sova mer men jag hinner inte. Det suger. Kan jag få sova hela dagarna, tack?

I cheated myself, like I knew I would

(mush som jag skrev igår kväll, tisdag alltså.)
 

Jag är väldigt bra på att göra första intryck. Jag stormar in som ett yrväder och har tankar och idéer, är snäll och varm, erbjuder mina skrivtjänster och strålar som en fakking sol. Jag kan följa med i samtal, vara witty och härlig och ge kärlek till höger och vänster.

 

Sen…sen börjar det. Framför allt om det handlar om business. ”Nej, Emma kommer inte”, låter det då. ”Hon försov sig.” ”Hon har ångest.” ”Hon har inte hört av sig.” ”Hon glömde.” Allt sånt. Och när jag väl dyker upp är det mer ”men shit, skulle jag göra det?” ”har jag fått det där mailet?” ”jag har inte de uppgifterna.” Jag mumlar fram ursäkter och försöker säga bra saker när jag förstår vad som händer men jag gör ju knappt det. Och ändå bara fortsätter jag. Låtsas hänga med och må bra, säger att jag orkar, säger att jo nu tror jag jävlaridet att det vänder. Men det vänder inte! Det vänder aldrig! Det blir värre! Och jag brukade inte vara såhär. Jag brukade vara en sån som gjorde saker. Men nu? Jag sover, äter inte ordentligt, kan verkligen inte hantera mitt hem (det har aldrig varit såhär illa), är destruktiv, kan inte hålla reda på mitt liv och vart jag ska och vad jag ska göra där, vet knappt vad jag heter ens. Det här är inte jag! Jag är ju för fan en smart och ambitiös person! Jag vet och kan saker! Men jag orkar inte. Jag gör verkligen inte det. Det är det värsta jag någonsin har varit med om, på riktigt. Inte just i de här situationerna kanske men över lag. Hela tiden. Och jag hatar hur besvikna alla blir. Hur de sänker sina förväntningar. And there’s nothing I can do. Jag blir bara sämre och sämre och jag kan verkligen inte se någon lösning. ”Skaffa en kalender” ”men bara diska då” ”gå upp på morgonen” I can’t do it. I can’t do anything. Jag orkar inte mer L


Hon är inte den skarpaste lådan i kniven

Hej från klemmentinvärlden jag bor i! Nu skällde grannens hund. En av dem, alltså. Det finns tre i den lägenheten. Ni är off brand, lesbiska par, ni ska ju ha katter förstår ni väl!
 
Men ja jag ska blogga om igår, och igår var jag på styrelsemöte. Det började väldigt dåligt, för Bo (en vuxen pensionär) drack ett glas mjölk. Jag var rädd för att bli styckmördad :((( men sen mötade vi loss och kom fram till mycket, som att vi ska göra regelverk och annat kul. Mennn sen hade vi julavslutning! Vi satte oss i sofforna, drack glögg och mobbade varandra i största allmänhet. Och fick julklappar! Det var fina mjuka handdukar <3 i jätte-otympliga påsar, men ändå. Bo sa rubriken, Annoushka och jag försökte lära honom feminism och sen åkte vi till restaurangen där vi skulle äta. Alla var supertaggade på en svamptoast (inte jag ofc), men vi åt goda förrätter och sen goda huvudrätter japp jag är väldigt intressant just nu. Alla skrattade och pratade och vi pratade mycket om spa-helgen, smidde planer för föreningsframtiden, drack varma drinkar (jag fick varm choklad och xante iiii), umgicks med servitrisen (jag ropade henne till mig med att kalla henne sweetie, valid ändå) (jag älskar servitriser) och allt var bra men jag hade ångest. Nu ringde postkodlotteriet och pratade jätttelänge med mig. Så fort han var klar sa jag "sjukt att du kan prata så länge! Men nej tack" jag är inte en snäll person. Aaanyway, efter en minor ångestflipp åkte vi åt våra håll (jag tänkte skriva "åkte jag hem" men det lät som om jag åkte tidigare) och hade massa ångest helt enkelt. Kul life.
 
Idag har jag klippt mig! Det syns inte, men wow vad det känns. Jag kan liksom...komma igenom mitt hår? Sjukt. Annars har jag sovit, ätit, lyssnat på punch up the jam och haft ett okej liv. Men nu ska det jävlaridet bli nightwish! I'm scared :(

My name is ruin, my name is vengeance

Sååå jag bloggade ju sist från bilen till göteborg. Där var jag i hela fjorton timmar! Rimlig tid ändå. Vi kom fram, installerade oss i Johanna kusins lägenhet (utan att träffa henne) och sen åt vi middag på en pub. Jag älskar pubar hörrni. Sportmatcher pågick på tv:n, goda pommes åts och vi pratade förvirrat om salsa-partys och annat vi inte helt förstod.
 
Mennn sen gick vi ju på konsert! Vi kom precis när förbandet nightmare air började, och de var väldigt mysiga. Svinbra trummor, en helt okej sångerska och riktigt nice gitarrgrejer. Och sen var det garry numan! Nä ni vet inte vem det är, det är okej. Han är kickass. Allt var dystopiskt och synthigt och rubriklåten var en highlight, förutom "doodoo" som jag kallar den, fast den heter our friends electric. Det var fan life. Jag var så trött att jag nästan somnade stående dock, så vi skippade encoret och åkte "hem" igen. Och sen sov vi, fram till 06, för då åkte vi hem till lund. Det var tydligen viktigt att de andra...skulle jobba. Vi bokstavslekte oss hem och sen har jag sovit, ätit chips, lyssnat ikapp på poddar jag försakat och pratat med Lilla och Hannah. Med Lilla hade jag en lång rant om brevväxkling med seriemördare och sen hamnade vi i snåriga diskussioner om feminister jag inte gillar (japp de finns) och annat jobbigt. Och nu ska jag sova igen, I am very excited.

Det bästa med maten är soppa

(skrev detta vid 3 igår eftermiddags men hade inget internet.)
 

Hej från…bilen! Japp, idag sitter jag i en bil och bloggar. Eller ja, kan man verkligen säga att man bloggar om man inte faktiskt är uppkopplad till the internets? Jag vet inte, men jag tycker att jag gör det eftersom jag skriver blogg. Vi är på väg mot göteborg och nyss var vi i Varberg och fikade på en vägkrog där det var helt absurt mycket folk! Det var lång kö till maten och massa bilar! Detta vill mamma och pappa förmedla till omvärlden, för de var helt besatta av det.

 

Men igår efter min morgonbloggning åkte jag mot Engelholm. På tåget mötte jag alla ledsagare till aktiviteten, inklusive Filippa! Det var länge sen! Vi kom fram och åkte buss till torekov, där vi skulle gå på spa. Vi åt en märklig lunchbuffé, från vilken rubriken kom…och den makar ju ingen sense? Visst om han hade sagt typ ”soppa är den bästa maten” eller varför inte ”det bästa med den här maten är soppan”, men nej. Det bästa med maten är soppa. Oftast är ju mat inte alls soppa? Aaaanyway…vi begav oss mot spaandet och jag och team osby hängde i diverse pooler (ibland utomhus), relaxade i fåtöljer, umgicks med tanter och hade det bra. Fika hanns också med, där vi fick veta att det ”inte är något tryck i den här citronen”. Okej, då vet vi…

 

Jag och Filippa hängde på vårt rum, drack bubbel och åt vindruvor och skinka, och sen var det middag. Vi åt märklig soppa igen och sen marulk, vilket resulterade i att vi fick en utläggning från Robert om bandet marulk. De har han sett två gånger, de är från göteborg och de finns inte längre. Bra att veta ändå ju. (nä.) Jag drack en god drink och de andra åt efterrätt, och sen hängde vi med några ladies och drack vin och ”blindkacklade”. Vi pratade om allt dumt folk gör och när vi fattade att vi var blinda och att ha blinda föräldrar. ”Ser inte din mamma och pappa?” ”nä, gör dina det?” så jävla precious.

 

Sen sovs det, eller försöktes, jag höll vist Filippa vaken med mina snarkningar. Men vi gick upp och åt frukost (masssor med frukost), och sen poddade jag och Annoushka. Det blir en…minnesvärd podd. Vi försökte få liv i den här datorn (den är lide kaos som vanligt) och sen åt vi lunch och åkte hem. Eller jag åkte ju inte hem utan mot göteborg. Hur jag ska orka vet 0 personer men det är värt ett försök. För nu blir det konsert!


don't worry I will carry your share for us, no matter how bad the storm

Hej och hå det är fucking morgon. Kill me now. Jag har ej sovit tillräckligt for the record men nu kör vi. För igår var jag ju ute i bondeland och firade Elins fölsedag! Jag satte mig på ett tåg till höör och blev joinad (va konstigt uttryck) av Isa och Micke, kända från till exempel att ha gift sig i sommar när jag var på bröllop. Isa läste ur en bok som låg på bordet om att bli en bättre säljare (vi blev inte bättre säljare) och sen kom Olle och räddade oss från den. Vi kom fram, Elins pappa körde oss ("vad är det för man jag är i bil hos?" sa jag...) och sen bowlade vi. Det är visst...en grej man gör. Jag var ej bra på bowling men det var väl...kul ändå. Förutom då att Olle sa att jag var ett bowlingklot...på tyska. Det kan man ju göra.
 
Sen tog vi oss till en restaurang och åt fancy middag. Jag drack en vidrigt stark fördrink (det var mitt eget fel) och sen förstörde jag min mat alldeles kapitalt, med Olles hjälp. Isa hävdade att det såg ut som barnmat. Vi mobbade varandra, Elin mindes väldigt mycket saker, jag var för ovanlighetens skull tyst ganska mycket och sen åkte vi alla ut till elin på super-landet. Där dracks det mer grajor (jag hade legit tre glas framför mig, vin, cola och bayleys, kände mig som en queen) och vi lyssnade på allt från kaskada till sabaton och pratade. Det var mycket med katterna i hemmet, jag och Rebecka bondade (det är Elins tjej detta vet ni) om musik och sen åkte jag taxi med en märklig men bästig chaufför. Det var konstigt, för en chaufför ringde och skulle köra mig, men det var inte han som kom? Förvirrande. Sen packade jag i fyllan och villan och föll i min säng och sooovvvv. Och nu...ska jag till engelholm. Där har jag inte varit

Amy Winehouse står på scen och plötsligt är hon frisk, hon sjunger en musik jag aldrig hört

Ja någon ska ju fan vara frisk, men jag är det inte. Sån ångest jag har haft, hörrni. Idag har det känts liiiite bättre, men vi får fan se. Och nu ska ni få veta lite om vad som har hänt sen sist:
-Jag har tittat på amy och blivit emotional och älskat amy winehouse.
-Jag har försökt åka till malmö och se lilla giga, men det fick jag inte...and so.
-Jag har skrivit med Anna, eller ja läst, och pratat massor som vanligt. Samtidigt som jag hade superångest.
-Jag har gått på stan med mamma och letat efter den ultimata nightwish-klänningen. Vi hittade ingen.
-Men vi hittade Syster, benjamin och Haddock! Han fick vara på stan, den söta lilla ungen.
-Och jag köpte nya tjocka strumpbyxor thank god. Älskar dem.
-Jag har åkt him och ätit jättegod lax med pappa, fast jag var en spillra. Och sett så mycket bättre där Linnea slaktade som vanligt.
-Jag har lagt upp en podd! Äntligen! Den har legit legat på min dator i mer än en månad, men nu är den uppe på internet. Och jag ska börja podda igeeeen! Så jävla tagggad!
-Jag har precis insett att min telefon har 7 % batteri och jag ska åka hemifrån om 20 minuter. Woho.
-Jag har snart åkt till bondeland. Nu är ni up to date!

you're the only motherfucker in this city who can stand me

Shass: Ja nu är du inte misstänkt för något alls! Och ja jag tror också det? Bästa vännen i norra latin heter också Sam, det är nog min favorit av fiktiva samar.
 
Igår fick ni ju höra lite om mitt damhäng, och nu ska ni få höra om resten förvånande nog. Vi åt vår pizza och gjorde chokladbollar med nutella och sprit i (det blev mycket sprit...), och satte oss för att lyssna på damhängslistan och prata. Vi lyssnade på mycket hosier och st vincent, mindes våra väldigt märkliga gymnasietider och hade en väldigt öppen och bra diskussion om ätstörningar. Älskar Saga <3 Jag gushade om flattwitter och vi rageade mycket på folk som tycker saker om saker de inte vet något om. "Vem äär duuu?" blev min vanligaste replik. Typ folk som säger att man inte har någon chans när man skickar in på stora förlag. "men hallå, 100 % av alla som är utgivna på bonniers har ju skickat sina manus till bonniers!" ropade Saga som den queen hon är. På tal om queen hamnade vi i långa resonemang om vilka queen-medlemmar folk är, vilket blev jättefint för när jag sa något självhatiskt sa Saga plötsligt "men Emma, de var ingenting utan Freddie." Verkligen det finaste jag hört på länge. Ska försöka tänka så när jag hatar mig själv för min störighet. Saga är en Brian for the record. Vi konstaterade ännu en gång att the weeknd är ett svin, åt våra superspritiga bollar och hade ett så himla bra life. Jag älskar sagaaaa. När hon åkt hem twittrade jag lite med några av mina små sötungar, tittade på klipp och sov i tolv timmar. Det var life. Nu är jag här, har ätit 0 vettig mat och ska snart handla faktisk vettig mat. Om ni stör er på mina många och korta inlägg just nu, tänk: de var ingenting utan freddie.

Om jag tänker alls, tänker jag på dig

Hej och hallå, Saga är här. Nu ska hon klicka nutella. Eller nähä, hon ska städa undan. Jag bloggar. Det är en valid uppdelning. Jossan blev nu eld och lågor för att Saga satte på kranen. Det...gillade inte Sagas allergi. Det var legit nysning direkt. Vi lyssnar på halsey och pizzan är i ugnen, damhänget i är i sina startgropar och nu berättas en anekdot. Hold on. Nu är den slut och jag konstaterade att hon är "min friska vän".
 
Men jag ska försöka blogga om min tid sen sist, och igår skrev jag med Lilla på august (bästa caféet i malmö). Jag drack god varm choklad, åt en chokladboll i en mugg (den hade legit ett öra) och vi skrev och hundar var överallt. Efte rett tag mådde Lilla dåligt, så vi åkte hem till henne, och då insåg jag att jag hade mensat ner allt i min väg så jag fick ligga på en handduk i hennes säng. Där lyssnade vi på vad blir det för mord och hängde, och sen åkte jag hem. Där hag jag ångest, åt risifruti och worshipade stevie nix, typ det.
 
Idag har jag jobbat mer hos syster. Och Haddock! Han har klättrat runt på mig hela dagen, mest i mitt ansikte, som den störiga söt-valp han är. Jag läste i min bok, vi åt korv med sallad, vi tittade på youtube-videos om frukt (?) och chillade. Och ja, nu är jag här, och pizza ska ätas inom kort. Jag är: Tagggggad. Och ämnar lämna er åt ert öde nu hejdå ni älskar korta inlägg.

thirteen chimes on a dead man's clock tic toc tic toc

Shass: Vad är grejen med sams (samar?)? Är det en bokreferens jag borde ha? Den enda sam jag kan komma på är i lotr, och det vet du ju att jag inte vet vad det är...? (du står som misstänkt spam på blogg.se förresten)
 
Haj nu vecka och nu blogg. Gud det ser ju verkligen ut som om jag bloggade för några timmar sen, det är ej friskt. Liksom om folk läser i eftermiddag kan de mötas av tre nya inlägg ju? Kul för er, bloggfolk. Och nu ska jag prata om igår, och då repade jag med orkestern inför nightwish! Holy shit vad bra det blir! Första sekunden när vi började och flöjterna satte igång och jag bara...wow de backar mig ju! De var så jävla kickass och jag kunde ta alla toner och kom ihåg nästan alla ord! Jag hade till och med rätt en gång när dirigenten hade fel (tror jag, det är fortfarande lite oklart). Och en sjuk grej hände: Ni vet hur min grundskoleklasskompis är ansvarig för det här? När jag kom in i repsalen ropade någon "Emma!" och det var en annan grundskole/teaterkompis Isa! Har inte sett henne på masssor av år, så det var rätt sjukt. Hon började direkt reda ut och fläta mitt hår, så jag har fortfarande en fläta i håret och det är life. Älskar det. Och när vi står där kommer martin som ansvarar och bara "erik är också här!" och så står vi fyra mårten/tunaskolan-elever och bondar. Så sjukt och nice!
 
repet fortgick, jag fick cola (kände mig så on brand med ena handen på micken och en colaburk i den andra) (ja, jag sjöng och drack cola, would not recommend) och mashupen gick också helt okej. Den sitter inte helt, men jag ska öva satan. Var jätteorolig för höjningen i den, men den är jättebekväm faktiskt. Med det sagt, efter repet var min röst kvaddad delux. Jag la mig i min säng och låg där typ resten av dagen, så nu är jag helt återställd efter helgen. Andra vilar upp sig på helgerna, jag vilar fan upp mig i veckorna. Eller försöker. Har lyssnat på en massa ja, jaja. podcast och meddelat med folk, och nu ska jag till Malmö. Livet flyter på. Det kommer kanske ordna sig, eventuellt.

sätt en klack i varje tak

(skrev detta innan, men publicerar nu pga språk. japp rimligt. så därför står det inget om idag i inlägget)
 

Hej från en blodig och något bakis Emma. Seriöst vi måste prata om mängden blod som strömmar ur mig. På riktigt, jag hade glömt hur cray mens är? Jag har bytt trosor fleeeera gånger det senaste dygnet och ändå bara fortsätter det pumpa ut. Help me I’m dying L

 

Men ja nu efter denna smakfulla inledning (skrev smakliga först, eeuuuw) ska jag berätta om min gårdagskväll. Hopelosthead: sagan om gårdagskvällarna. Jag åkte till Lilla, där ingen mindre än blobbas var! Det var ett år sen vi sågs, faktiskt. (ja han heter lukas egentligen) Vi bände upp en vinbox och efter en stund kom Sam, Lillas vän som jag tycker jättemycket om. De andra åt mat (jag hade redan ätit), festmusik spelades och framför allt jag och Sam kom in i ett långt samtal om ätstörningar, psykotiska episoder och andra kul psykiska issues. Sam och Blobbas mindes sin folkis-tid (ja de kände visst varandra sen innan, så sjukt), vi stämmade för glatta livet på puerto rico och out tonight, jag och Lilla spelade och sjöng lite till ingens glädje, alla ville ha en tjej (kul när det händer) och allt var mysigt och glatt. Sam tog över musiken och jullåtar hände, vinet flödade, jag fick en monstruös hicka (jag lurade den genom att nästan somna) och sen spårade det ur lite med ett spy-trauma (jag spydde ej ok) och en färdis-resa hem där jag tröstade en panikig lilla över telefon. Lillasystej, jag äskaj daj <3 men det var en bra kväll ändå, tycker jag i alla fall, jag menar lite urspårning har faktiskt ingen dött av. (lol jo men inte sån här.) det var nog det jag hade att berätta i detta inlägg, tror jag?


RSS 2.0