and I wanna kiss your silhouette

Rubriklåt: Palace med Hayley Kiyoko, för holy hell vad jag suger i mig lesbisk kultur just nu. "Just nu" lol
 
Hej jag sa ju att jag skulle bloggga! Har jag tid? Njä. För jag ska till spannien bitches. Det ska gå bra! Men, ja, det har gått dagar och nu ska jag berätta dem. I onsdags var jag ju hos psykis, och det pratade jag ju om igår i mitt messy inlägg, men förutom det jag sa föreslog hon diagnosen utmattningssyndrom. Wtf? Har jag det? Help I'm scared :( men ja, sen åkte jag till Syster, eller alltså him, och där jobbade jag lite med bok-research och sånt. Sen åt vi middag "I call this dinner...three things from the freezer". Vi tittade på släng dig i brunnen och skrattade orimligt mycket och sen såg vi mästerkocken. Jag var invested af som vanligt och fel person åkte ut men min grisbonde är kvar. Hon är totally gay hon måste vara det don't fight me.
 
Igår hade jag ju grov jävla ångest hela dagen, men jag hängde med Anna N på eftermiddagen och fikade. Vi bondade om ångest som vanligt och hyllade bra mammor och jag var ett gnälligt barn men hon var fin. Sen har jag mest sugit i mig gayness. Andrea Gibsons dikter och kontakt med mina mini-dykes och drunk lesbians watch och jag älskar allt det här. Älskar det. Och ja, vet ni vad, nu ska jag gå ut om en kvart. Fan, det ska ändå bli lite nice att vara i Spannien for a hot minute. (verkligen sluperlite tid.) Jag är, så, peppad. Och inte rädd just nu, fuck yes! Ses när jag kommer hem och may you be as gay as you can be eller inte men förhoppningsvis ja!

Du tror jag kan om jag bara vill

Rubriklåt: Skadat exemplar med Säkert
 
Så, jag hade redan tänkt skriva det här inlägget (mer om mitt dåligtmående alltså), men så såg jag Shass kommentar. Den första kommentaren 2019, by the way. Och alltså...herre jävla gud vad fin den var. Jag har ju lite lowkey tänkt att det makar sense, detta, men det gör det ju inte! Du är bäst av alla, Shass, och jag hoppas verkligen att det blir som du säger och att det ordnar sig. Men det...ser ju inte ljust ut va.
 
Så jag var hos psykologen igår och mest kändes det som att jag skrek och gormade. Jag bad henne att skriva en bilaga till den nya vuxenpsyk-remissen (varför jag ens försöker få vuxenpsyk inblandade är fan oklart tbh) och hon ifrågasätter mitt syfte med utredning. Jag lackar ur och ropar "jag vill veta vad som är fel med mig, är det så jävla kontroversiellt för dig?" hon lugnar mig och berättar sen om hur hon upplever f-kassan. Det var ju...inte så jättekul som ni kanske kan ana. Det kommer bli en jävligt, jävligt mörk tid ahead. Jag kommer få bråka och slåss och slita och gråta för att få igenom det jag vill, alltså diagnos och sjukskrivning. Det kommer förmodligen inte ens gå.
 
Men vet ni en sak? Jag vill inte vara sjukskriven. Jo, det vill jag ju, för jag kan inget annat, men jag vill inte. Jag vill jobba. Jag vill lära ut skrivande och grammatik, jag vill sjunga, jag vill hjälpa ungdomar på alla sätt jag kan, jag vill skriva böcker, jag vill göra podcasts, jag vill lära mig mer om marknadsföring, jag vill starta en jävla musikblogg-moj, jag vill fucking jobba. Jag vill ha ett kontor och kollegor. Jag känner mig lat hela tiden men jag är inte lat! Ellr alltså lol jo det är klart jag är lat. Jag skjuter upp allt till sista minuten och älskar att slöa. Men det är inte det det här är, det är inte det! Det kanske var exakt detta jag skrev i tisdags men jag bryr mig inte bläää.
 
Imorgon ska jag till barcelona. Med mina vänner. Jag ska vara på en flygplats, gå igenom security, flyga och sen...sen ska vi ta oss till hotellet och gå i en stad (jag är så jävla rädd för att gå i städer) och äta mat (det blir säkert tapas jag är rädd för tapas!) och inte ha några planer och jag är så jävla rädd. I can't do it. Jag har typ glömt att jag också ska sitta på barer i solen och dricka sangria för allt det andra ger mig så mycket ångest. Och pengar. Huuur ska det gå med pengar. Jag vet inte. Och mat herregud de kommer vilja äta tre mål om dagen tre! mål! om dagen! Hur ska jag orka? Hur orkar någon?
 
Nä det ska bli kul. Jag lovar. Jag ska försöka blogga om mina två dagar typ imorgon bitti och sen kommer ett muntert inlägg med en sån där "rolig rubrik" om barcelona säkert. Lycka till, Emma. Ikväll ska jag lyckas packa. Helst diska också men det lär ju...inte hända. Fucking disk I can not. Men ja, vi hoppas på det bästa nu va.

I fall in love just a little bit every day with someone new

Rubriklåt: Someone new med hosier, som lyssnades på igår och även var föremål för en lång hittepå-scen som borde varit i glee. Rachel och Curt swishar fram i new york och flirtar med dudes och lever life i sagda scen, och sjunger den här låten då.
 
Jaha, nähä, dags att icke-mush-blogga. Det är konstigt hur mycket jag vill be om ursäkt för hur mycket jag mushar? Like, det är bara innehåll, man kan läsa eller låta bli. Huuur som helst, igår (gud jag hör linus röst i mitt huvud som ba "det är i förrgår, det är efter midnatt" håll käften inbillade röst) var det ju dags för damhäng med Saga, och vilket pangbra damhäng det blev! Vi fixade mat (hon ville hälla upp soppan från matlådor till skålar, det fick hon inte, här ska vi inte bete oss som folk herregud) och sen var det mest vindrickande, musiklyssnande och pratande. Som rubrikförklaringen antyder lekte vi favoritleken "vem sjunger denna i glee?", men analyserade även att hela vår lista handlar om sex och fylla (det är stabilt! Vi är stabila!) och hade ett långt och bra samtal om moments. Ni vet såna moments som inte går att beskriva riktigt, när man hör en särskild låt och solen skiner eller när en fest peakar i rätt stund. Älskar att hon förstår såna! Så vi pratade om många såna och lyssnade på momentiga låtar, och ja livet var jävligt härligt. Jag hyllade saga som honorary lesbian (hon älskar växter, är vegetarian, embracear manshat i stora lass och lyssnar på hosier, lorde och silvana, ursäkta mig men it's there) och vi hade en bäst tid. <3
 
Idag har typ inget hänt. Jag har pratat med Kitiara (<3), lyssnat på poddar (nu är potterless slut, eller ja jag är ikapp, rip), varit märklig på twitter och mest legat i sängen. Så det var ju inte så spännande, men det gör inget, för jag har inte ångest längre så nu ska jag försöka sova! Peppen är stor!

helt ärligt finns det någon som är hel?

Rubriklåt: Sand med Molly sandén (och ja, det är svinroligt att hon har en låt som heter sand)
 
"Vad är det för fel på mig?" är ju en rätt vanlig fråga att ställa. Jag tror att alla har ställt den. men alltså, seriöst, nu vill jag veta. Vad är det för fel på mig? Jag förstår inte! Varför blir inte jag frisk? Jag har liksom gått hos psykologer någorlunda regelbundet hela mitt vuxna liv och hos kuratorer från elva års ålder. Jag har tagit antidepp i två och ett halvt år. Jag har jobbat med mig själv så mycket att det knappt går att fatta. Men jag är inte frisk. Jag blir faktiskt över lag sämre, kul va?
 
Så jag tänkte att jag hade adhd. Det kändes som ett festligt fack att bo i. Men...varför kan jag inte ha en sysselsättning? För jag kan ju inte det! Min arbetsförmåga är typ 25 procent, kanske 50 om jag har väldigt flexibla tider. Jag är så trött och jag får så mycket ångest av yttre omständigheter (typ transporter och andra människor). "Men emmmma du orkar ju hänga med dina vänner!" 1. Ni anar inte vad jag har jobbat på min sociala förmåga, 2. Jag sitter mest stilla på min soffa med en vän i taget och 3. nej jag orkar inte alls jag blir ju jättetrött! Lider jag av någon slags utmattningssyndrom? Hur vet man det?
 
Och så var det det här med disosiation då. För visst är det det det är (vilken goals mening), min emma black-grej och allt det där? Att jag liksom kan "känna när hon är around" och märka det på mitt beteende utan en trigger? Vad är det annars? Det har ju inte slutat. Jag har lärt mig att bete mig, men det har inte slutat och det...borde nog sluta har jag en känsla av. Men det är inte bara det, för min hjärna är ju helt jävla weird. Den går för fort och i konstiga vägar och ingen annan verkar tänka som jag? Usch det låter så snowflake-igt, men vad fan blir allt det här (+ ätstörning som jag ju tydligen har, emetofobi, ibland självmordstankar och en massssa andra symptom som jag inte ens kan komma på nu) för diagnos? Har jag flera? Eller, det läskigaste av allt, tänk så har jag ingen alls? Tänk så får jag aldrig en utredning eller tänk så får jag det och så säger de att jag inte har något och bara är lat och att jag borde get my ass to a heltidsjobb? Det går inte det går inte det går inte! Att gå i trappor och åka tunnelbana får mig att börja gråta, förstår ni ens hur jävla weak det är? Huuuur skaaaa dettaaaa gåååå?

loving you isn't the right thing to do

Rubriklåt: Go your own way med fleetwood meck, som vi lyssnade på igår och sjöng med myyycket countryskarvar.
 
Haj haj från min trötta lilla bubbla! Seriöst, jag är så trött. Skönt att jag ska damhänga ikväll så jag kan ligga ner basically hela kvällen. Very excited about that. Och ja, hej, här skare bloggas. Och igår träffade jag äntligen Lilla igen! <3 vi hade en jättebra och viktig kväll, och såklart åt vi maxmat. Maxmat är fan life. Vi öppnade en flaska vin och lyssnade på bra musik, med stämmande och allmän sång såklart, och hamnade till slut i jobbiga samtal om diagnoser, blindismer, självkänsla och allmänt jobbiga grejer. Så, tillåt mig upprepa: Paulina lillasystej lilla, du är bra och folk tycker om dig! Glöm aldrig! <3 Vi hade en jättemysig tid och jag åkte hem alldeles för sent, för att sen sova tolv timmar...standard. Så ja idag har jag mest sovit och lyssnat på potterless. Har snart bingeat alla 60+ avsnitt som finns ute och kan gå tillbaka till andra poddar jag lyssnar på. Jag kan ju inte avbryta min binge för annat! Jo just det, en sak till har jag gjort idag, pratat med läkaren. Uuuusch :( men hon ska skicka en ny remiss till vuxenpsyk iaf. Så jag kanske får en diagnos någon gång detta århundradet. Förhoppningsvis. Men ja, det är det för idag, hejdå bloggfolk.

Jag förstod på en gång, när vinkaraffen kom

Rubriklåt: En...något upfuckad version av att älska dig med shirley clamp
 
Hej nu har jag glömt blogga let's speed this up! Jag ska prata om att jag åkte till klippan igår, eller billesholm var det, för att gå på 50-årsjubileum med srf. Annoushka var också där, så vi hade en jättemysig tid bland gamlingar vi inte kände. Vi satt med ordföranden och hennes man, som var amazing! Så himla trevliga och peppande <3 vi åt buffé-mat och jag hade inte ångest (!), vi fick gratis vin tydligen och allt var så himla trevligt. (naaaw nu springer jossan genom hela lägenheten.) En duo spelade snapsvisor och dansband, så det var kanske inte min scene, men så jävla roligt ändå. Jag fick tårta av olika män ("det var någon man som skulle ge mig tårta, jag vet inte vilken, man som man liksom" sa jag till dem), Annoushka fick dansa med en av dessa män (jag slapp) och livet var bra. Så nu har jag lärt känna klippan-föreningen, vilket jag skulle göra för typ et år sen. Och med det sagt måste jag gå, så ni fick ett mini-inlägg om mitt lantliga äventyr.

And then I get a scary thought, that he's here means his never lost

Rubriklåt: Russian roulette med Rihanna, för...pistoler. Det var pistoler i filmen vi såg och jag tänkte på den.
 
Haj haj, ja nu är jag vaken (nä alltså jag vaknade inte nu utan för några timmar sen...varför försöker jag save face framför er, ni vet att jag suger på att vara vaken) och ska blogga om mitt mush-fria life. Och igår efter blogget åkte jag ju him. Jag chillade och jobbade med syster, som mest gnällde om sånghäften, men ändå. Sen gick hon och jag skulle vakta två stycken hundar, men jag hann bara vakta dem i fem minuter innan benjamin stövlade in med tillhörande bror och kompis. "Hej Emma! Vi tänkte beställa onyttig mat", hälsade han. Jag var så att säga inte nödbedd. Så vi köpte mat och valde en film att se, nämligen "the true memoirs of an international assassin". Den var faktiskt riktigt bra! Tyckte jag i alla fall, benjamin var skeptisk. Det fanns en snygggg tjej som vi döpte till la cuenta (notan på spanska, oklart varför vi gjorde det) och filmen började med coola scener när huvudpersonen skrev en bok och vi liksom såg boken utspelas, vilket gjorde att karaktärerna väntade medan han skrev. Så jävla roligt ändå! Det var mycket bra banter och fast mitten var rätt dålig (han bara åkte fram och tillbaka mellan olika ställen typ?) var det en bra film. Så jag har sett två filmer i år och gillat båda, sjukt! Jag kanske gillar film?
 
när filmen var slut pratade vi lite om tatueringar (benjamin och hans bror hade precis gjort en) och sen åkte brorn och kompisen hem och Syster kom tillbaka. Vi hängde en stund och sen åkte jag hem, och sen försökte jag sova som ni såg. Det gick ej bra även efter att jag skrev förra inlägget. Men, ja, det är typ detta som har hänt, så nu får ni hare bra så ses vi imorgon eller nåt.

Så här kommer ett sent förlåt

Rubriklåt: Ett sent förlåt med Melissa Horn
 
Så, det är en ångestnatt av rang och ja jag skulle ju kunna blogga om allt som snurrar i mitt huvud och gör ont, men det vill ni verkligen inte. Trust me. Det är så himla tråkigt, jag lovar. Så istället tänkte jag prata om en sak jag har tänkt på några dagar nu, och det är: När saker slutar spela roll. Finns det någonsin whatsoever något som är oförlåtligt? Kan vi någonsin bestämma oss för att inte förlåta någon för vad de har gjort, oavsett vad de gör sen? Om en seriemördare verkligen förstår vad hen har gjort fel i fängelset och typ...startar en välgörenhet därifrån eller nåt, ska vi då fortfarande vara arga?
 
Ja, typ. Det ska vi väl. Men en sak som verkligen borde spela roll är om seriemördaren i fråga är ett barn. För alltså, om en ung människa är ett svin och sen blir rimlig, huuuur kan man hålla det emot dem sen? Det kan man, tydligen. Så let me take this time to say: Det finns en människa i mitt liv som många håller grudges mot för något som hen gjorde för väldigt länge sen. (japp, doin this anonymt, för...det kändes rimligt. ni fattar.) Länge sen som i när vi var tonåringar. Och seriöst, om ni inte slutar hålla den grudgen snart flippar jag fan ur. Jaaaa gud jag fattar, ni är sura för att jag mådde skit. Men det var JAG som mådde skit, primärt åtminstone, inte ni! Sitt ner i båten! Om jag, som vuxen person, tycker att hen, som vuxen person, har skärpt sig, då ka nni väl bara...lita på mig? För det är liksom inte som om jag är under their spell. Ni fattar på riktigt inte hur ofta den här personen fångar upp mig, tar hand om mig, bryr sig om mig och hjälper mig. Tjatar på mig att ringa läkaren, svarar mitt i natten när jag panik-ringer, peppar mig genom läskiga transporter (typ att gå nerför en trappa...), förstår vad jag säger, aldrig dömer. Yeah, visst låter det som en heeemsk människa? Nä, precis. Men tydligen ska vi gå runt och ha issues med vad tonåringar gör. För det är ju inte så att tonåringar och barn till exempel gör dåliga saker för att de...mår dåligt? OBS det är ingen ursäkt, och det finns saker man i praktiken inte kan be om ursäkt för, men det finns saker man kan gå vidare från. och om jag, master of ältande, kan gå vidare...då kan ni prova tycker jag. Det är inte svårt. Om ni vill hålla grudges åt mig kan ni till exempel hålla dem mot folk som inte har förändrats och som fortfarande beter sig sämstigt. Såna finns. Focus on them, thanks.
 
Det där hjälpte faktiskt mot min ångest! Nu ska jag ta lite atarax och försöka sova igen. Godnatt, kära blogg, ses imorgon när jag vaknar med ett icke-mush-inlägg.

Don't let the bastards get you down

Rubriklåt: Bastards med Kesha, som vi lyssnade på igår och ropade hur vackert det var typ 20 gånger.
 
Haj haj nu är det fredag. Ifall ni undrade, alltså. Jag Har väl kanske inte supermycket blogg att komma med, men lite i alla fall, till exempel att igår var Ellinor här! Såååå myyysigt! Vi åt chips med stor passion och typ suckade av lättnad över att träffas, friskt värre, men vi har saknat varandra så myckeeet. Vi catchade up om våra issues och vänner och allt sånt, och sen satte vi på countrymusik och bara typ njöt av det. Country är fan underskattat and you know it. Vi kände starka känslor för backra tjejer (om ni har glömt så är backer det man säger om tjejer, det betyder typ vacker och sexig at once), älskade fina rader och dolly parton, flippade över snygga tjejer såklart, drack citronläsk (som jag snabbt märkte var lightläsk, hemska öde) och bara hade en så bra tid. Älskaaaar att hänga med min bästa skogis! Vi gick och la oss och somnade direkt, vilket var amazing, och när hon gick sov jag några timmar till. Tydligen. Nu är jag bara här, har ätit lasagne och ska snart him. Gud hela detta inlägget blev i ett stycke. Soooorry. Men I won't let the blog-haters get me doooown!

kriser, kvinnor och böcker

Hej hej det var ett tag sen! Vad gör jag då, om jag inte bloggar? Ni vet redan att svaret kommer vara: Ingenting. Eller okej, inte riiiktigt ingenting. Vi hade ju till exempel en sista dag i huvudstaden! Då gick vi på strindberg-muséet, till exempel. Jag och Syster gick runt alla utställningar (till exempel i hans faktiska lägenhet!) och jag relaterade väldigt mycket till honom, därav rubriken. Det är ju båda våra liv sammanfattat! Vi kommenterade alla hans sjuka åsikter och kom fram till att han är wonderwall-typen av människa (ni vet en sån som spelar wonderwall på fester) och var almänt snarky och härliga. Efter muséet åt vi lunch på ett fancy hamburgerplace som var jättebra faktiskt, och sen åkte vi hem basically. Det var en jättemysig tågresa där jag bara lyssnade på podd och chillade.
 
Igår skrev jag med Anna N! Och ja...skrev faktiskt på riktigt! Flera ord! It's been forever. Jag skrev om bilar och allt möjligt annat, och är taggad på nytt skriv for sure. Det var typ det som hände igår, för annars låg jag mest i min säng och hade ett bra life. Det har jag gjort idag också, så jag mår helt enkelt väldigt bra. (när jag skrev det kom jag på att jag inte hade tagit min medicin, rimligt värre...) och snart kommer Ellinor! Livet, hörrni, det är inte fy skam. Det kan man inte säga.

Do I look moderate to you?

Rubriklåt: Moderation med Florence and the machine, som "är en låt om mig...som alla andra ungefär"
 
Alltså igår! Såg jag florence! Men eh, vi kan inte börja där. Utan vi måste börja när jag åkte från Kitiara och mötte min familia i stan. Vi åt lunch på ett gulligt och märkligt husmanskost-ställe som hade jättttegoda köttbullar med väldigt äcklig inlagd gurka. Jag var så himla taggad på ettiksgurka, men nej. "men Emma du har ju inte ätit din gurka!" *smakar* "men uuuusch vad äcklig den var!" alla andra upplevde exakt det här. Men ja, efter denna goda lunch gick vi på secondhand-äventyr. Och jag hittade...en röd kappa! Som är jättevin och varm och kostade typ tio gånger mer firsthand än secondhand! Wooohooo!
 
Vi satte oss på ett café som spelade jazz och hade märkliga kakor och sen chillade vi på hotellet lite. Jag och mamma träffade söta barn på tunnelbanan och från dem lärde jag mig detta: "du fyller ju år imorgon! Hoppas du är spänd, för varför ska man annars fylla år?" amazing. Efter en stunds chill gick vi till ett tyskt beer house (random life) och åt konstig men god tysk mat, och sen jävlar i gatan åkte vi till globen. Florence väntade! Ellller okej först väntade young fathers som var förbandet. det var nån slags hiphop-dj-rock-graj (?) och det var typ bra men så märkligt. Sen väntade vi och jag och syster följde livet hos en kvinna som hamnade i baren men inte fick gå ut med sin öl, men hennes vänner fick, så hon bara drack sin öl helt själv. Syster kommenterade detta sport style och det var livet. Sen kom florence direkt och syster blev helt förfärad: "nu blir det ju mörkt, hoppas hon hittar sina vänner!" I do too.
 
Men fuck det för sen kom florence! Iiiiii! Och hon var så fin. Hunger var så stark, queen of peace var en oväntad highlight, hon ropade åt oss att inte använda våra telefoner och pratade allmänt amazing, allt var så himla fint. jag har inte så mycket tid att prata om det, men alltså...jag kände mig så sedd typ. som om någon förstod mig. men, nu ska vi iväg, så hejdå!

jag stryker alla städer mellan malmö och stockholm

Rubriklåt: Himlen över city med thomas stenström, mest för att jag hörde den under blogget.
 

Hej och hå från Kitiaras lägenhet! När jag skriver detta är det måndag och klockan är 12:11 så ni vet. Det lär publiceras långt senare. Vi lyssnar på håkan och det är jag inte ett jättestort fan av, men så kan det va.

 

Igår efter blogget åkte jag, mamma och pappa till sickla och onnas föräldrar. Och onna, alltså, hon var också där. Hennes syster med barn var också där, så jag fick hänga med en överaktiv 3-åring som gillade mig och ville bli buren och visa mig saker. Söt. När de hade åkt fick vi goood mat och pratade om vem som får följa med på vilka resor (det var dramatiskt), Ronnies dyra viner och en massa annat. Kul att träffa dem igen! Vi fick tårta och efter ett tag åkte jag och Onna färdis hit till huset. Då gick jag till Kitiara och vi hade en jättemysig kväll! Vi drack vin, lyssnade på gammal musik, pratade om lite djupa saker och lite trams, sjöng en massa (hon sa att hon älskar att sjunga stämmor med mig, började nästan gråta) och sen sov vi länge. Det behövde jag! Nu lyssnar vi på annan svensk musik, kan vara oscar linnros men fan vet jag. Och nu ska jag åka iväg igen, jäää, livet fortgår och idag…idag ska jag se florence!


you were sorta punk rock, I grew up on hip hop

Rubriklåt: Blue jeans med lana del rey, för jag hörde den igår och det var väl typ det.
 
Hej från stockholm! Jag ligger i en hotellsäng och dör lite allmänt. Seriöst, jag har mått så dåligt på den här resan. Masssa ångest och ont i kroppen och skit. Det är inte okej. Nu går syster upp från sin nap. powerful woman känner jag. Men ja, igår åkte hela familjen tåg hit. Jag lyssnade på min nya favoritpodd, sov, åt goooda kakor (första klass ändå!), lyssnade på min countrylista och hade ett bra life. När vi kom fram gick vi vilse i hundra år, men sen gick vi till hotellet. Vi lämnade grajor och åt lunch på ett café i närheten där de hade niiiice fåtöljer och bara en chill vibe. livet rulade.
 
Vi gjorde stan lite och hittade en secondhand-affär, där lana del reys första skiva spelades (alla affärer som spelar skivor rular) och vi tittade på klänningar, små glas, vårkappor och annat amazing. Syster köpte till och med två klänningar! för 90 kronor! Sammanlagt! Sjukt. Vi fikade på ett place och sen chillade vi på hotellet ett tag. Jag och syster tittade på skräp-tv och på två helt olika program pratade de om kvinnor som inte får orgasmer. Det var...ett tema. Tydligen.
 
Vi gick till ett mysigt ställe och drack bubbel och sen åt vi middag på tegelbacken! Det är en fancy restaurang alltså. Och ändå mysig och inte jobbigt fancy alls. Jag fick i mig en del mat, de andra åt saker som blodduva (?) och sen åt vi en lovely mousse. Mamma höll på att dö av den. Vi pratade mycket om folk som jobbat med pappa och vad de gjorde för att bli avskedade och en massa annat och skrattade en massa. Vi hade en bra tid och efter middagen hängde vi i hotellbaren och det blev mer "djupa" samtal tills vi gick och la oss.
 
Idag har jag mått skit. Men vi har träffat släkt! Vi åkte till en av våra kusiner och där var en annan kusin och pia och magnus! och en liiiten bebis! <3 livet! Vi fikade där och pratade en massa, och sen tog vi oss tillbaka in till stan och åt på ett taco-ställe. Jag var i princip döende genom detta. Nu har jag legat här i flera timmar men är fortfarande...en död person. Och hungrig. Jag åt för lite till lunch. Dumt. Men nu ska vi iväg igen jäää

Vi hade med oss en termos av plast och en extra mugg utöver den som satt fast

Rubriklåt: Sjönn med Frida Hyvönen, för jag pratade om den idag och har ni hört om en roligare låtrad eller? Nä just det! Det är en seriös låtrad om en jävla termosmugg!
 
Hej och hå det var inte igår! Det var...i förrgår! Fast snart är det midnatt, and so, knappt i förrgår. Det har inte varit så spännande, life, och aaaaj mina lungor krampar! Eller...något. Det är fan inte friskt. Men ja, livet har hänt, så det blir listinlägg av hela möget. Gud jag ska upp om sju timmar kill me now. Men ja, dettta har hänt:
-Jag och pappa har lagat matlådor for daaays. Det är viktigt!
-Och vi har tittat på mästerkocken! Jag kan ha stått och dansat till introlåten mycket engagerat. Den är så braaaa!
-Igår var både jag och syster himma, och haddock! Hallå hon är så stor nu yall! Fast han vill sitta på ens axel som en papegoja. So weird.
-Vi åt nutellasemlor, eller nutemlor, och livet var festligt.
-Jag har hittat en ny podcast! om harry potter! så nu mår jag, ska ni veta.
-Idag har jag och mormor städat. Så nu ser här fint ut. Oj nu höll jag på att få en sån där sur uppstötning? I'm falling apart yall jag lämnar mina tillhörigheter till jossan om jag dör. japp, alla.
-Och ikväll kom Robert hit! Vi åt valfri mat från emmas hem, lyssnade på musik och pratade om problem vi har med folk ("det är jobbigt med dig, du vill alltid ha exempel!" well yes), sexnoveller, nojor och annat. Det var länge sen!
-Jag har skaffat spotify! Japp, tio år senare hände det äntligen. Jag har gjort en spellista till och med! Med countrylåtar! Den har 66 låtar just nu. Den ni! Så jag har svurit åt teknik hur mycket som helst men typ fattat nu.
-Nu är jag så trött så jag mår illa. hejdå ses...i en annan stad? whaaat?

I've never been to jail but hell I wouldn't put it past me

Rubriklåt: Girl next door med brandy clark, för den lyssnade vi på igår och vilken jävla banger det är hörrni.
 
Hej och hå från mitt jävligt märkliga liv! Det är verkligen för weird, livet, och det märkliga började till exempel med att jag råkade kliva på något hårt på min hallmatta. Det var...plopp. Det låg ett plopp (ja, ett plopp, get over it) i min hall, som någon måste ha lagt i brevinkastet. Hur jävla helvetes weird är inte det? Vem ba slänger in plopp till folk? Men ja, jag lämnade detta plopp och åkte iväg till stan där jag mötte Anna N. Vi åkte till nova för att köpa hårfärg för mina sista pengar (literally tydligen) och sen åkte vi hem. Vi beställde mat som hon åt då och jag åt idag (det var logiskt då) och sen färgade vi får. Först blekte vi min utväxt och alltså...fy fan vad vidrig den blekningen var! Jag satt och rev på mina ben och ylade, typ. Vidrigt var det! Men nu är jag lila once again och inte jävla blå. Vi (Anna) gjorde chokladbollar ("vad gör du?" "chokladbollar!") som vi åt medans bubbel dracks och musik lyssnades på. Vi var konstiga och mysiga och efter ett tag var bubblet slut och anna bestämde sig för tre saker: Att hon skulle sova här, att vi skulle dricka rom och cola och att hon äntligen skulle måla min koltrast-tavla. Sagt och gjort blandades drinkar och hon målade för glatta livet. Så nu har jag en koltrast som jag kan hänga på min vägg! Iiiii! Sen la vi oss, Anna läste högt ur camilla läckberg och sen sov vi.
 
Idag vaknade vi för tidigt och tittade på felix recenserar en massa innan anna åkte. Sen dess har jag ätit min beställda sallad (så goood) och tagit det lugnt, och snart ska jag psykologa mig. Ansträngande ändå. Jag vill ju sooova!

RSS 2.0