hopelosthead

Ja, det kunde ju ha blivit bättre idag ändå. Jag vaknade kanske vid sju eller halv sju av hur fasansfullt illa jag mådde i benen. Mens på ingång fastslog jag. Där låg jag i hur lång tid vet jag inte och ville egentligen bara dö, men det fick jag tydligen inte verkade det som. Till slut fick jag en ipren och somnade om och sov till kvart i elva, hur nu det gick till. Nu är klockan nästan ett, jag förstår inte hur tiden går? Men ikväll blir det sociala sammankomster igen med kusiner och släkt, vi ska äta lax och sen ska vi ungdomar se på bio. Sofmmaren med göran heter filmen, frågetecken? Det låter inte kul alls måste jag säga!