hopelosthead

Ja, min grabblängtan är för ögonblicket något alldeles förskräcklig. Eller inte just nu..men tillräckligt ofta för att kallas nu. Ja, som med alla andra mina känslor går den i vågor. Eller spasmer, eller vad ni vill. Jag har ingen känsla som håller i sig, vilket är ganska sjukt. Den mesta tiden går jag runt och antar att jag känner olika saker. Ganska hemskt. Visst kan man få antydningar av känslor, men..inte starka grejer. aldrig. Ibland låtsas jag nog omedvetet känna saker just för att man bör. Ibland ser det ut som om jag har långa känslor, men det är bara då man blir påmind igen och igen så att det blir en enda lång spasm. Händer nästan aldrig. Men det var ju inte det jag skulle prata/gnälla om utan min grabbmoj. Det är ganska läskigt, då jag bokstavligen inte kunde gå i en sekund förut. det är så lätt att få mig till det stadiet och ibland skulle jag önska att någon försökte. Men jag klarar det själv faktiskt, rätt bra gåre. :) dock fick jag be Tora att säga ett av namnen så att jag skulle må bättre, för har mått väldigt dåligt under dagen och då inte över detta utan annat. Amanda gav mig ett annat av namnen alldeles omedvetet och resten har jag gjort själv. Nu ska jag driva mig själv till ytterligare extreama nivåer och undra varfan Hannah är?:(:(:(