hopelosthead

Så djup och filosofisk en 11åring kan vara..eller också inte. Jag läser i vsd nu och det är ju psykotiskt roligt och galet frustrerande. jag var en riktig bitch mot mina karaktärer och gjorde de hela konstiga. Kolla på satan liksoom! I vsd är han värsta äcklet som håller på och äcklar sig äckligt. Sen i kam blir han helt okej och sen i tof är han helt..ga jättesöt :) eller det tycker nog bara jag men skit samma. Som Honey uttryckte det så favoriserade jag black på den tiden. Men tro nu inte att han är en bra grabb, nej alltså vet ni hur dryg han är? Totalt dum i huvudet, konstant självmordsbenägen och han vägrar blankt att motta något som kunde vara lycka. Superdryga är de allihopa. Särskilt Emy, bokens såkallade huvudperson. Hon är ju så satans perfekt! Hon sjunger skitbra, spelar quidditch äckligt bra, kan läsa folks tankar, är ägig på spådomar och vad man ofta glömmer; hon är en freaking suverän skådespelerska. nej alltså jag freakar ut.