You´ll never be good enough

Avnjuter som rubriken skvallrar om lies med evanesence, som är bra lite då och då. Den dr dock lite galen som många av deras låtar men whatever.

Gårdagen var en väldigt fin dag och jag inser while writing att jag har väldigt lätt att ta till mig fina saker. Dagen började med french som vi hade halvförhör på och trots att jag failade kändes det som om jag klarade mig. Alltså både min fransk- och spansklärare har kommit fram till mig lately och frågade om jag hade problem med språket. Det har jag inte, bara min fuckin punkskrift som ruins everything. Hade typ ett bråk med sb om det, eller det höll nästan på att bli ett bråk då vi var lite sura both of us.

Sen besvarade Gud entligen en av mina hysteriska böner, inget skrivtligt på fysiken! Lyssnar för överigt på the sounds och deras låt dance with me full av flasbbacks. I alla fall så var det så, att i oorsdags kväll vid tio inser jag: vi har fysikläxa. Så thank god för att det inte blev skriftligt. Och nästa lektion kommer jag ju inte vtt vara där, då är det ju gottland! I alla fall. Sen var det lunch då vi åt mat och sen idrott då sb svek mig för ett möte. Men Tora fick rycka in och ta mig till gymmet, vilket inte var like roligt som det låter-iaf inte i början.
"Emma, du ska springa 1 km!"
Ja verkligen. Ha! Aldeles nyss tänkte jag "nu när jag ändå hör the sounds kan den väl ta upp mine for life?" och det gjorde den! Magic.

I alla fall, efter en invasion av grabbar i gymmet och åtskilliga diskutioner mellan oss gick vi och insåg att vi redan hade slutat. Sen efter lite sen ankomst till engelskan jobbade vi lite där, sen musik då vi valde ny låt. The killers låt when you/we(vetnot) were young. Bara jag som ser mönsrret mellan viva la vida och den? Kom igen och gissa vad mönstret är, jag ger er härmed en tävling.

När jag kom hem satt jag vid datorn och jobbade med planeringen till min nya (igen.) roman. Jag äslar denna låt och den är låång också. I alla fall så hade det ju inte med saken att göra, vad nu saken var, det vet jag icke. Men sen runt halv sju-snåret ringde honey på skype och ehum, runt kanske tio anslöt sig vispen och onja. Vid halv ett slutade konversationen utan något avbrått. Det tycker jag är lite scary att jag tar bort allas sidsuppfattingar. Men vi hade jävligt roligt iaf!
Jag: Hallå Hannah, dog du? Nähä..du bara grät.

Orkar inte skriva ned de andra citaten men tjeck hannahs blog. Skall givetvis inte avslöja några adresser, men det tror jag att ni förstår i detta fall. Nu lyssnas btw runaway med avril. Jag ksrålar så falskt att någon borde slå mig aldeles strax för antingen det eller mina felstavningar. Men idag ska jag bara slöa och kanske uppta några guldtjejers tid om jag får?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0