hopelosthead

Haj!
Jag skriver nu om midsommar i word vid midnatt på fredagskvällen. Det ver afaktiskt trevligt i år må jag säga.:) vi började med att konstatera att vi inte kände någon typ och aatt Amanda kaaaanske är synsk.
Amanda: Jo, men då kan jag säga att du blir en fattiglapp när du blir stor.
Johanna: Kan du inte bara vara tyst istället?

Sen lekte vi lekar som var alldeles psykade och slutsatserna blev: Ida är inte ett pronomen, high school musical går inte att sjunga låtar från (tydligen?) och ingen i vår närhet kan sjunga. Jo, en grabb kunde, reagerade jag på.  Sen åt vi och sen spelades life och rock band.
Amanda under life: alltså. Varför är det bara jag som får minus?

Efter att ha kört en work out på when we were young med några random grabbar joinade jag the girls i vardagsrummet istället, vi pratade om grabbar i våra olika klasser och twilight och i taket lyser stjränorna och lite nostalgi hit och dit. Roligt har jag haft och vem fan är det som ringer så här sent? Säknert någon som glömt nåt. Idiot, tycker jag. Sara svarar. Nu ska vi se här, om det går, men det tror jag inte. Men vet ni? Man kan höra fotsteg fast man inte ser. Det sjöng Saras kör om i kyrkan en gång. Då blev jag arg och förgrymmad..om ni måste veta. Nu orkar jag inte mer!