hopelosthead

Idag gick jag för att avnjuta systers och de andra körernas vårkonsert i kyrkan. Det var alldeles sympatiskt och Sara sjöng gudomligt så som bara Sara kan i heeeela världen. Jag har ocskå smälts bort i en pöl eftersom det är mördande varmt och min dator bränner mina händer till freaking aska. Samla upp den och sprid den över havet, där är det kallt och skönt. Ah, havet. Fint och poetiskt och kallt och kluckigt. Kluckigt, vilket ord. Oj, här går en grabb lös på sin röst och just gjorde pianisten något sjukt. Nu slutar låten i en munter ton. Det var from the inside med def leppard. Nu är en helt underbar låt i rullning, men den har en lång titel som ingen orkar skriva ned. Den är söt. Jag kan bara en ming, den klämmer jag i på ska ni veta. nej nu bör jag plugga kemi och dö. Nej, alltså när började jag säga dö hela tiden? Jag bry liv!!!!!!!