take me away from me.(varning, deprimerande inlägg.)

Jag har just insett något, nuigen. Fredagsinsikten kanske. Den är i alla fall att jag är jävligt trött på mig själv. Det är väldigt tråkigt att gå runt hela livet som samma brud, har jag insett. Det är så jävla iriterande att se hur man själv reagerar och inte kunna göra ett skit åt det, för man kan ju inte göra om hur man fungerar, right? Jag har kommit fram till att jag är en avundsjuk, konflikträdd, naiv, självkritisk (det mest oroande) och obegriplig människa. I och för sig hur jag just nu mig själv sjunga jävligt bra i hörlurarna och det är inte för inte som jag finns på skolbiblioteket heller. Men det väger inte upp allting. Och det värsta är, som jag nog redan sagt i mitt förra deppinlägget, att man nu blir alldeles som hela världen och hatar sig själv. Nej, hatar gör jag då inte alls det. Go me. Jag är motsägelsefull också, sa jag inte det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0