hopelosthead

Eh ja, rubrikens sence får ni aaaldrig veta. Ikväll har jag i alla fall ätit med Agnes (systers Agnes alltså) och hennes föräldrar. Pappa skämde ut mig genom en kakförrätt till mig och vi snackade som alltid gamla minnen från mårtenskolan. Nu lyssnar jag på en inspelning av aint no sunshine där jag går över Sara i oktav. Jättekul since jag inte kan den. Oj, eh, fina wailingar jag gör. Anyhow, senare joinade Vivianne, Erik och Anna och vi tittade på våra filmer och hade skrattspasmer. Vi spelade även kropp mot kropp (not moi) och Vivvi blev obsessed vid "bröst hand!" eller om det var "hand bröst!" minns inte. Hon sa det, liksom, ett antal gånger eller så. Ja, nu borde jag må bra efter social aktivitet men jag har väl fyllt min kvot av bramående för veckan antar jag så det gör jag verkligen inte. Alltså, det är nåt syndrom jag har tror jag. Så fort något svider till lite sätts hela styrkan in och jag mår rent förjävla dåligt. Kul. Då måste man förklara för alla att det ju inte gjorde nåt, men sen mår man ju ändå skit och det måste jag ju säga för ett annant syndrom jag har är att alltid säga allt om allt. Kolla, jag gör det igen. Ett fint blogginlägg, skulle detta bli. Honesty is a curse and trasy chapman sings like an angel. And she´s a girl.:D nu ska jag verkligen lämna er för det kändes bara dumt det här från början till slut. Look! Too much information again! Um, that too. Look, evil cirkleeee! Nu går jag innan det blir värre.