hopelosthead

Jag längtar tillbaka till förra hösten. Den var fin, inser jag såhär långt i efterhand. Jag är en sån som memorerar alla små fina saker och sparar dem i min själ för alltid. Att äta pannkakor med Saras vänner, den där söndagen när jag upptäckte Amy Macdonald och åt kladdkaka och första advent skrålandes fyra rätters mål på stan. Sånna små saker, I´m telling you! Och jag är så trött på att ha så få små saker.

Känner ni igen tonen? Ja, jag har gjort det igen. Läst Ebbas gamla blogginlägg. Dumt, dumt och-åter-dumt. Jag får bara ångest, fast det är jättemysig ångest. Varför är jag aldrig nöjd med mitt liv? Vad jag än får vill jag ha mer. Jag har de finaste vännerna i världen, lyssnar på den finaste musiken i världen, har bra betyg och har inget att klaga på. Det säger jag inte heller att jag har. Men ändå vill jag ha mer musik, mer vänner och bättre betyg. Och det gör mig bara så olidligt trött..