de små sakerna (krönika written by moiii)

De små sakerna

”världen är stor” är något som ofta hörs i samhället. Du lär dig redan som barn att världen är stor och att du bara är en liten, liten del av universum. De vuxna brer på och överdriver, men glömmer ofta det allra minsta. Det är det jag tänker gå närmare in på här.

När jag säger ”det allra minsta” tänker jag varken på myror eller kvalster. De är visserligen spännande och intressanta och allt det där, men kanske inget att bygga en krönika på så länge det inte har skett någon myr-naturkatastrof eller nåt. Jag syftar på något mycket mindre och samtidigt mer givande att utforska. Det jag menar är orden, gesterna och sättet vi beter oss på. Små saker är större än vad vi tror, både i positiv och negativ bemärkelse. Det är så lätt att göra en persons dag bättre eller sämre. Skrämmande lätt.
Nåja, för att komma igång kan vi bestämma att vi börjar med det negativa. Det blir roligare att sluta läsa i slutet då, tycker jag, så att man inte är alldeles nedtyngd. Jo, alltså, små negativa saker i din vardag. Det kan vara vad som helst. En konstig blick, en förolämpning ”på skoj” eller bara en hård ton fast ingen menat något illa. Om du på kvällen känner att den här dagen har varit rent förjävlig, så kan du titta tillbaka och kanske upptäcker du en liten, liten källa till olust. Särskilt svårt har du det givetvis om du har problem med att ta kritik. Sådan är jag själv och jag märker hur jag tar åt mig av allt runtomkring. Min uppmaning i det här stycket blir alltså att inte säga så mycket ”smått” som sårar, även om jag vet att ingen tänker på det. Jag gör det också hela tiden. Det räcker med att säga något konstruktivt, risken finns alltid att någon skadas. Inte för att det är helt fel, det kan vara lärorikt om man har styrkan att utforska och analysera vad man tål. Men man kan ju ändå försöka skära ner på alla skojförolämpningar, bara ett par grader eller så?

Nu går vi över till små positiva saker. Det har ni nog räknat ut vad det kommer att handla om. Jo, motsatsen, givetvis. De små saker som gör din dag fin. En bra låt på radion när du ska iväg på morgonen, ett leende, någon som berömmer ditt utseende eller någon som spontant berättar hur värdefull du är. Det kan också vara något som framkallar nostalgi och gamla minnen; till exempel musik eller saker som ingått i internskämt. När någon smsar/ringer dig och säger något snällt. När du går och lägger dig och någon du älskar säger god natt. De små sakerna som gör allt annat överlevligt och rentav helt okej. Solglimten i vinterkylan, den första fågelsången för året eller enkronan på gatan som ger dig tillräckligt med pengar för en klubba eller något annat du verkligen är sugen på. En kram, en rolig replik eller att någon säger ”välkommen hem” när du går in genom ytterdörren efter en lång och krävande dag. Det finns så oändligt mycket att räkna upp. En kommentar på ditt blogginlägg eller på facebook, att höra att du är bra på något eller att plötsligt få en insikt om något som är viktigt för dig. Ska jag fortsätta eller har ni fattat galoppen nu? Att känna sig älskad och lyckad i livet, helt enkelt. Det är otroligt hur stor skillnad sådana saker gör. Det jag tycker att alla borde tänka på är att ge varandra mer uppskattning. Mycket mer än du egentligen tänkte ge, så länge det är sant förstås. Om du ljuger har du pacerat gränsen för en liten sak och orsakat en stor istället. Jag menar bara att ösa lite kärlek här och var, för jag lovar, du mår bättre själv också bara du gör det. Om du älskar någon, kan vara vem som helst, räcker det inte bara med att säga det en gång. Upprepa det istället tills det ristas in i skallen på den som älskas. Det gäller att vara övertydlig här alltså. Kanske jag är mer bekräftelsesökande än de flesta, men hellre för mycket än för lite tycker jag!

Som exempel kan jag ta min bästa vän. Inte för att hon är någon liten sak, alltså, utan för att hon har en hel del med det här att göra. Vi har en väldigt ”småsakig” relation, om man nu vill kalla det så. Att en dag går utan att någon av oss säger ”jag älskar dig” är sällsynt och samtidigt finns det ju ingen som kan skada mig så mycket med små negativa saker. Nu snackar vi riktigt små. När man umgås så mycket handlar det bara om ett tonfall så ställs allt på sin spätts och tvärtom. Jag är säker på att många förstår vad jag menar, men jag vill bara att ni ska komma ihåg att det positiva överväger det negativa bara ni vill. Fortsätt kämpa och fortsätt utforska det lilla!

Emma Rävås

Kommentarer
Postat av: Hannah

Den är jättefin! :D Och du..jag älskar dig! :D

2010-01-23 @ 00:27:08
URL: http://mentalrevenge.blogg.se/
Postat av: Ronja

Du har så rätt i den här texten, min kära vän...men det är först nu jag på allvar inser att vi inte längre är bästa vänner. Jag vet ju att du ibland undrar var vår relation tog vägen, men jag har aldrig...liksom...märkt att den blivit så mycket mindre än den var förut. Det känns så konstigt, för det har ju ändå varit rätt tydligt...vi umgås ju inte alls på det sättet längre. Ringer inte varandra var eviga dag och talar 8 timmar i telefon, men ändå känner vi varandra utan och innan.

Okej, detta blev förvirrat, jag ber så mycket om ursäkt här. Det jag menar är att jag liksom märkt hur mycket vi har förändrats. Vi är liksom som bästa vänner, men ändå inte...

2010-01-24 @ 17:09:33
URL: http://musikfreakar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0