the fear

Ibland blir jag bara så jävla rädd för var jag har tagit vägen. Vem jag har blivit och hur det blev såhär som det blev. När började den här fasen i mitt liv? Någon gång sommar/höst I suppose. Men alltså, det här är fan sjukt!

Jag läser om sång till en fjäril nu och det är det som har framkallat detta. För det första: i expert på att rodna väger Ira (anorektiker!) 48 kg och Riina i denna bok (anorektiker här med) väger 49 kg. Jag väger mindre än båda. Det här skrämmer mig nåt oerhört. För jag känner mig inte smal. Inte ett dugg smal och jag är övertygad om att folk överdriver. Men det här tyder ju på motsatsen. Men jag ser inte ut som någon anorektiker. Det gör jag inte! Visst?

Den andra saken som oroar mig är Madeleine, hon är självmordsbenägen och hit och dit. Det som skrämmer mig som fan här är att hon är så otroligt lik mig. ”du tar åt dig för mycket Madeleine, varje ont ord skär djupa sår i dig, det syns.” ”ingen vill vara kompis med någon som alltid ber om något, tyst”. Så-jävla-helvetes-sant. Men det känns inte på riktigt. Ingenting känns någonsin på riktigt. Bara ett par ögonblick om dagen är jag här på riktigt. Jag fattar inte. VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!

Kommentarer
Postat av: Anonym

en 165-175cm lång anorektiker väger oftast under 30-40kg

2010-01-17 @ 18:01:09
Postat av: Ronja

Okej...nu ska jag försöka skriva vad jag tänker här, även om jag kanske borde låta bli...

För det första: du är inte anorektiker just nu, det märks. Dessutom väger du fortfarande några kg mer än mig (fast i och för sig är jag ett par decimeter kortare).

Men och andra sidan har jag reflekterat över några saker som har förändrats markant med dig på senaste tiden. Dels så äter du mycket, mycket mindre. Det är jag helt säker på, du brukade äta mycket mer än mig förut (fast jag åt i och för sig mindre då), men du äter verkligen extremt lite nu. Jag tycker visserligen inte att det är så väldigt förvånande, för ja...din personlighet är också markant förändrad. Ibland...kan jag inte låta bli att sakna ditt gamla jag lite grann och jag önskar att jag kunde hjälpa dig att hitta tillbaka till dig själv. Jag vill inte att det ska...behöva bli värre än vad det redan är...och jag hoppas att du vet varför.

Men så länge du oroar dig för att du är anorektiker eller självmordsbenägen så är det ingen fara. Det är värre om du nu själv inte alls skulle oroa dig och alla andra skulle göra det...

2010-01-18 @ 15:42:31
URL: http://musikfreakar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0