hopelosthead

Det är midsommarafton, och jag är just ganska down känner jag. Eller rörd också, men lite väldigt down ändå. Behöver något, men vet inte vad. Brukar kännas så när jag får mail från Linsie, som hände idag. Skickade mail till alla om sweet sixteen igår, så det var inte så konstigt. Men det gav mig ändå en sån där konstig ångest. Hon ville komma, vilket förvånade mig, men kunde inte. inget förvånande. "jag var nyfiken på dig, vem du hade blivit" ja, vet ni vad, det är jag också. Och detta var inget intressant, känner jag. Och ovanpå allt detta åkte älsklingen på midsommarlunch för en stund sen, och jag behöde henne känner jag. "live will never be the same" spelas där ute i pappas festspellista, samtidigt som killen förlorar synen i vakande ögon. Så deras liv blir aldrig detsamma, nej. Inte mitt hellver. Det förändras ju helatiden. Det är spännande, och jag har ingen lust för folk idag. oj, ofta adrenalina! Pappa hatar ju den, trodde jag. jaja, hejdå.