hopelosthead

Jag har just transporterats ett år tillbaka i tiden och ingenting whatsoever har förändrats. Jag är fortfarande lika förvirrad. Jag var övertygad om att jag hade blivit stark och självsäker jag trodde veeerkligen det, men nähä. allt är bara precis likadant. gör samma misstag, får lika stor panik och är lika jävla borta. lika äckligt undergiven och bortförklarande. Trodde att jag hade blivit någon annan cool brud så sent som igår jag kände henne för helvete andas i mig. men hon är kanske också rädd, och lämnade plats. och nu blev allt bara en tanke som inte båttnade i nåt sådär som alla mina tankar alltid är. det finns ingen reson inuti mig eller också har jag något läskigt förnekelsesystem jag vet inte. men ingenting jag gör är planerat eller uttänkt. inte ens det som är det. Hur kan det egentligen komma sig att ingenting någonsin blir bättre eller kommer bli bättre fast man tror det och går till kuratorer och jobbar på allt man kan jobba på? Sin egen grund kan man inte ändra, och i min fattas det en sten eller nåt eller också är alla såhär kan någon svara på det? För jag vet att man aldrig är unik i nåt alltså kan det inte vara sjukt det som finns i mg. det är över huvudtaget inte möjligt. Så många av mina meningar är bara utfyllnad och allt jag vill är att få ha en regelrätt jävla breakdown och skrika och gråta i timtal. men jag kan inte göra så mot alla andra. men jag orkar inte just nu. har inte orkat på ett tag tror jag egentligen. känner mig mer som en kvist än någonting annat. orkar inte