hopelosthead

Igår var en lång och fin kväll, vill jag lova. Den bedrevs endast med min konstiga och underbara älsklingsunge och vi hann med alla stadier man bör genomgå; drama, eufori, att gå sönder, att läka och att ha fasansfullt roligt däremellan. Nu är det lördag, mitt hår är satansiskt och idag ska jag fika med natta och sånt. det är ju trevligt eller nåt. Det är äckligt att äta chips på morgonen och äckligt att jag inte jobbar med mitt so-arbete. hej ångest.:/ det är bara att ta tag i egentligen men jag gör inte det. wienerbröd är gott, och det pratar de om i min bok nu. Ska jag kanske äta ett sådant idag? Det ska jag fundera på. Snart spyr jag på mig själv, och jag saknar dig nåt enormt härborta. Jag borde jobba, borde träna, borde duscha. ska göra de två senare tror jag men jag ooorkaaar bara inte.:/ få mig att sluta äta. snälla.:/ nu måste jag sluta gnälla, cause this is kinda tragic.