hopelosthead

Idag har jag varit och fikat med natta där jag mådde illa och lyssnade på en brud från västergötland som pratade om underhållande saker bredvid oss.:) hemma har jag ätit och pratat om pier pressure, som det inte kommer att bli. vilket medför sin beskärda fucking del av oro och ångest ch allt vad det nu kan tänkas heta. Och jag känner bara en massa saker men jag orkar inte fler emoinlägg som ni kanske ser eftersom jag knappt säger nåt längre.;) jag bara skriver att jag mår skit, och sen får ni undra över resten hela tiden. tough shit, man. men jag känner mest trötthet just nu. jag är trött på allt över huvudtaget. fast jag är knappt ledsen för att inte kunna vara där. fuck it. trodde aldrig på det öveerhuvudtaget. och det är väl bra för mig med motgångar. för mig, ja. men det är ju mindre relevant. jag är mindre relevant i mitt liv. det ska inte vara så, va? man ska bry sig själv. alla verkar tycka det. utom jag. jag måste orka den här veckan och när jag tänker på detfår jag tårar i ögonen. det är så mycket som kan gå fel. om det är nåt jag har lärt mig så är det det. så mycket kan gå fel i ens liv. hela tiden. jag visste inte det förut. och lite kul att jag just sa att jag inte skriver emoinlägg längre. hre I am. och allt kunde ha varit så bra nu. allt hade ordnat upp sig. Nästan. men nej. då ska det hända nåt annat. och det finns alltid ett kryphål i alla löften. ett stort. Jag undrar om det är livet som jävlas med mig, eller om jag inte kan hantera det. jag vet inte men just nu vill jag gråta i timmar men det kan jag inte får jag inte ska jag inte. om det är nåt jag inte ska göra just nu så är det att visa att alla har rätt. och det här är obegripligt, det vet jag så ni behöver inte säga nåt om detta. hejdå.