livets mysterium

Det enda som gjorde denna dag uthärdig var vaniljbullar och att allt har löst sig(fast...ja...äsch ni fattar inte). Nu känns dock allt jävligt jobbigt igen för utom att linsie faktiskt är inne på msn, hör och häpna! man blir ju rädd! minns inte ens den sista meningen. och allt känns extremt extremt meningslöst. som om vad jag än gör så faller jag ner i helveteskapet. vem jag än försöker glädja. mig själv ska jag glädja hur man. hur? Det vettefan och hur jag än gör är det nåt som går snett. hatred...major hatred...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0