hopelosthead

inte för att jag vet vad jag kan tänkas a att säga här. Jag har spenderat mer tid med pammelas gamla inlägg och så helt plötsligt kom jag att tänka på sabina (nej ni måste inte förstå) och min inre demon började skrika. och nu sitter jag här och allt känns så himla mystiskt! Började fundera på att man aldrig vet var man har folk och att jag inte vet hur det blir i skolan på tisdag har ju inbillat mig nu om att de vill ha mig där. man vet aldrig om man är önskad. om man bara kunde smsa någon av dem och undra vad de gör imorgon eller nåt annat som jag vet att jag ändå inte hade gjort. blääää alla möjligheter är ju där. vi pratade idag hemma om alla fack man kan hamna i och att alla typ förväntar sig att jag ska vilja allting. bara för att. jag måste engagera mig i en massa mojs för att det ska man vilja, jag vet inte riktigt varför. blindkulturen till exempel är en jag i princip står helt utanför just nu. då räknar jag inte älskling och onna. visst, jag har inget otalt med alla men jag har slutat kalla de vänner. bekanta, men inte vänner. för man ääär inte vänner om man aldrig pratar med varandra. men se där hade jag lite fel känner jag, för ibland är man ju det. ibland kan det gå två år och det gör verkligen ingenting. det är så himla mystiskt allting här på jorden och jag borde inte säga hälften av det jag säger. men jag vill framhålla att jag inte vill någon illa med det jag skriver och sådär, om nu någon vilsekommen människa läser det. jag har inga issues med blinnafolk och sådär. det jag vill säga är det här med fack, att jag inte vill vara med i blindorganisationer och bry mig och falla in line för jag är så himla rädd för att någonsin falla in line. för några år sedan hade jag ett fansy inlägg i ämnet där jag pratade om att man efter mårten skulle till tuna och sen till katte. att bara för att man inte ivlle någonstans måste det inte vara nåt fel på det. men se se, jag hamnade på spyken. jag kan! det här låter seriöst inte osm annika, för att byta ämne. det här är alldels för muntert för henne rent musikaliskt. och allt känns forffarande konstigt. det kan möjligen bero på min stört tysta mobil, som då inte alls är tyst eftersom den spelar musik, men jag tror att ni förstår. och att bara dryga människor vill logga in på msn för att msn är sååå uuuteee. xD mu, detta låter inte som ja va? förutom mu, som då kan vara det nya bjebb. dåligt tecken att det behövs tycker jag! fast allt är himla bra, så tro nu inget annat. och det, mina vänner, är det mest ironiska som finns. i hela vida världen. fast jag gillar det, och lika konstigt som det låter gjorde att jag äntligen blev kvitt iris. har nog inte nämnt henne här ens, men nu lär jag slippa sitta och skaka och känna mig helt jävla värdelös såfort hon loggar in. godnatt iris, min såkallade syster. just det, det skrev jag ju om, när hon blev mitt syster. ett mindre hyllningsinlägg. nej, vi kan konstatera att folk med efternamnet black helt enkelt aldrig är hälsosamma för mig! åh så jag pladdrar och jag är medveten om att mina ordval inte är mina hela tiden men ni får ha överseende. Har bloggat alldeles för opersonligt lately, inte okej! jag satt ju och funderade jättelänge på om det här inlägget skulle få finnas. Men hej lily allen alla är inte on it som du säger, jag går inte på droger. oj! nu kom det en ångestkänsla djupt ner i min mage. vad hände med mig tro? fingrarna börjar bli riktigt ångestsvaga. jag mådde ju bra för ett tag sen! var det verkligen bara tanken på en ond gammal fanfiction om en flicka vid namn sabina som gjorde allt det här? det gjorde ju inte så väldigt ont den här gången. har inte gjort det sedan jag skrev en fin dikt om bruden, och ska snart göra det samma om cherrie fast hur hon stavar sitt namn kan bli ett problem. hur stavas det, anyone? men smart att ställa en fråga i slutet (eller det vetefan) av att långt inlägg. iq har man också. eq har jag nog dock inte så mycket. när ska vi äta egentligen? vi har gäster och ska äta fansy grillat men jag ska få...nej ni får inteveta för jag kan fortfarande inte stava till det...zaziki? haha neeej...blubb jag vill låta mer som jag, och jag vill gå och lägga mig lite. en kråka gör väsen utanför och jag bloggar bara för att jag vet inte vad jag ska göra när orden tar slut. kolla bloggar antar jag. all I do yes. nu får det alltså vara nog, så godnatt och hoppas dagen artar sig!