hopelosthead

annandag påsk och det här måste seriöst vara det längsta påsklovet i hela världen. liksom vadå budapest? så länge sen. och jag kan inte bestämma mig för om det här har varit ett jsukt bra eller helvetiskt påsklov. det är lite allt och inget antar jag. men jag känner mig glad att jag börjar imorgon ändå, får andas lite luft på nåt sätt fast eh nej. när jag tänkte på skolan fick jag massa ångest, så det kanske inte håller riktigt kanske?:D taylor är i denyal hör man här och det känns bra för då har vi nåt gemensamt. jag tror jag har en sjukdom som heter kronisk förnekelse. liksom förnekelse till allt. fast om man säger det, kan man ju inte ha det? det är i alla fall så det känns. förnekelse kan väl inte kännas, fast det kan det nog visst skulle jag vilja säga. därför gör jag det. åh om allt bara inte var som det var! och mitt i allt detta har viktor lyckats väcka den demon som sover. tack du. det värmde verkligen. inte för att det var meningen att jag ens skulle läsa. och han vet ju inte att jag är störd eller hur jag är störd. och det är en sak medet det där jag just skrev som är spännande. varför säger alla att de är störda? "mentalsjukhus nästa", "jag är inte helt som man ska" ja ni fattar? alla gör så så fort det tycker att de är lite konstiga. oftast har jag inte ens tänkt på att de är konstiga! det är samma med att folk är så trötta hela tiden. "hahahahaha, fan vad jag är trött" hör man efter ett skämt. så gör i alla fall jag, helt spontant, för att försvara mig eller hur man säger. sen upptäcker jag att jag inte ens är trött. alls. det är konstigt det där, känner jag, och det är även lilla jag. och att jag har en låtrar i huvudet som jag inte vet var den kommer ifrån! hör precis hur det låter, men kan inte komma på det! tror det möjligen kan vara en clarkson-låtis. får väl lyssna på alla då eller nåt. men så länge kan dolly parton duga, och nej om man skulle sluta blogga? känner mig faktiskt bättre.:o