standing in the afterglow of rapture with the words that rapture left

min blogg har blivit opersonlig. det är ganska skrämmande faktiskt. itne som andras bloggar, kanske, men mer än vandligt. eller mindre, beroende på hur man säger. hur som helst stör det mig, för grejen är ju att det inte är för min skull. plötsligt är det en massa människors känslor man ska ta hänsyn till. och det har det ju alltid varit...men jag antar att jag helt enkelt inte har brytt mig? jag har låtit människor tänka saker, skapa sig bilder, jag vet inte...men jag fattade aldrig att folk var så himla komplicerade. att man ska hålla tyst för vissa, och prata med andra, och annars bedrar man minst en. men vad gör man då när en vill att man ska vara tyst och en vill att man ska prata? vem är min "chatty wall" som Agnes säger? vem kan jag obehindrat prata med om vaaad som helst? någon som inte känner någon annan, som inte bryr sig, fast ändå liksom. det kommer ju aldrig att finnas en sån person. hur ska saker och ting då gå ihop? jag förstår ingenting. varför ska man plötsligt bry sig om en massa människor känslor, tankar och dessa förjävla hemligheter och privatliv och annat jag helt enkelt inte förstår! det finns ingenting jag är rädd att folk får veta! den enda anledningen att alla inte vet allt om mig (gör de det förresten? ah shit.) är ju för alla andras jävla skull! kan inte alla bara säga allt till alla, sluta fåna sig och bara vara raka? varför ääär det inte så? och varför kan inte ens jag vara det längre? för att det skadar andra. tydligen. var kom ens detta ifrån? jag vetefan. det hade ingen riktig koppling, faktiskt. som avslutning vill jag bara säga: nästan 10 timmar. the fuck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0