hopelosthead

Hej!
Jag tro jag har löst gåtan med edigeraren, för så awesome är jag. Det ser väldigt konstigt ut bara...

Så idag har jag varit anarkist och debatterat...anarki. No shit! Folk var aggresiva och linus var...Linus. no shit där också!;)

vad har jag mer gjort idag? slutat tidigare, har jag gjort. en hel timme tidigare, eller en och en halv faktiskt. eller nästan två, om jag hade vetat det i tid. det gjorde jag dock inte för jag har ingen koll. Onna snörvlar på den här inspelningen. sjukt sjarmigt. så kan det väl för i hela vetet inte stavas!! det är ju helt fel. och jag vill kunna spela piano som onna kan! och ja, jag vet att jag ju får träna då och ja, jag vet att jag kunde ha valt det som som inså och ja, jag vet att det hade varit mycket lättare för mig med piano än gitarr. jag vet inte hur många gånger jag har hört det. och nu ramlade min syster in i huset, så jag kanske borde gå och hälsa henne välkommen eller vad man säger. Men först ska jag prata lite om rubriken och mina känslor och sånt djuuupt.

Hur vet man när man är över en människa? När kommer egentligen dagen när jag med säkerhet kan säga "det är slut nu. allt är bra igen."? Hur mycket är på riktigt och hur mycket är bara...rutin? Kan man vara förälskad på rutin? Hur mycket är egentligen kärlek (i brist på ett bättre ord) och hur mycket är bara...worshiping? Det är så mycket som inte makar någon scence och jag önskar att det gjorde det!