hopelosthead

Idag har emma och hennes syter haft systerkväll. Vi såg greveholm del två, så länge sen! Vi kom på vilka gymnasieskolor alla skulle gå på (melitta på vipan, ivar på polhem och lillan science på katte) och jag fattade att prinsessan pratade baklänges. och det gjorde inte sra. om det såg konstigt ut så kan jagi nte läsa.:( jaja, sen tog vi ut min låt lite bättre och hade det bra med gitarren och nu hann klockan bli nästan tolv så jag ska nog sitta och ta det lugnt och sen krypa ner i min säng och läsa en av de bästa böckerna jag vet nemligen expert på att rodna. må den vara hur ungdomsbokig som helst men av alla böcker jag har läst är den nog iallafall top 3. jag räknar inte hp som böcker, så att alla vet, utan delar av själen. som böcker vet jag inte om de är nåt att hänga i julagranen. Natasha är viktlös påstår hon och allt annat mysigt man kan känna känner hon. hon är lite cheesy, känner emma, och nu började hon fundera på vad det roliga ur greveholm nu var. hon minns inte. jag, hon, whatever. fast alltså, om jag skriver hon låter det ju som om jag talar om the demon herself Emma Black. gillar inte, och nu sjöng lilla natasha kronisk ordmoj bara sådär. så kan man ju itne hålla på, fula kanin! hon sjunger höga toner och typ ylar som många amerikanska artister gör, jag vet inte varför. de tycker det är snyggt, men alltså, det gör inte jag. saker ska vara så clean som möjligt. då är det fint. detta är ändå less is more-versionen, tror jag. naaaeee palla maybe! ah, anthem får det bli. jag älskar små svarta änglaaar! nej vet ni vad, nu drar jag!