hopelosthead

Jag sitter i kaffeterian och jag vet inte riktigt varför har väl ingen annans stans och gå. allt är ett helvete och jag orkar inte låtsas nåt annat. sitter och väntar på att allt löser sig, sådär som det gör. någon ska lösa det åt mig, antar jag. fast det är ju så, i det här fallet. jag kan ju inte lösa det. tror jag inte, iallafall. jag vill hem så jag kan ligga stilla och slippa. jag vill att det ska synas. det är nog det jag vill nästan mest. att alla ska se och undra. det skulle nästan vara värt att göra nåt sjukt dumt bara för det. men nej. inte riktigt värt. jag vill ha nåt framför mig en kaka eller ett glas eller nåt, så jag inte känner mig så sjukt not purposeful finaste meningen i hela världen eller. sammanfattningsvis så vet jag inte vad jag ska säga för om jag börjar kan jag inte sluta, det finns en hel bok inom mig av tankar och ord som alla måste ta del av. vi är tillbaka till lilla emma, men det är inte svarta änglar som ska ut utan...röda. kanske. dock vet jag att svarta kan vara på ingång. jag vet hur jag kommer bli om inget händer, fast nåt ska väl ändå hända. allt skrattar åt mig. änglar skrattar åt mig (inte samma sorts änglar), ukuleles skrattar åt mig, sj skrattar åt mig och allt jag har tänkt skrattar ihjäl sig. det luktar rostad macka här inne och jag vill gråta litegrann känner jag. mitt härinne. jag har lust meddet. fast, nej, så gör man ju inte. och hela tiden kommer det tankar som jag har hört förr och nya men det är över lag så äckligt rutinerat allihop. om jag inte slutar prata nu kommer det gå ännu mer åt helvete med en massa mer, och det vill jag inte. ofc. daaa liksom. snart mer eos, orka kreativitet, orka solidaritet orkaaaa! men orka skrivargrupp, behöver skrivargrupp, kanske kan andas då. fast nä. ta mig härifrån jag vill egentligen bara ha lite sympati. det är ganska hemskt, men det är så. jag vill att någon tar hand om mig. ironin i att det är ju det jag vill är väldigt klar för mig också. det är ju det jag aldrig borde ha, det jag alltid har! godnatt hejdå till allting igen