hopelosthead

jag kommer ihåg sista jag kände såhär och det var ack så ironiskt den femtonde maj 2010. den tjugonionde januari 2011 samma jävla skit over and over again. samma läskiga kraftlöshet och ångest och känsla av att allt allt allt är slut och över och slut jätteslut. jag hör mig själv och erika på ett söndrigt band från våren 1999. oj erika är helt seriös. och det är varmt här och det vrids runt någon form av hemsk sak det kanske är därför det gör så ont. mina fingrar typ skakar, jag vet inte vad jag pratar om jag vet inte vad som händer. det är varmt som sagt och jag orkar inte massa mer liv. fast jag mår liksom inte dåligt jag är bra helt borta och lost och förvirrad och borta. godnatt alla jävla människor.