hopelosthead

som ni alla vet är torsdagar värst. och om ni inte vet det, så vet ni det nu. hur som helst är de det, och idag var inget undantag. efter gemun fick jag lättare andningssvårigheter och sen var det fansy skrridskoåkning, yay fast inte liksom fast ändå lite jag vet inte. och nu sitter jag här på svenskan och undra som rubriken säger vaför ingenting blir bättre. alla säger att det ska bli det! varför händer ingenting? varför kan jag inte fokusera på min lektion om jag inte vet var du är? varför vet jag aldrig det, förresten? mitt öga gör ont för jag petar i det, min r-knapp har damp och alla konverserar. nu slutar vi. godnatt