hopelosthead

om någon minns klagade jag väldigt mycket på läckberg i min samlade resension av serien just för slutet. men! då visar det sig att denna bok finns. ingen av huvudpersonerna dör utan alla klarar sig (utom annas barn :(:(). I den här boken sentreras handling av (konstig mening) mordet på mats sverin, en väldigt konstig utredning är det. samtidigt öppnar ett spa i tanumshede och läckberg begraver sig i människor. men jag vet inte alltså. det hände väldigt lite i boken. vi är liksom lite i samma situation som innan, känns det som (utom att vi nu vet att alla lever xD). ändå är mordhistorien ganska fängslande, om än lite för övernaturlig...det håller inte riktigt i läckbergs jenre. hursomhelst, så kommer det en till eller den finns redan men inte som talbok, så beware!

hejhej!
började denna dag med gemu där jag och Hannah plankade kiss me. jag fick också där höra att epic var ett wow-ord (whaaaaat? använder inte alla det? eller är det jag som är helt lost här?) och sa officiellt hejdå till Ida den awesome praktikanten.:(

sen hade jag en lååååång håla i mitt och Tatianas kära arbetsrum (:() innan jag hade svenska och historia. Här hemma har jag handlat, lämnat in både historian och engelskan (:D) och peppat mig själv inför den awesome morgondagen. det slog mig just att jag kanske borde packa? smart Emma. sjukligt smart. jag vet inte ens vad jag ska packa i. yay. meeeen imorgon vid denna tid är jag på blindträff! yaaaay! *hoppa upp och ner lite fast inte fast ändå* och nu är älskling och Onna på deras wt-konsert. jag gick innan dem för jag är awesome.:) och Regina sjunger om rape tror jag till en random bas. elleralltså hon våldtog inte en random bas som det såg ut här. tror det är en kille som sjunger, eller alltså rent perspektivmessigt. mycket fin låt är detta! oj, vadå random utropstäcken.:o nej, nu ska jag gå tror jag mycket bestämt.

jag åker imorgon! nu måste vi känna oss glada, ja det måste vi, det måste vi verkligen. världen är bra. säger vi. fast denna bok är läskig. :( och ja snart ska jag åka. fast om typ länge, ska jag åka. känns det som. men detta var ju alldeles ointressant eller hur? så ja, det är torsdag idag. för det där var ju mer intressant. yay jag är en så talangfull bloggerska så att man dör! och nu börjar det ju bli dramatiskt här i boken. folk släpar ut varandra i håret och allt möjligt. stackars. men detta var ju inte heller relevant till någonting! goddammit! så efter detta skrämmande dåliga inlägg får det vara nog. godnatt!

den här dagen är bara inte helt okay. snarare är det en jävla skitdag. ensembeln var fin i och för sig och sen tomma lektioner, ful äcklig håla och spanska. två fula redovisningar. mest av allt lättare panik och oroskänslor. och ilska. för som jag sa i förra inlägget har folk väldigt stora issues. eller. ett folk. en människa. varför är jag anonym? personen förtjänar inte det. varför har jag samvete till det? det är konstigt. en annan sak som är konstig är att min mobil känner på sig att jag är i ett melissamood. det har typ kommit fem sånna på 30 låtar. jag har 1014 låtar. förstår inte hur det går till. men tack lill-ingemar. vad skulle jag göra utan melissa i melissamoods? ja det har jag väl klarat mig utan i resten av livet, men ändå. och jag borde skriva fucking historia, och jag vet inte varför jag inte gör det för det är verkligen ett ämne jag brinner för för en gångs skull. konstigt. och om man nu skulle ta och sluta blogga så vore nog alla ganska glada.

within temptation igår alltså! allmänt awesome. Vi åkte dit hela familjen och konserten var så klart awesomest! Först trodde jag att de skulle spela hela the unforgiving på rad, men de chockade mig istället med att spela ise queen som femte låt! what, liksom! sen spelade de en massa awesome låtar som the howling, our solemn hour, mother earth och annat epic. dåliga saker var dock att det var waaaay för mycket playback och jag ville höra the heart of everything och forgiiiven!:( men annars så. här är några citat.

sara: det är en crazy man på gatan!
jag: vad gör han?
pappa: han breakdansar i slow motion...

sara: var är pappa?
mamma: jag vet inte.
sara: han kanske har blivit kidnappad av någon köpenhamnare!
jag: han kanske har blivit dansk!
sara: någon kanske har konverterat honom!

pappa: undrar hur det är att vara dansk punkare. hur står man ut?
sara: vadå? med sig själv?

sara: jag är en utomjooording!
jag:?
sara: det är ju en massa danskar överallt.

för att sluta med något helt orelaterat: vissa människor har så jävla mycket issues att det skrämmer mig...

här är resensionen av den jävla boken, till slut. Boken handlar om amir (jag fick stanna upp och tänka:o) som först bor i afganistan men sedan i Amerika. oj jag kan inte stava landet ehehe. men han bor där med sin pappa och deras servants alih och hasan. den sistnämnda är amirs buddy, tills det händer allmänt jättehemska saker. boken är väldigt bra på att förmedla sitt budskap om andra chanser, men kan stundtals bli...jättedryg. kan ha med sättet att läsa att göra också, i och för sig...

nu ska jag snart åkaaa! och jag fick godkänt på matteprovet! och jag lyckades på sången! och åt hamburgare gjorde jag också! och jag tror, jag tror, jag tror att allt jag kände idag var naturligt! men detta vet man ju aldrig, det kan vara som jag intalar mig, men ändå! och...och...jaaaaaa! nu tog min bok äntligen äntligen slut! wiiihoooo! eller nåt. xD vad har mer hänt? just det, jag tog upp tatianafrågan med klassen eller iallafall liteminigrann. vet inte vad det gjorde för skillnad men det kändes som nåt jag borde göra typ. jag vet inte. nu ska jag gå ut och säga hej till min familia, och snart åker jag.

tisdagsmorgon och jag...gissa...läser the kite runner! men jag är på kapitel 22 av 25, så snart är det över! det är grejer det. det är det verkligen. men idag är det skola, min sångläxa är officiellt ogjord och ikväll är det wt! yaaaay!:D kommer snart bli taggad, tror jag, eller nåt. och klockan är elva över åtta, jag har en liten tidbit kvar att läsa på ändå. förhoppningsvis läser jag ut kapitel 22. ja, jag vet att mitt liv just nu är lite ointressant. men det kommer bli bättre. lovar.:)

idag har jag skrivit en manual till mig själv på skrivargruppen. mina funktioner, deffekter och allt möjligt. det var riktigt trevligt.:D sen dess har jag läst (det går framåt! jag började på kapitel 9 och är nu på 21! yes!) och pratat lite med Hannah som var sjukligt konstig, obsessed, random och mer obsessed. vad hon var obsessed with är en annan historia, en som inte lämpar sig för blogg. och nej. det är inte så att jag har gått och skaffat mig ett privatliv (nej fy skamm, eller vad man säger). det är som alltid för andra random människors skull. aldrig min egen. bara så ni vet.:) nu är klockan hela 21:51 så jag ska väl sova. stooor dag imorgon, ju!:D

jag hatar the kite runner! jag måste panikläsa den de här dagarna, och eftersom jag är borta imorgon (yay!) måste jag läsa massamycket idag. tog ett break för två avsnitt gilmore girls, men nu är jag igång igen och ska läsa fram till skrivargruppen. det är inte helt okay alltså, för boken är ganska jobbig. och tråkig, och ibland ångestig. men oftast bara tråkig! jag orkar inte. sen när jag kommer hem från skrivandet blir det till att läsa mer. bra sak är i och för sig att jag kan göra annat, som att blogga. när jag läser. men ändå liksom.:/ okay, wining=officially over och sådär. fast isåfall vet jag inte vad jag ska säga. vad skrev jag förr i bloggen? jag skrev typ allt jag gjorde, jag förstår inte? jag gör ju ingenting en vanlig dag liksom. hm, spännande. nu ska jag väl läsa mer antar jag.

ganska trevlig dag idag antar jag. har fikat med Sara på espresso house av alla ställen, bakat konstiga (tror jag) kakor med mamma, pratat en del med älskling och läst den här fula boken vi ska läsa i skolan. den är ångestig.:( jag är trött, tror jag, och imorgon är det måndag. typ yayness. except no. och nej! nej! varför gör han sådär? varför gör han sådäääär! sådär kan du inte göra, du kan inte, du kan inte göra dettaaa! han gör jättedumma saker, huvudpersonen. jag dör. såhär kan han inte göra! och nej.varför svarade han så? nu dör jag massa. jag dör. nu ska jag gå och dö utan er. xD

haaaiii!
först, Josefine: skönt att höra att du tycker så. och du är väl inte så dålig på att hjälpa?:o och vi var awesome!!<3

ja, awesome var vi, det var ju diktläsning idaaag! jag läste faktiskt riktigt bra, om jag får säga det själv, och folk gillade tror jag. det var också en massa annan awesome poesi och jag insåg något skrämmande: jag gillade nästan bara de manliga poeterna. de hade skills! vi lärde oss bland annat att musslan besegrar tiden, att telefonstolpar bara är redigerade träd och att "om du inte har en vän, gå och skaffa en"(det sista skrivet av något barn). sen efter hela spektaklet satt vi mest och pratade, fast vissa städade och höll på i och för sig. men inte jag för jag är lat. så jag...satt och stirrade. och pratade med folk. men nu är det dags att singa hannah to sleep, så hejdå!

hejhej!
först och främst, jag håller verkligen med dig Vispen! det här är helt sjukt. känns bra att du förstår!<33

så, uppdatering i fail-utskrift: efter att jag nu till slut skrev ut dikterna igår, upptäcker jag idag följande: texten är i det närmaste fucking oläslig. det kommer nog gå ändå, men jag blir så jävla sur när sånt händer. det är så otroligt irriteeerande!

okay så till bra saker, underbar kväll igår med älskling. jag bokade dessutom biljetter till lovet! omg!:D men det var en mycket bra kväll, och imorse åkte jag och stod på loppis med mormor och hennes kompis. sara köpte mer grejer än vad vi sålde, men jag får pengar sen så det är yayigt! ännu mer yayigt är att jag fick punchpraliner av dem, jag älskaaar punchpraliiiner!:D men det var nog mest det jag ville säga. önska mig lycka till till läsningen ikväll!

jag hatar inkompetenta människor. eller inte människorna, men jag hatar inkompetens. vet ni vad jag gjorde igår? jag tog en risk, förstår ni, och gav tatiana en konkret arbetsuppgift. "kontrollera att punktskrivaren fungerar" sa jag. hon sa att den gjorde det. men vet ni vad hon faktiskt gjorde? hon kollade om punktmaskinen fungerade. den är inte ens digital. varför skulle den inte fungera? och man kan ju tycka att det är ett lätt misstag att göra, men. nej. inte efter ett år och lite till i jobbet. man ska bara kunna det. jag ska inte behöva förklara vilket maskin det är. men det slutar inte där. när hon fixat något som skulle hjälpa henne kommer hon och säger "emma, har du en kabel?" jag undrar "vadå för en kabel...?" och hon svarar "en sån som man har. jag vet inte." men jaha. jamen då var det ju lätt att svara. jag orkar inte. och så får jag veta var rektorn att någon frågat honom varför tatiana inte är där och sagt att de känner ett onödigt ansvar för mig. men alltså omg. 1) prata med mig då för helvete, vad ska rektorn göra liksom? och 2) vet ni över huvudtaget hur jobbig hon är? och just det, 3) om ni inte vill gå med mig och vara med mig, var det inte då. jag behöver inte någon fucking syndomtyckning. jag undrar ju bara vem det är som inte vill hjälpa mig, för det är ju det det handlar om; om man är någons vän bryr man sig inte om att behöva leda personen eller ta mat till en extra person. jag trodde verkligen inte att någon gjorde det! men det var ju någon tydligen. som inte kan prata med mig utan måste gå till rektorn. och vet ni vad som stör mig? att jag inte kan berätta för klassen hur det är. att jag inte kan ta upp det här. för det blir fe. men jag kan ju inte gå runt och undra om folk verkligen bryr sig eller om det bara är som de "känner ansvar". om det var någon av mina vänner eller någon helt annan. jag kommer ju gå runt och vara helt misstänksam mot alla. jag orkar inte. vill ni höra nåt ironiskt förresten? det finns en, eller egentligen två, som har sagt att de hjälper mig för att de vill (även om den ena vägrar ledsaga mig :o). och det är dem jag inte borde få hjälp av. för preciiiiiis så ska det behöva vara. jag orkar inte detta skitet!!!

hai!
så vi började idag med gemu. usch ja. jag kom fram till följande: vissa människor är helt enkelt alldeles för söta för att lagligt gå omkring bland folk. det är helt enkelt inte okay. bläng!:( sen var det idrott där jag blev bästis med en stång, och lunch där jag var...creepy.
grabb vid bordet bredvid(känner honom inte alls): vad är det nu för bil mr weasley har? (listar random märken)
jag ropar: det är en anglia! ...om någon bryr sig...
grabb: taaack!
jag: ja, jag är creepy och lyssnar på er...
grabb: det är väldigt lugnt. jag hade inte kunnat sluta iritera mig på det.
jag: inte jag heller!

sedan hade jag tråkiga lektioner och har sen fikat och tittat på en massa Jesper Rönndal med Sara. sjukt epic.:D nu ska jag väl sitta här, och sen kanske ringa Hannah. we´ll see.

onsdag! ifall någon inte visste. den har börjat mycket bra med ensemble där Ida tragglade en massa med oss. ida är seriöst awesomeast ever. men hursomhelst så var det sedan tråkiga lektioner, och jag lärde mig att det kan finnas blå korn i maten. Han har inte alla hemma, den där Linus. eller så äre mattanterna. I dunno. men sen åkte jag hem (I know!) och satt mest här och stirrade, läste och allt vad det heter. men! jag ska läsa dikter i stadsparken! omg!:D i tio minuter, no less. förstår inte hur det här ska gå till. men det är bara till och välja då. :/ men för att avsluta, varför skriver folk sjukt random saker i ett inlägg som skrevs i maj eller någonting? jag förstår inte?:s

så efter en massa matteplugg och en kaosnatt gick jag den här dagen till mötes. I sann tisdagsanda frukosttalkade jag med Onna och förklarade då hur det var att gå i skolan. "Det är som att sväva några centimeter ovanför jorden, och du får aldrig ramla ner". hon tyckte detta verkade jättetrevligt. hint: det är det inte. och Melissa horn är egentligen...skadande. men hursomhelst...

började med att få veta resultatet på historiaprovet vilket jag nästan blev nöjd med fast ändå inte riktigt liksom, för att sen göra matteprovet vilket verkligen inte gick nåt vidare. euw.:( hade sen lunch där provet diskuterades och alla överträffade varandra.
linus: jag kunde inte sista uppgiften...(side note: jävla hypocrite, du kommer få mvg, så shush.)
jag: jag skrev ingenting på sista uppgiften.
signe: jag hann inte med sista uppgiften.
jag: alla överträffar varandra.
viktor: jag överträffar er allihop. jag skrev ingenting...på någonting.

sen hade jag fansy möte, och sen håla som jag mestades spenderade med fia av alla människor. hon sjöng i ett hus vid skogens slut (den är catchy!) och vi sjöng en jättefin version av the only exception där jag sjöng så sött jag kunde och hon var...kör av något stört slag. hon är söt hon.:) sen sjöng jag sjukt bra på sången (:o) och spelade helt okay på gitarren och hemma har jag inte gjort nåt men vi slänger till med ett citat och så får det vara.

Sara spelar wordfeud(vad annars): gnu!
mamma: ja, det är ett ord.
sara: fast jag har inget g. ...eller n. ...eller u...

nejmen hejsan!
så, en av mina långa nästan-lediga måndagar här igen. Emma fördriver den lite sådär. pluggar lite(för lite), lyssnar musik, tittar gilmore girls, tänker. tänker mycket. insåg just nu att det är tisdag imorgon fuck. det är nog inte så bra för mig att blogga, jag mår nog sämre av det. men bra saker...hm...just det jag ska skriva citat. först ska jag dock svara Agnes: well...I changed, I guess. fast jag var väldigt duktig på att se stark ut. är inte helt säker på att jag var det. jaja, citat då:

sara(kommer instormande: är ni medvetna om att michas grej är på en onsdag klockan ett?
mamma: det är en lördag.
mamma: fortsätter med det hon sa
sara(stormar in igen): är ni medvetna om att det är en lördag...klockan ett?

jag: I have evil plans.
agnes(real excited): oooh, are they evil plans of going to a coffee shop?
jag: ...now that you say it...

från tidningen eller nåt.
reporter: Kulturminister Lena Adelson Liljerot säger att ordet kultur har en negativ klang och att man istället borde använda underhållning. vad tycker du om det?
liv strömkvist (<3): jag tycker att namnet Lena Adelson Liljerot har en negativ klang och föreslår därför att hon döps om till blubbi.

jag hatar människors händer som rotar runt i det som är en själv och bedömmer och analyserar. jag hatar att saker som inte borde vara stora, som att lägga in en artists musik i sin mobil, blir enorma fucking val. jag hatar att jag blir så äckligt stollt och tänker att jag klarar det när det inte är svårt. jag blev så jävla glad när jag började skriva statusar på facebook regelbundet. jag tänkte liksom yay, jag vågade. sen får jag höra "varför skriver du så många statusar emma?" och då är det inte så jävla kul längre. för preciiiiis så lättpåverkad är jag! liksom...liksom...euw. så säger folk att man ska "sluta bry sig" men kan inte folk sluta ha åsikter istället? kan inte folk bara sluta peta i vad som är konstigt och inte, vad är problemet liksom? varför kan inte jag få göra vad jag gör för att jag gör det? måste det betyda något? säga nåt om mig? kan man inte få ändra sig eller nåt? varför! varför måste jag hela tiden förklara hur jag känner för alla andra så att de ska veta, fast jag inte vet själv? nu hade det kanske inte nåt med nåt att göra (vad har det med någonting någonsin att göra?) men jag bryr mig inte goddammit. jag får asociera precis som jag vill. nej just det! det får man inte. jag glömde. och nu ska jag hålla käften och se glad ut och whatnot. yay.

haii!
igår var en mycket trevlig dag, och just när jag skrev det fick jag jättemycket hemska känslor för så random är allting. uuuuch!!!!! men okay, ja justeja, bra dag. preciiis. *hrrrmmm* jo, jag hade först filmkväll på dagen. fast först var det ju fredagskväll, jag älskar mitt dåliga bloggande ja. då var jag på bio och såg "the help". dennavar awesome. det var allt, över till igår igen. filmkväll på dagen alltså, jag och Sara såg PoA. hon var lost.
"där är en varg! nej, just det...det var sirius..."
ja. hon har koll som sagt. sen var jag också och vandrade med Agnes lite överallt. hon köpte fansy naturgodis och vi var allmänt odjupa om djupa saker. det kan man vara med agnes. och nu kommer lite citat som min kära Hannah sa igår när hon var väääldigt trött. (hon kommer inte ihåg detta...alls...)
"det är bra med trafikljus. då vet man när man ska gå över gatan och...när man ska gå över iallafall."
"jag är visst blandras. mellan gotlänning och cooling!"
"lalalalala...jag ska skaffa en tv!"(...?)
"det var fyndigt sa fyndarn och fyndade!"(rolig sak: den här sista glömde jag berätta för henne om, vilket är ganska så awesome.)

haii!
detta har varit en underbar dag! jag vet att ni är massa förvånade. men jaja, den började med kör där vi sjöng en massa låtar och bläääeee. Men sedan var det håltimme vilket jag först spenderade med Linus och Elin. Där argumenterade vi väldigt fint, så fint att Linus argumenterade emot säg själv och för oss. Det värsta är att detta inte är första gången.:D sen bytte vi ut elin mot signe, erik, viktor och aron (vänta...var aron där? det var hann ja. whatever.) och då kastades det lappar med wilma på (kast med liten wilma) och pratades älj-skånska (om ni inte fattar vad detta är, så är ni sämstigast ever eller bara tröga. hint: träd. fattar ni inte? men blääää.).

sedan var det engelska och sen lunch då jag och Linus blev fotade under mycket skratt efter som vi var "high like an airplane!" alltså mycket höga. speciellt jag. jag var helt störd. sedan var det mer engelska och matte, och nu ska jag skriva lite citat.

linus: säg vilket argument ni vill så kan jag argumentera emot det.
elin: men du är ju lite korkad också, Linus...

wilma(ja, samma som kastades): men va, får hon gå från lektionen bara sådär?
lärare: hon lovade att plugga hemma, och så hade hon faktiskt ett giltigt själ. ...som jag i och för sig har glömt bort...

och så gårdagens sötaste:
linus: varför är inte liv här? I miss my life!

Det är helt patetiskt hur trött jag är! och rädd, just nu, för jag smsade just vera och frågade om vi skulle göra nåt i helgen. jag hatar att känna mig som om jag inte kan göra sånt fast jag skulle bli så glad om någon, vem som helst, skickade ett sånt till mig. det är konstigt det där. men jag känner mig allmänt som en jättedålig människa idag som bara skadar andra, är bitchig och ful och dum. typ. men jag har lämnat in körinspelning och idrottsuppgift nu. yay me. och spanskan kan ha gått helt okay, men jag vet inte. och jag är så trött och imorgon är det fredag och allt känns lite lätt overkligt sådär. som att ingenting egentligen har hänt och jag har hamnat med någon annas ångestrester. jag förstår inte mig på mig själv, men imorgon kanske jag gör det. kanske jag kan komma ihåg varför allt det här rördes upp imorgon. kanske. men man vet ju aldrig. men ja allt rullar på som man säger, och nu ska jag snart gå och lägga mig tänkte jag. det behöver jag!

vi kan börja med lite positiva saker. nej det var dumt, vi börjar med negativa saker. då kan jag säga att onsdagshåltimmar är sämst och ensamast och fulast ever! och jag kan även säga att vi lyckades få vår lärare att börja gråta idag. och detta var tydligen mitt fel. fast eftersom hon som sa det verkligen inte gillar mig (tror jag) så vetefan. men jag har skickat en fansy ursäkt iallafall.:) så nu positiva sakeeeer! I know right! då kan jag börja med att Natta ringde mig igår! hon har inte glömt bort mig!<33 hon skickade våra inspelningar, fast med fel mail, men ändå. finast.<3 sen är en annan bra sak att per ska laga min gitarr tills imorgon (!!!) och att ensembeln var rolig och intressant och whatnot. och denna dag är helt okaos, för en viss person var inte i skolan idag (tror jag...). så ja, det är med ganska gott humör jag går mot min död närmare bestämt ett styck spanskaprov. wish me luck! I need it.

hejhej allt är som igår fast mycket värre för jag var i skolan. jag har typ kroniskt behov av att elta med människor hela tiden och får hålla hårt i mig själv för att inte vara clingy för jag vill inte vara ensam med någonting, inte en enda tanke någonsin allt måste ut. men det hjälper inte dammit. och jag kommer på mig själv med att tänka saker som "kan du vara tyst? mitt liv kan inte fortsätta normalt om du inte är tyst!" men sen efter ett tag "säg något!". och jag lyssnar på 24. för det är precis det jag inte ska göra. så det...gör jag. och jag vill ha en film från lunchkonserten att se. för precis så förädisk är jag. men jag kan inte hjälpa det. kan inte. det är väl det som är grejen. och mitt i allt det här finns den finaste flickvännen i världen och bara får ta skit samtidigt som hon bryr sig om mig och skickar så fina sms att jag nästan börjar gråta. det är inte rättvist. och nu, direkt efter 24, kommmer somebody told me som jag tänkte sjunga först. hur...tänkte min mobil nu? jaja den tänkte nog inte. men så vad har hänt idag: jag har inte pluggat spanska, jag har fotats till skolan, och jag har varit konstig. och mina fingrar luktar som någon annan...hur är det ens möjligt? jag fattar inte. och det stämmer, brandon, himlen är inte nära på ett sånt här ställe. med dessa fina ord ska jag lämna er.

jag älskar alla människor omkring mig. jag älskar deras sätt att ta hand om mig på heeelt olika sätt. Hannah som säger att jag inte behöver vara stark och att jag gör henne lycklig no matter what. Onna som säger "du vill visst gå till skolan" och är så härligt positiv. Vera som säger heeeelt fel saker på helt rätt tidpunkt så man bara inte kan låta bli att må bra. Linnsie som inte blir sur fast jag bara kontaktar henne när jag behöver hjälp och inte kan sluta säga "gosh". Agnes som rabblar vetenskap och säger åt mig att äta för att annars äter inte hon och då dör hon. Mamma som frågar hur det är och bara bryr sig utan att vara taskig eller tjatig. Pappa som erbjuder att göra fattiga riddare till mig bara för att jag ska få något i mig. Ledsagarsara som ger mig konkreta råd och för en gångs skull har helt rätt inställning (alltså till skillnad från många andra xD). Mormor som inte vet vad som händer men som ser att jag är "down" och försäkrar mig om hur bra jag är. jag har en så ofattbar tur. det är därför jag måste klara mig. äta mer. idag har jag försökt äta frukost (gick väl helt okay), ätit kanske 2/3 av en paj och en macka. inte helt okay. och imorgon är det dagen jag har fasat för sedan i fredags. och det känns ändå bra på nåt sätt. jag är ju lite konstig. och ovanpå allt det här så failar jag med läxorna igen. och med livet i största allmänhet men skit samma jag bryr mig bara lite. okay ganska mycket...

så jag tog dagen igår för att försöka reda ut, sortera och förstå. ta hand om, reparera. men jag vet inte om jag lyckades. allt är ändå förstört. jag har sopat bort det sista spåret av tillit och säkerhet. och jag ser en vecka framför mig som är precis så helvetisk som jag förtjänar. ändå känns det inte så. det känns inte som om jag förtjänar det. inte sådär mycket. och det är så fail. jag hade precis börjat få vänner. så händer detta. hur screwed är jag nu egentligen? hur mycket kommer jag klara det? det känns inte som jag kommer klara det. och det är precis precis som med satan. det är just det som stör mig. förutsägbarheten. jag säger att det ska bli bra (there shall never be no victory) men vem lurar jag omg Emma skärp dig du kan inte göra det här igen det här är riktiga jävla människor detta handlar inte om dig! du har seriösa problem, jävla idiot! seriösa problem! snälla, snälla låt mig få gå tillbaka till som det var. låt mig vara lite stalker. du äckliga flicka du skrev inte just det där! jo, jo det gjorde jag. hur ska jag gå från stalker till att undvika? hur ska det någonsin någonsin bli naturligt? hur ska det inte göra ont? sluta! du måste sluta tänka på det här! du måste avskärma dig från allt som du inte får tänka på men vi vet ju hur det går. pleasurepain heter så av en andledning. jag vill skolka. jag vill byta klass. faktiskt. jag vill gömma mig i c-klassen och bara inte träffa de här människorna. den här människan. ja jag har namn-issues. jag vet. jag säger det inte. för allt är som det var, jag hade ju precis kommit ur det här och så kommer det här och så ta mig här ifrån! och mest av allt sparka mig hårt i magen varje gång jag är lycklig. för det måste vara det värsta. när jag är lycklig. äckliga flicka. låt mig glömma att det här någonsin hände...tack.

hai!
så, förlåt. men mina dagar just nu är mer fragment än vad de är dagar. men jag ska försöka, och just denna dag började med kör. vi sjöng där hysteriskt högt och hade det typ bra. fast jag var fail, men jag bryr mig inte.:) sedan såg vi på en konstig film på kulturhistorian, och sen hade vi mördande tråkig engelska både före och efter lunch. och sen matte. bleee.

sen pratade jag en massa med onna, som är typ bäst i världen ibland. <333 sen åkte jag och såg crazy stupid love med Sara, Elvira och Lisa. Där blev jag namngiven "extring" och filmen var...crazy, stupid, and I loved it.:D ska skriva något litet citat, och sen sova bort min helg som Vera uttryckte saken.

Elvira: ...och så åkte du till Malaysia mitt i veckan...
jag och sara: tansania.
elvira: jaja, afrika som afrika!

Emma Rävås vill inte gå till skolan idag. för att hon inte har gjort sin körläxa? nej. för att hennesengelskläxa är fail? nej. nej, Emma vill inte gå till skolan idag för imorse när hon vaknade var allt normalt och rättvänt och fint. men det tog bara ungefär tio minuter innan hennes händer började skaka. Emma Rävås vill verkligen inte gå till skolan idag men samtidigt vill hon det. Emma är redan på väg ur funktion helt och hållet. det är ingen fin syn. och du, du fina med dina sms och din värme, du förtjänar inte henne hon förtjänar inte dig men du fattaaaaar inte. och det är väl tur det. det här är lite för mycket sagt, men samtidigt inte. för allt är, egentligen, oförändrat. förutom då att Emma Rävås inte vill gå till skolan just idag. imorgon är det dock helg, och då kommer allt vara precis som det ska vara. i function. och det stavas nog med k ja inte c på svenska. tiden går, en timme kvar nu. jag skakar. jag är första person så lev med det. det är varmt, tror jag, och jag ska gå nu. godnatt.

ur funktion
stora steg och röda kinder
"kom så går vi och gifter oss"
there shall be no victory
"Emma! varför är kvinnor idioter?"
behovet av att ta sig ut ur klassrummet
"jag håller på att bli galen."
digerdöden är början till antisemitism
skåne blev svenskt 1658
there shall be no victory!
koppången, inte en channs
byteshandel på gång
"se, det var väl inte så farligt"
du tror det va? du tror verkligen det?
there shall never ever ever ever be no victory!

Så detta är en bok om helt galna människor. Den handlar om cadense, som har två extra personligheter. shiro och adrien. dessa tre är helt olika; cadense är för snäll, shiro är cool och beskyddande och adren är rent och oförfalskat galen. till detta hör att de tillsammans bekämpar mördare på fbi tillsammans med sosiopater(är det ett ord?), kleptomaner och andra galningar. deras chef älskar att hacka grönsaker, och gör det hela tiden. fattar ni?;) men jag älskar det. lite kort bara, men jag älskar alla! utom cadense. hon är dryg. men ändå.

Jag har idag och i måndags lagat mat till familjen. med hjälp men ändå. sjukt awesome.:D sen förhördes jag på historia och det var ganska läskigt. jag gissade typ rätt på allting, kändes det som. helt sjukt. blev rädd av min egen allmänbildning, så får man inte säga. men jag sa det.:) och nu har jag skrutit klart, så nu ska jag nog läsa lite mer i min bok och sen sova som en stock.:)

nej, men ja denna dag är väl ganska sämst. allt är förvirrat. sjukt förvirrat. och jag sitter själv i arbetsrummet, igen, för den här hålan är worthless. verkligen. jag vill kunna göra något eller nåt. ;) idag har det alltså varit ensemble där vi sjöng runaway, och fuuul svenska, och lunchkonsert som var typ fint. tror jag. snart börjar jag. om 40 minuter börjar jag. yay. slutligen ska jag svara vispen: vadå för romaner?:) och det är inte riktigt så jag menar, med det fina alltså, men det gör det samma.

Tänk egentligen hur många fina människor som glider ur ens händer utan att man kan eller vågar klamra sig fast och skrika tills de stannar. tänk hur många gånger jag kunde ha varit hos någon som jag var själv, för att jag inte frågar eller ler utan bara står. tänk alla satans telefonsignaler som bara ringer men du är inte där, för du är aldrig där. och jag vill också aldrig vara där. tänk att man aldrig är nöjd, alltid vill in i någon annans väsen och vara någon annan andas någon annans luft. skriva någon annans text. Tänk alla panikslagna rop jag inte skickar på facebook om att någon kanske kunde hjälpa mig, ge mig ett mail. tänk alla romanmail jag inte skickar för att jag inte vill bli en stalker men som jag skulle bli så sjukt glad om jag fick själv. tänk att det aldrig ska bli nog! att så fort man sopar bort ett oöverstigligt problem så kommer det ett till precis lika farligt och precis lika onödigt bara det att detta är på riktigt och ännu mindre. tänk om man kom till skolan och så hade någon saknat mig. för att jag är jag. tänk om jag skulle bli en sån som tog initiativ till ett bättre liv bara det att jag vet inte hur man börjar och vem ska jag fråga? vem ska berätta för mig vilken väg jag ska vända mig åt, vem jag ska satsa på...hur man glider runt. åhmen om jag bara kunde få vara hon och vara bitterljuv heeela tiden i en konstant fönsterkänsla med sånna här ord som inte känns jättefalska men omg jag får väl skriva vilka jävla ord jag vill de är mina. bara för att det är annorlunda. men man vill ju vara någon annan som sagt. man vill ha någon annans depresion. eller det kanske bara är jag. jag vet inte men andras sorg verkar väldigt fin? och andras lycka också. och andras musik! andras ord. undrar varför det är så? won´t you quit your cryin I can´t sleep first minute I´m a little sweetheart next minute you´re an absolute creep. förlåt min musik är också fin. men den är inte min. musik är inte egendom. jag måste måste måste lära mig det. jag får lyssna på vad jag vill. att det ska vara så otroligt svårt. så trött jag blir på mig själv. tänk nu låter jag som jag igen märkte ni det? förmodligen inte, det brukar vara så. kan ingenting bara funkaaaa. kan jag sluta slå mig själv i huvudet på lektionerna och mumla "none of this is real" för mig själv. kan jag hitta nåt att längta till, kan jag iallafall försöka skapa mitt eget freaking liv. kan jag sluta gnällaaaaaa och vara positiv som typ tea som är glad hela tiden. måste man ha dödsångest för att vara glad eller? det kanske faktiskt är sant. och tänk vad jag kunde göra av min tid, om jag bara inte bloggade...?

inte för att blogginlägg faller. om det ändå vore så väl.;) jaja jag sitter och backar up mina grejer jag. men jag borde ha tänkt på att det nog tar lite tid, eller så. så jag kommer ju inte precis att hinna. men...jaja. vi ser hur det går. xD så tisdag idag, och allt är ganska neutralt I´d say. allt bara lallar på, eller vad man säger. så säger man inte. och nu är det...3 %! starkt jobbat eller vad liksom.;) hinner nog få över banden iallafall, eller jag har typ redan hunnit det. och nu ska jag frukosttalka!:)

hej mina små!

onsdag kväll: konsert!! så sinnessjukt awesome! som jag har sagt för mycket till alla som velat lyssna, så lät det för första gången inte som det skulle låta. jag hade tänkt mig ett visst sound och så blev det nåt heeelt annat!:o och det hjälptes ju inte av att en viss viktor bestämde sig för att inte sjunga med i sista minuten...utan att meddela mig. vad är det för stil liksom? jaja, annars var folk sjukt duktiga som vanligt och jag lärde mig att Arons mamma är precis som han. det går i släkten. skrämmande...

torsdag: detta var den längsta skitdagen eveeer. jag låg och lyssnade på bok och typ mådde helt sjukt dåligt. sådär har jag nog inte mått sen jag...mådde dåligt. om ni förstår. fick dessutom för mig en massa dumheter som fick mig att må ännu sämre. det var väldigt onödigt. men jaja vad hände mer den dagen? snälla nåt måste ha hänt! eeehhh...nej?:s

fredag: hej fredag! denna dag var faktiskt ganska...enorm. jag blev nemligen bjuden på en fest. sen kunde jag inte gå, för jag kände inte han som festen var för och så var det crowded och sådär. men liksom. det är saken som är grejen. xD i skolan var det ganska tråkigt, vi såg mackbeth. vad man skulle göra det för vet inte jag, men sen satte jag, Vera och Josefine ihop klassens mackbeth. vi var the three witches. xD vilka som var de andra kan jag kanske inte riktigt gå in på. men jaja, om vi återgår till ickefesten. det var ju inget mer och säga där, men jag menar...kvällen. den tillbringade jag med mor, tittandes på idol och "women" och ätandes glass och chips. nästan bättre än någon läskig fest ju. xD sjukt mysig film, var det, och det här inlägget är väldigt ytligt. det tänkte jag varna för i början, men jag glömde det. fy mig och sådär.

lördag: det v ar helt abnormalt varmt, och jag och Sara hade piknik på en bänk i botaniska. Vi gnälde jäääääääättemycket fast vi båda mådde bra och pratade invandrarsvenska i affären (det slutliga beviset på att hon nog är konstig ändå. skönt.). sen handlade jag, bakade paj och på kvällen såg jag "your highness" vilken hela familjen utom jag typ hatade. jag älskade tonen i filmen. och den där raden, älskar jag också. massa. men jaja...detta är tråkigt!

söndag: på förmiddagen åkte jag och fotade med syster och kusiner. vi bytte årstider lite som det kom för oss, kastade löv och fikade för "det är naturligt". På tal om att fika åkte jag sen och gjorde just det, med vera denna gång. (like totally omg!!) vi pratade om en massa folk och eltade issues i tre timmar med melissa horn och melodifestivallåtar i bakgrudden. sjukt fint också. blä jag spyr på ytligheten, men mitt liv är lite så nu. eller, nej, men glädje är inte så djupt. tror jag. jag vet inte. sorg är mycket djupare, men den är också väldigt självutlämnande och framför allt andramänniskorutlämnande. så. ytlighet it is. xD

idag har jag läst 50 sidor historia (:(:o) och tittat på gilmore girls och fått min dator tillbaka (!) och suttit här och lagat mat och inatt ringde Hannah fast jag minns inte det. hon sa att hon skulle ringa när hon kom hem, men när jag vaknade hade hon inte ringt. fast det hade hon ju. jag hade bara inte vaknat då. yay me.;) nu ska jag dock gå iväg och läsa ikapp fler fanfics!:D