hopelosthead

hejhej allt är som igår fast mycket värre för jag var i skolan. jag har typ kroniskt behov av att elta med människor hela tiden och får hålla hårt i mig själv för att inte vara clingy för jag vill inte vara ensam med någonting, inte en enda tanke någonsin allt måste ut. men det hjälper inte dammit. och jag kommer på mig själv med att tänka saker som "kan du vara tyst? mitt liv kan inte fortsätta normalt om du inte är tyst!" men sen efter ett tag "säg något!". och jag lyssnar på 24. för det är precis det jag inte ska göra. så det...gör jag. och jag vill ha en film från lunchkonserten att se. för precis så förädisk är jag. men jag kan inte hjälpa det. kan inte. det är väl det som är grejen. och mitt i allt det här finns den finaste flickvännen i världen och bara får ta skit samtidigt som hon bryr sig om mig och skickar så fina sms att jag nästan börjar gråta. det är inte rättvist. och nu, direkt efter 24, kommmer somebody told me som jag tänkte sjunga först. hur...tänkte min mobil nu? jaja den tänkte nog inte. men så vad har hänt idag: jag har inte pluggat spanska, jag har fotats till skolan, och jag har varit konstig. och mina fingrar luktar som någon annan...hur är det ens möjligt? jag fattar inte. och det stämmer, brandon, himlen är inte nära på ett sånt här ställe. med dessa fina ord ska jag lämna er.