hopelosthead

helt sant. för någon timme sen gjorde jag ljudet tillhörande en ilsken katt. for no aparent reason. jag är bara arg. på vem, undrar ni? mig själv, till stor del. för att jag är så otacksam och dum i huvudet. eller var, snarare. detta är himla begripligt, men jag måste spy ut min ilska och iritation här lite känner jag. men alltså. what´s the deal med att jag aldrig blir nöjd? jag hittar ju alltid nåt att deppa över! holy goodness emma, grow up. jag orkar inte med mig själv. sen är jag arg på annat folk också, och sen får det vara både själviskt och ogrundat om det vill för jag tycker tamigfan att det är bättre att vara arg än att vara offerledsen. och jag är så jävla trött på att vara offerledsen! det är, tyvärr, en talang jag besitter (som om ni inte redan visste detta).

men, vi ska säga nåt positivt tycker jag! vi kan säga att tatiana är bäst som ger mig choklad helt oprovocerat, och att jag åtminstonne (stavas hur, egentligen?) inte är ensam i min situation. det är ju kul. eller egentligen inte alls men ändå kul på nåt sätt. så, jag ska imorgon bege mig till skolan och se glad ut. vet ni hur jag ska lyckas med att se glad ut? jo, det ska ni få veta, jag ska vara glad! ja, god damn it, det ska jag vara. för såhär kan det ju inte vara heller. sådetså!