hopelosthead

jag försöker låtsas att jag inte bry mig om tystnaden. mentalt lyckas jag och det känns inte som om jag bryr mig. men illamåendet avslöjar mig. jag bryr mig visst om tystnaden. den gör förjävla ont om jag ska vara helt ärlig. påsklov är en synonym för tystnad. och jag vet inte varför. jag vill ta reda på det, men jag kan fan inte. orkeslösheten och osäkerheten och jag vill ju bara veta god damn it. jag orkar inte all väntan, all väntan jag inte ens märker för jag är så van men som är där ändå. jag vill bort härifrån fast inte fast jag vet ju precis var jag vill vara fast nej jag vet inte var jag vill vara och fattar ni inte hur jävla jobbigt det är eller? tänk att ni vill vara precis där någon är och så vet ni inte var det är. och folk undrar var mina stalkertendenser kommer ifrån (det gör de inte). det är sjukt, och jag har inte ens tänkt på det förrän nu. men det gör ont...som fan. usch ta bort tystnaden bara ta bort den jag kan inte ha den här!