hopelosthead

humorfestival i lund är det, så varje helg äär festivalhelg! hittills har vi bara sett en inspelning av "intresseklubben", bra skit. inte mitt favoritformat direkt, gillar det inte på engelska hller (q.i), men man måste älska de här människorna. och jag ska få se josefin och kringlan ikväll omg! nu bröt jag just mot min egen regel: blogga aldrig om vad du ska göra, för då blir det bara repetativt när du ska berätta om det flera gånger. men det här är så fabulous, så jag var tvungen att säga det. weee! jag vet inte heller vad jag har tagit. något är det tror jag. men just det, ska berätta om ett scenario jag upplevde innan idag.

 

tatiana: där går en annan som blir ledsagad, med käppen.

jag(som jag alltid gör) *gör stick salute* blind power to the people!

de: *hör, vi stannar och hälsar och jag har ingen aning om vem detta är*

tjejen: hej emma, är det bra med dig?

jag: ...?

tjejen: det är pontus och hans syster!

jag: ...what.

 

så det är inte bara som man säger. alla blinda känner fan varandra...:s

igår var väl en survivable dag. religion i kaffeterian och kör där jag inte kunde lyssna för det lät så hemskt och ensemble där vi sjöng och spelade och sånt mög. händelselös lunch, föreläsning om israel, sen engelska c som tydligen förbereder inför ett test man inte måste ta och som kostar 1000:-. jag har ingen direkt lust att läsa den här kursen allvarligt talat. funderar på att hoppa av. men då måste jag läsa något annat, och det ska jag inte göra (även om jag vill läsa musik och komunikation, och inte av den anledningen man tror heller). men ja, en lektion idag weee. den ska jag gå till om sex min insåg jag nu! oj bråttom!:o:o eller nä inte speciellt bråttom but whatever.

tatiana ringer mig.

-hej emma var är du?

-i kaffeterian. alla är här, det var dubbelbokat.

-så var är du?

... i kina? på mars? what the hell, woman? (sa jag alltså inte)

 

aron: emma, när har vi eosvecka nästa gång?

jag: ...what?

a: det var länge sen sist.

j: vet du hur länge sen det var? sen ettan.

a: jaha...?

j: kursen är liksom slut. du har betyg i den.

a: har jag?

j: *skrattar ihjäl mig lite*

 

i reading. jag har precis berättat om min tågsexuell-dröm för pappa.

p: oj, det här var en inbråttssäker tvål.

j: men vem fan bryter sig in i en tvål?

p: vem har sex med ett tåg?

jag: ah. point.

förvirringen slutar inte. ena stunden vill jag spy för att du är så dryg och omogen, nästa älskar jag dig vanvettigt igen som om ingenting någonsin förändras. Stadie nr 2 för tillfället om någon undrar. nr 1 innan när jag var med maria. det var nästan lättare fast nä fast jo. jag vet inte. jag klagar, borde vara tacksam, borde verkligen inte vara tacksam borde fan skälla ut. borde inte låta mig behandlas såhär, borde vara positiv för allt är faktiskt mycket bättre än vad jag´förväntat mig. men jag vet inte vad jag gör, varför jag gör det, jag gör ju ingenting. är så jävla överflödig inte din vän på riktigt. men omg emma bli nöjd. nej fan jag tänker inte bli nöjd, ska du vara min vän ska du fan vara det annars vet du vad du kan göra; du kan undvika mig, du vet hur man gör, ingen fucking tvingar dig! men det är ju just det...det som är så konstigt. du behöver inte, ingen förväntade sig det av dig. vad vill du mig plötsligt? inget förlåt, ingen förklaring. pappersdocka som om ingenting hänt. och jag hade saknat pappersdockan, älskar den så förjävla mycket, men...ja, men jag vet inte goddammit! varje dag är en ny känsla, en ny värld. man känner sig utbytbar, som om du inte behöver mig. obs sant. det gör du inte och det vet jag så inbilla mig nåt ska jag inte. men det gör jag. jag skulle inte heller vilja vara min vän om jag var du, faktiskt; obs inget självhat här, bara ren sanning. men det vill du väl? eller? man ska kunna prata om viktiga saker med sina vänner! kan du det med dina riktiga? är det mig du fortfarande är så rädd för? men så spring då. fast nej gör inte det förresten.

 

tmi, anyone?;)

djup rubrik of doom kommer från min fabulous religion-skrivuppgift om etiska dilemman i vardagen. lite för personlig, var den, men jag ska fanimig ha mvg i religion så det är bara att gå ut starkt nu när hon ändå gillar mig. samhällskunskap kan bli värre, tror jag kan ha tagit mig vatten över huvudet med mvg-strävan i det ämnet men ja vi får väl se antar jag. well, det är väl det jag har att säga idag alltså ingenting över huvudtaget. hur skriver man? över huvudtaget, över huvud taget, aaa hur gör man? grammar nazzis, help me with this terrible problem of terribleness nooow!

 

men alltså äh, 24 minuter kvar tills jag ska försvinna. nu 21, för jag lyssnade lite på vad anna ternheim egentligen sjöng om. det hade jag aldrig tänkt på innan. men alltså, jag stör mig på låtar som handlar om hemligheter. När de säger att det här är en hemlighet, att ingen får veta detta som de precis sjöng om. yeah, men du, nu har alla hört det du skulle hålla hemligt s ådet är en ganska dålig hemlighet faktiskt. är det bara jag som tycker det? jag kanske överanalyserar som vanligt. förmodligen. arton minuter yay victory! *prickar av* första gången jag säger det idag. det tog då inte vidare lång tid. ibland kan det hinna bli förmiddag faktiskt. jag är så himla duktig fast inte. nä nu spårar jag lite här. fast kan man spåra från något som inte ens finns från början? blogginlägg tänker inte, alltså finnns de inte. det är bara jag som håller med om denna tanke; att om man finns om man tänker, borde ju alltså det som inte tänker inte finnas. jag tog bänken som exempel igår, men ingen höll med mig. de är dåliga! och jag är djup! ...eller ääär jag det? nu borde jag sluta, detta blev för mycket.

saker är röriga. tror jag. har inte ens koll på om saker är normala ller konstiga. det är en konstig känsla, eller så är det ingen känsla alls. det ändras från minut till minut, och ändå upplever jag inga känslokast direkt. jag förstår ingenting. allt är som det brukar vara, typ, du är som du brukade och det är ju tyvärr jag också. jag tycker inte om mig själv när jag är med dig, och därför tycker jag ibland inte ens om dig. Och så undrar folk hur jag känner och ja jag önskar att jag visste. man vet inte vad man känner förrän efteråt. varför ska man då känna alls egentligen? what´s the deal med det? Någon måste förklara vad jag känner typ nu, tack. jag tror att jag känner som jag brukar, men man ska aldrig tro att man känner något för då känner man det inte har jag lärt mig. men the fuck gör ma nom man inte vet någonting alls?

 

hursomhelst...helt okay dag idag. fick höra av min religionslärare att jag var sjukt djup och hade ett bra tänk. vet inte om det var en sån "omg hon kan tänka fast hon inte seeer" eller genuint gillande, alltid svårt att se skillnad. men jag hoppas på det sista och tänker ta det som det, goddammit! annars har jag haft en lång och konstigt lagd lunch med trevligt folk, gjort bort mig inför min samhällslärare, börjat med engelska c (usch) och umgåtts lite här hemma. åkte också hem med en tant som trodde att det fortfarande finns blindskolor. det är faktiskt väldigt många som fortfarande tror det, såhär 30 (?) år efter att sveriges enda blindskola in the history of ever ladees ner. alla tror att östervång (heter den så? haha jag är så upplyst) är en blind- och inte dövskola. fint att folk är så informerade här i stan jao. men okay, nog bitchat från mig idag yay!

så, igår drog skrivargruppen igång med en ny tjej, Vilma. nice person och kul att träffa hugo, anja och niklas igen!<3 vi skrev om utrivna boksidor (jag och hugo fick ont varje gång en sida revs ut;)) och jag skrev en dikt med "en spännande deppighet, som definitivt gav mersmak". random.;)

 

sen hade jag tre timmars körrep from hell inför körfestivalen from hell. opepp? jag? neeveer. except yes very. vi åkte hem med två av mammas körmänniskor och diskuterade om den ena bodde på agnes- eller viktorsidan av vägen. allt med mina begränsade orienteringskunskaper i lund. obs: de bor itne ens på samma väg. men jag fattade sen att, enligt min tanke, bodde hon mittemellan. till slut fattade inte ens jag varför vi hade ett så meningslöst samtal.;)

 

så...skola snaaart då I guess. lite otaggad fast ändå inte äsch skolan är så förviiirrande. folk är där och sen inte och sen igen men ja bara man inte tänker på det så. men jag överanalyserar ju allt, så det är ju lite sådär. men nä, inget deppande! sånt kommer vi säkerligen att få nog av i höst om jag får gissa. men jag vill inte det! jag ska inte deppa i höst, och hör sen! detta ska bli min peppigaste höst någonsin! den ska slå ut 08 då jag minns att jag undrade om jag var deprimerad (news: I wasn´t even close), 09 då jag vaktiskt var rätt deprimerad eller på god väg, 10 då jag kämpade med inkompetens och ett destruktivt förhållande in the making och 11 då allt gick käpprätt åt helvete mest hela tiden. ja ni ser hur pepp jag har varit de senaste höstarna. men i år ska det tamigfan bli ändrig på det! men nu borde jag nog transportera mig till el instituto. siao!

well hi!

igår kom jag hem, och det var väl vad som hände då. xD och idag var det skolan igen, och jag blev insatt i alternative-ensembeln. happy times! vi skulle tolka because the night, och det kommer nog bli ganska bra tror vi!:)

 

sen började vi ltie med projektarbetet och jag och elin ska göra någon slags välgörenhetskonswertthingy. åt lunch och diskuterade viktors podcasts namn (konstig meningsbyggnad ftw) och åkte hem. spännande inlägg woah!

vi har råkat betala 64 pund på frukost vi trodde var gratis. kuul.

vi åt lunch på "the slug and the lettuse". the fuck?;)

jag mådde (fysiskt) dåligt och satt halvapatisk och såg the shins.

enter shacari var det mest random jag någonsin sett. metaltekno, typ...screaming, snygga syntar och random breakdowns. "if it sounds heavy, that´s because it is!"

the vaxins var...trevliga. fast jag trodde de var fulla.

sen florence and the machine i regnet. hon är magiskt kaosduktig och jag sjöng med för allt jag hade med alla andra. fick ett "you go girl!" när jag sjöng melodin eftersom florence tog en stämma på...ingenting. så jag sjöng som om jag hade konserten lite hela tiden. så ska man kanske inte göra, but I do not care.:)

nu är jag glaaad efter att ha duschat. och jag har choklad, som sagt. den ska jag äta nu, hejdå!

hejski svejski!

har inte så mycket att berätta, men tänkte ändå blogga nu innan vi rör oss in mot festivalområdet. vi har idag bara hämtat ut våra biljetter, och det av en tjej från hessleholm. sverige är aldrig långt borta.:D sen har vi gått runt här i reading (ja det stavas tydlige så) och förundrats över alla random namn skit har häromkring. en gata hette "st mary´s butt" och en pub hette "the purple turtle". the fuck is up with that? vi passerade också en stad på vägen hit med namnet "maidenhead". vi funderade en del på varför, men gav sen upp eftersom det var för obehagligt.;)

 

nu ska vi snart åka in till själva festivalen. det kommer regna crazymycket, kan jag berätta. kul, verkligen. :/ men vi får ställa in oss på regn, helt enkelt, det är inte värre än så. vi är pepp som pepparmint, som rubriken säger! weee! ;) men oj vad jag gäspar. jag är itne ens trött, jag bara gäspar. och satsradar, gör jag också. inte bra grejer emma. fyyy! okay, nu blubblar jag bara, så nu ska jag sluta yra. pappa behöver säkert jobba på datorn iallafall.:)

alltså, allt går så jävla bra just nu. ni anar inte! men vi tar det från början I guess...och det började ganska hemskt med projektarbete-information. aaangst. hur jobbigt som helst. :( och alla bara: men hallååå vadå positivt inlägg? jodå, det kommer!:)

 

sen skulle vi äta sallad, men jag och viktor revolusionerade mot salladen och åt äcklig mat istället. alltså en ganska fail revolusion, men what the hell, det var trevligt att catcha up och prata pang prego med honom!:D för övrigt alltid lika kul att börja äta utan att veta vad jag äter. "potatis! någon gratäng, tror jag. *äter* brokoli, är det i detta. *äter mer* aaa vad fan ääär det här för nåt?". ;) han trotsade till och med sin gudance phobia och ledsagade mig fram och tillbaka till green castle och i matsalen! what is the magic. ;) och jag skrev revolusion innan, men jag menade nog revolt tror jag? vad är skillnaden? xD

 

sen hade jag blindaktivitet! alla fick gå och fika blinda. fast ingen fiakde blind, typ. but whatever. ;) alla verkade gilla konseptet, badade i fontäner, käppfektades och hade det bra. ingen visste vad jag skulle göra innan, men viktor gissade att "det har nog med krokodiler att göra, tror jag". hmmm?;)

 

och sen blev det bara bättre. jag och pappa tog oss mot redding! och det började lite intressant, med att jag failade på stationen. kollade hur långt steg jag ksulle ta med käppen, men sen brydde sig inte foten om det. så där stod jag med hela benet mellan tåget och perongen. gotta love it!:D ont gör det, men det gör inget. kul ju. men ja sen flög vi dit (en rulltrappa på kastrup gick i valstakt. whaat.) och åt middag på en pub. det är som vera skrev nyss:

"vilken bra dag, och sen massa konserter och så. livet ser bra ut för emma, woho!"

jag tycker om henne.<3 och just det, projektarbetet är lite fixat ändå, ska göra någonting med Elin, happy times!:) men ja, hejdå och sådär.:) för övrigt så är internet sjukt dyrt här. inte okay!

jag har klarat en hel timmes skola! och ja, det var jobbigt. mycket svårare än vad jag hoppades att det skulle vara. men jag överlevde! det gäller bara att hålla regel nr 1: håll alltid, alltid, huvudet rakt fram eller mot den du pratar med. alltid. mycket viktigt. fokusera på skiten som faktiskt är viktig. is important! ;) sen vill jag prata lite om rubriken, för den kommer ifrån kam; en av de där tre böckerna jag skrev. emma black, sa detta. det har levt kvar i sex år och en del folk som inte ens är jag kan säga det lite randomly. I am hardcore. men ja, det här var ju också ett kort inlägg. jag är lite sådär på bloggande. men imorgon, då blir det en bra dag. vi får se om jag kan blogga om den, bara. det är inte säkert alls. men den lär bli awesome! som sagt. eh, ja, varför bloggar jag?

obs sant. jag skulle skriva en rubrik, men sen hade jag så roligt, så jag glömde det. ;) men ja, om 28 minuter åker jag till skolan och börjar. lagom ovärt. och man får ont i gommen av att äta pizza. speciellt sån där ugnspizza. det gör jätteont!böhö. ;) eh jag vet inte varför jag började inlägget. jag tänkte ha någon slags peptalk inför skolan, men sen kom jag på att jag inte behöver något peptalk, såatte...hm. ah well. 24 minuter kvar tills jag åker. kunde man inte ha börjat på morgonen? nej, tydligen inte. nu är mitt sista rgelrätta sommarlov snart slut, för övrigt. too damn weird. *gäspar och harklar mig sådär obehagligt som bara jag gör* det gjorde jag faktiskt. 23 minuter. jag har inget mer och säga. jag hade inget att säga från början så det var inte så spännande. jag fortsätter harkla mig obehagligt istället. fresh. okay nu får det här inlägget vara sluuut!

i juni skrev jag ett inlägg som hette "dags att orda lite om sommarlovet tycker jag". nu minns jag inte vad där stod, men en sak stod det; att jag inte var rädd för sommarlovet längre. för jag var ju det i våras, verkligen panikrädd.

 

men det har varit en fucking fabulous sommar. helt fantastisk med nya vänner, gamla vänner, random situationer och en massa glädje och till och med en smula självsäkerhet. och det avslutades fint, mitt sommarlov, på malmöfestivalen med maria. vi började dock (såklart) med att äta på mormors och prata om sånt vi pratar om, innan vi tågade in till malmölandet och anna ternheim. hon var söt och sjöng no, I don´t remember till vår stora förvåning och glädje. men I say no sjöng hon inte. dåligt anna. ;)

 

sen satte vi oss på en kant för att se chords, vilket jag inte trodde att jag skulle gilla. men fan vad bra det var! timbuctu joinade helt randomly och jag betedde mig som om jag var full medans maria var som ett barn på julafton ungefär. hon...tycker om chords.^^ men sen var det melissaaaa, och fyfan vad hon är fantastisk! blev otroligt hoppfull, tro det eller ej, och taggad på skola eller snarare det som oundvikligen kommer hända i skolan. jag var dah queen of harmonising och melissa var jättesöt med sina små monologer. jag älskar henne.:D

 

så, bättre kunde det inte ha slutat I tell you. och jag värmer bara upp, redding snaaart!:D ett citat, sen sova.

 

jag(lyssnar på radion): den här biten fattar jag inte.

maria: men hon la in nåt weird, nästan...som en låttext.

min sista sommarlovsdag har jag bedrivit med my imortal-konspirationsteorier och det kan vara ganska ohälsosamt ibland. kombinerat med ett telefonsamtal som skrämde upp mig av verkligen ingen anledning alls ledde detta till någon slags mental yrselatack (detta kan hända! säger vi.) som jag fick kurera med vatten och cupcake. det hjälpte faktiskt! wiiihooo. ;) jag var helt slut, trodde jag skulle ramla hela tiden och var osäker på om saker och ting faktiskt hände. sjukt läskigt. och jag som har pianospelande att göra...dålig emma som inte skriver sitt skit ordentligt! det ska jag göra nu med det samma. kort inlägg jaaoo.

jag har svårt för böcker med iriterande huvudpersoner (queen betsy, till exempel) och den här råkar vara en sån. petrus, heter han (obs sant) och spelade i sin ungdom i ett band med mikael, som nu är en enormt känd artist, och erik, som jobbar inom politik. själv är han en forksare och bor med sin fru, hennes son och deras gemensama dotter (syftningsfel där eller är det bara jag?). boken centrerar också kring tre kvinnor, "helgon" enligt mikael och petrus utan någon vidare förklaring. detta startar någon slags kult i mikaels lägenhet och alla bara spårar. man får också se saker ur det förflutna i lagom förvirrade bitar (petrus har en störning, står det, och det märks).

 

jag kan inte låta bli att ryckas med. jag vill bara sparka mikael i sitt hybrishuvud och skaka petrus tills han inser att han har en familj (frun och sonen är de enda karaktärerna över två år som har någon form av vett i huvudena, förihelvete). många saker var bra, förutom just fucking mikael och att alla (utom de två bra somsagt) lydde hans minsta vink. jag har väldigt svårt för att läsa om kontrollerande människor nu för tiden och därför blev jag väldigt arg. men jag älskar maria. det gör jag. typ. ;)

vispen: ja, det är klart att det gör ont att älska folk, men kärleken som sådan är ju en bra känsla. det fataade inte jag då.;)

 

jag har nu haft en mysig och väldigt varm trekvartsblindträff. alltså bara med onna och therese, och inte niklas. men vi drog in honom på ett hörn genom att ringa och sjunga den gamla four blinds-hitten "vi undrar". bra skit.;) vi lyssnade på gamla inspelningar av four blinds som underhöll oss, fikade i stan, åt glass i bjerred, sjöng litegrann och gjorde random versoner av låtar. keep searching med rysk brytning, fast car i viskad tappning och framför allt we are young enya-style! minns någon enya, mitt värmlänska alterego? inte? well fuck you!;) det var en fiin version, indeed.

 

igår åkte therese och jag och Onna begav oss till Sandy för att umgås med henne. hon lagade fabulös mat (what else is new) och vi satt till och med ute trots sandys hat mot värmen. vi spelade också in kaosversioner av imse vimse spindel (featuring Julian som "sjöng" och jag som mest skrattade) och the rose (featuring julian som hängde över sandy när hon spelade). is fabulous. jag har inte så mycket att säga om någonting, märker jag, so that´s fail.;) men ja, det är varmt, och det ska man se positivt bestämmer jag so whatcha gonna do about it.;)

wicked-piknik stod på mitt schema ikväll. jättemysigt hade vi det! Zoe, vår egen maskotbebis var the star of the show tills hon och hennes föräldrar åkte hem och vi tog skydd mot regnet i ett tält som råkade stå där och bara vänta på oss. så vi satt och musikalnördade oss (jag var lagom malplacerad xD) och pratade om typ allt möjligt. och åt, obviously, som man ju gör på en piknik. därav namnet, tänkte jag säga, mn det var ju inte sant. varifrån kommer ordet piknik? någon som vet?;)

 

sen väntade jag på bussen med skånska anna i närmare en halvtimme (hon skulle till malmö men satt kvar med mig, vissa människor är fina) och nu är jag hemma. och hungrig, är jag också kan jag meddela. det var ju ett tag sen man åt nu. och rubriken...yup, jag kommer ut som filtsexuell nu. bättre än tågsexuell. ...tror jag. är fan inte säker. ;) men ja, godnatt kära folk!

inatt drömde jag att jag var gravid. vem var pappan, kanske ni undrar? ...ett tåg. jag fattar inte heller hur det gick till. ingen trodde på mig...förståår inte varför. ;) fick dock aldrig barnet, utan var typ i tredje veckan eller nåt. fattar inte ens hur jag visste att jag var gravid. det var väldigt länge sen jag drömde om det, faktiskt, brukade göra det lite hela tiden förr i världen. oftast drömde jag att jag fick alldeles för små barn. :s

 

tortelini har bland den mest vidriga konsistensen någonsin. *shiver* och min syster köpte två paket. "de var på extrapris!"...kay...if you say so.

 

som trettonåring var jag full av catchfrases och djupa tankar. svarade på en frågelista och på frågan om hur min drömprins var svarade jag "någon snäll som inte är dum i huvudet". fucking klockrent! och väldigt träffsäkert, när det kommer till mig...faktiskt.;)

 

som sextonåring (eller jag var bara femton då förresten, men jag skulle bli sexton) var jag dock inte lika insiktsfull. då uttalade jag mig såhär:

"lycka ger bara skit. jag vet inte vad för lycka du har upplevt, men ju mer man älskar någon, desto mer ont gör det."

...the fuck is up with that? jag var verkligen som en helt annan människa. I am speechless... men då drömde jag iallafall inte om att bli gravid med tåg...

jag har tänkt på en sak väldigt mycket den senaste tiden, och det är hur ogärna folk generellt parar ihop sina vänner. Jag har undrat flera gånger varför jag inte bjudits in till olika gatherings och liknande. Vänskaperna (är det ett ord? nu är det) med mina vänner består i regel av att jag träffar dem, och sen träffar de någon annan. jag känner aldrig deras vänner, no matter how close. Detta har stört mig jättemycket och jag har undrat om folk typ skäms för mig.

 

tills jag insåg att jag gör likadant. visst sammanfogar jag folk, hela tiden, men nog fan ger det mig en del ångest. för jag är så läskigt rädd att bli överskuggad. att de ska tycka om varandra mer än vad de tycker om mig. det är ju dumt egenltigen, för vänskap mäts inte så, men det är ju så det känns jämt. som att man måste leva upp till något i alla ens relasioner. eller är det bara jag? jag tror inte att det är det, just med tanke på vad jag skrev först i inlägget. vissa människor tar det helt enkelt emot att sammanfoga; antingen för att de inte kommer funka (tro mig, det är verkligen inte kul) eller för att de kommer funka lite för bra. man borde skärpa sig, but alas, man skärper sig välidgt sällan när man borde.;)

 

yay, veckans titta-vad-jag-funderar-inlägg klarskrivet.

men det är inte sant. allt förändras. jag älskar att tänka på vad jag vill säga till emma 2011 om emma 2012. en sån sak, som jag skulle säga mest för att jävlas, är att mitt hår luktar cigaretter. att jag suttit med vera och hennes grabb lukas i gräset och pratat och spelat musik. Vera är så söt med sin melodika. vi dissade varandra lite allmänt och jag har nu använt tre olika tempusformer i detta inlägg. jag är så bra på grammatik jao. jag är helt slut, men tänker bara på förändringar. allt kaos som dyker upp, allt det fina man inte anar. stackars emma 2011 hade inte en aning. bakom murarna i ett destruktivt förhållande ser man ingenting. det är ganska sorgligt. men nu ska jag gå lägga mig, minsann. korta inlägg ftw!

sandy: det är han! Hade varit jobbigt om min syster hittade en riktigt jobbig person att bli tillsammans med. ;)

vispen: det gör den.:)

 

sjukt nice dag! får snabblogga, för ska vara hos vera snaaart. men jag var hos la dentista som sa att jag hade fina tänder, och sen åt jag lunch med syster och brotherinlaw innan jag träffade maria. vi satt ute och fikade med hennes buddies; fick träffa både karin, emma, esvar och iris i olika random intervaller. sjukt trevligt. men nu ska jag gå, så detta inlägget var ju waste. xD

ikväll var Sara här och tittade film med mig, i sann tradition, och vi såg båda delarna av dh under ivrigt ätande av chips och chokladpudding (det sistnämnda i mitt fall). vi analyserade också saras förhållande till alla. Vi kom fram till att hon, Rita och Umbridge var bff:s ("we are the three musceteers! we kick butt!"), att ollivander var hennes farfar, dumbledore var hennes gammelmorfar, lucius var hennes morbror, voldemort är hennes pojkvän (fast hon gjorde slut innan filmen slutade) och den snälla goblinen är hennes ex. vi är så normaaala. hon härmade också random karaktärer hela tiden och jag sa djupa saker som "men vad obehagligt att hooka en osynlig människa! man ser ju inte personen!". ...good job there, Emma. ;) jag är så smart så. men ja filmerna var fiina såklart, det är ju hp förihelvete. det var nog det jag hade och komma med denna afton, godnatt!

den här boken handlar om vendela, som går i en väldigt stereotyp klass. Där har hon en bästa vän, Tove, och de har "hittat" varsin grabb; det är lite så det verkar. det som dock förändrar allt är silja, som dyker upp i klassen och ställer allt på ända genom att inte se gränserna.

 

det är en dålig handling, egentligen. det finns ingen kung eller drottning i de flesta klasser, as far as I know (rätta mig om jag har fel här). och som vanligt misstas ordet "populär" för "cool"; de populära har oftast bara ett par kompisar. men ingen i böcker har mer än högst två nära vänner. en sån vänskap är destruktiv och det är det viktigaste i boken för mig. Men nej, katarina slår över hallvvägs och verkar tänka "jag måste ju skriva om kärlek!". vad hände med det som framställdes som huvudhandling; den sjuka konflikten mellan vendela, tove och silja? jag vet inte. men det som stör mig är att om hon bara hållit sig ifrån kärlek, just this once, hade den här boken varit fantastisk. det är synd.

oh hello and stuff!

idag hade jag inget att göra, hemskt som det är, men det åtgärdades ungefär två minuter efter att jag (till slut) vaknat med att åka och rollspela hos brotherinlaw. där träffade jag jack som låter som erik i min klass, upptäckte jag, och the famous kr. kommateringen i den meningen var hemsk. ;) men vi spelade zombiespelet och det var allmänt trevligt. jag var dock inte till så mycket hjälp i spelet.;) efter spelandet och ätande av mat mat spelade brotherinlaw och jack tv-spel och jag och kr spelade gitarr och sjöng random skit. lagom awesome.:) nu ska jag skriva random citat från lite allt möjligt.

 

jag(skapar karaktärer): hon kan va en lesbian!

benjamin: som du!

j: jag är ingen lesbian!

b: vad är du då?

carl: blind!

 

pia(faster): vad heter den? ensam är man alltid...det är bättre...

jag: tillsammans är man mindre ensam?

p: jaa! och så finns det en till, hundar...

j: ensama hjärtan och herrelösa hundar?

p: jaaa!

(I is awesome, yees)

 

in game:

b: det ligger hjärna och blod på golvet.

kr: kan man sitta där?

ja, det här var ju en deppig rubriksak om man säger så. Men jag inte bry, för jag har haft kusinträff i västergötland och det har varit jättetrevligt faktiskt. kul att träffa en massa folk man inte träffar vanligtvis. jag skaffade mig till och med en backup-fru, i form av min kusin Linda. om 20 år, när hon är 50, ska vi gifta oss om vi inte har hittat någon annan. ganska random. men jag tycker om henne. hon är straight, vill jag tillägga, och min kusin. men aa. fullt normalt.;)

 

vad hände mer då? jag blev precenterad med "det här är min blinda kusin, Emma" (det var Henrik som sa det och han är ju nästan lika blind som jag, så) och han sa också "vad är det för djur jag dödar nu?". jag umgicks bara med random folk, jag orkar inte blogga mer och sådär men ja. godnatt.;)

vispen: jag ska ju skriva en sån där värdelös resension, så då får du se :)

marie: Jag har inte läst en plats i solen, eller livstid for that matter. kände att serien inte kunde bli mycket bättre efter nobells testamente, vet inte varför. men ja, då vet jag det ^^

 

så idag var det rollspelande hos brotherinlaw som var planen. men Carl dök inte upp förrän efter fyra timmar, så jag satt mest och studerade när han spelade tv-spel och syster var konstig. när grabben till slut dök upp spelade vi något spel om zombies (I made a game with zombies in it! varför kan ingen den? varför kan inte jag heller den?) och det blev lika utflippat som det brukar vara. well...jag är iriterad, så nu slutar jag blogga.

rubriken är ett statement om boken jag läser. Katarina Bredow har skrivit en ny, som jag läser och det är ganska nostalgiskt på något sätt. högstadieböcker. som aldrig stämmer dessutom. är det bara jag som gick på ett helt annat sorts högstadie än alla andra, eller är ungdomsböckerna helt ute och cycklar?

 

aaanyway, vi var hos mormor och åt ikväll. vi fick drömtårta som jag och Mia bondade över (mammas låtsassyster) och sen skulle vi "ha en date med eva rydberg" som syster uttryckte det, men vi såg istället gamla filmer från -89. alla var smala tydligen och mamma hade världens sötaste röst som 23-åring. ;) sen var det visst sport på gång, så jag smsade och åt godis istället för att titta. Johanna tyckte att vi skulle ha ett kusinlopp, men vi kom fram till att jag skulle hamna efter.;) men ja, nu ska jag gå och lägga mig och läsa mer methinks. vill bara notera att facebook var med i boken. det har jag aldrig sett innan.:o

oh hello!

Jag har idag (jag börjar ofta så va?) varit på en agneswalk...i regnet, visade det sig. Jag hade ingen aaaning om att det regnade förrän jag kom ut. men agnes älskar regn så mycket och var så söt så det gjorde ingenting.;) vi diskuterade en massa djupa saker som vanligt, vilket var fabulous. jag älskar min agnesunge! <3

 

just nu mår jag dock inget vidare, konstigt nog. jag borde känna mig lättad, men det känns bara jobbigt och ensamt och konstigt. ingen vet vad jag pratar om. eller det gör säkert någon, but whatever. detta inlägg får vara över nu.

oh hi!

så igår gjorde jag nåt åt min deppighet och åkte in till malmö för att träffa Marie och Sandy. Hos Sandy åt vi "underbar, salt ostsås" (obs sant, sjukt god var den!) och studerade Julian och hans intressanta förehavanden. barn är spännande varelser, tycker jag. Men jag blev inte så pepp på att skaffa några, om man säger så. det hade nog inget kunnat göra mig, men whatever.;) halva rubriken är vad julian sa, och nästa halva är vad marie tyckte att han skulle säga. xD

 

sen åkte jag och Marie hem till henne och umgicks en massa. Jag fick där träffa den berömde Fredrik, som efter att ha hälsat direkt sa "du dricker cola ser jag. du vill inte ha en öl eller nåt?". det...ville jag inte. ;) han började sen citera gramatikböcker och shakespeare, lite sådär lagom random, för att sen gå och skypa med folk vars kompisar rökte på (jävligt konstig situation, I´d say). Jag och Marie fortsatte prata, äta popcorn och vara djupa fram till halv fyra på natten eftersom det beslutades om en spontan sleepover. eller egentligen skulle vi sova vid ett, men jag gjorde misstaget att gå på toa och sen kom vi inte hela vägen till sovrummet utan fastnade i...vad man nu kallar det andra rummet. köket, I guess? där deeptalkade vi alltså i två timmar till, efter att ha givit personligheter åt hennes dörrar. ;)

 

idag vaknade vi (för typ hundrade gången) klockan elva och gick upp och gjorde (hon gjorde) scones. mycket gott var detta. vi pratade ltie mer om god knows what tills jag åkte hem, och här är jag nu. trött flicka om man säger, men mycket gladare än resten av veckan so that´s awesome!:)

oh hi!

jag gick inte och la mig när jag hade skrivit igår, för Marie och pipedream-folket gjorde mig glad och uppåt igen. Det är så lite som behövs, you know. ett tonfall så mår man skit, ett glatt sms så mår man bra igen. glömde säkert också nämna igår att onna nu har bokat biljetter till blindträffen nästa vecka! awesome! jag taggar massa, fast jag blev bjuden på en fest på fredagen som jag inte kan gå på bara för det. just my luck. varför säger man så? "just my luck" alltså. som om man hade konstant otur. det har jag ju inte, och säkert inte alla andra som säger så heller för den delen. det är ju jättekonstigt. alla utger sig liksom konstant för att vara klumpiga, ha otur hela tiden och alltid lyckas faila. varför gör man så? dagens fråga som ni kan fundera på medans jag gör viktigare saker som typ...packa upp mina scenkläder, äta lunch och annat överjordiskt yberviktigt. man måste tydligen skriva yber med tyskt y. det tänker inte jag göra, för det är överjobbigt. so wha´cha gonna do liksom. nu ser det här inlägget jättekonstigt ut, undrar om ni märker det. det gör ni nog inte verkar det som, och nu slutar jag skriva.

vispen: blev otroligt rörd över din kommentar. du är typ bäst, vet du det? <3 det var något om din andra kommentar jag skulle skriva, vad var det? jo, jag behöver såklart också tid för mig själv; men bara en stund sådär.:)

 

det här inlägget kommer inte bli så spännande, för jag mår verkligen inte bra just nu. känner mig osäker på mig själv för första gången på rätt länge. som om alla försvinner. inte för att de gör det, men det känns så. som om jag är oönskad av alla. och det är ju en jättedum tanke men lite av grejen med den här bloggen är ju att få säga allt det där dumma man tänker. för sånt tänker jag en del. vill mest gå och lägga mig. det kan jag göra nu kom jag på! så det ska jag göra. godnatt.

moore har gjort en ny bok...om konst. man får följa en massa konstnärer i paris; typ monet och van gogh och allt vad de heter, och lusien som är huvudpersonen. han hittar sin kärlek juliet, som tidigare krossat hans hjärta, och ska måla henne. men det är något konstigt med färgen blå och mannen som delar ut den, the color man. det är ganska mycket konstigt som händer överallt, med alla konstnärer och tjejer de målar/har sex med (vad är skillnaden, ingenting tydligen :s). men ja, det är en lika udda bok som vanligt och han har små roliga punchlines där man minst anar det. om ni fortfarande inte har läst något av moore...är ni dåliga! typ.;)

jag vet inte vad jag ska göra. vad jag än gör blir det ändå bara likadant; jag ger upp, vänder mig bort, för att sen vända mig tillbaka så fort du ropar. fr jag tycker fortfarande om dig, goddammit. jag bryr mig fortfarande men jag vill verkligen inte. jag vill vara casual men hur fan ska vi någonsin bli casual när allt är som det är? jag vill inte göra dig illa, ge dig mixed signals, jag vill inte men jag kan inte låta bli verkar det som. vi kan aldrig bli vänner, för vi kan inte hitta en nivå vi klarar oss på. jag vill inte vara den som gör ditt liv sämre men jag hittar inga mellanvägar och du kan inte försvinna för jag har inte styrkan att radera ut dig. att säga hejdå är inte att radera ut någon. det är att sluta bry sig, och det kan jag inte för någonstans finns ju allt det gamla kvar. jag skulle behöva en oxytosinkick som heter duga för att få bort tankarna lite. inte för att jag känner för någonting sånt. det känns overkligt. jag kanske borde ta till helgdroger för att stabilisera mig, få mig att se klarare. inte för att någon här har en aning om vad helgdroger betyder. det behöver ni inte veta heller, för detta inlägg intresserar nog ingen vidare mycket. nu tror jag att jag ska gå och lägga mig och vända mig bort från allt sådär som jag gör...

vispen: vet du, det har du alldeles rätt i. det är klart man ska fråga saker, folk brukar bara inte göra det. Till detta om introvert: det är (tror jag) när man helst är för sig själv, eller som pappa menar det, att man behöver tid för sig själv lite då och då. jag kom fram till att jag inte är det, för jag mår mycket bättre i sociala sammanhang och blir väldigt lätt uttråkad och rastlös.

 

men trots detta har jag suttit hemma hela dagen idag och haft "depparedag". jag har grävt ner mig i lite härligt oldschool dåligtmående och det har varit jätteskönt! men nu är jag glad igen och ska spendera resten av kvällen med att dricka päronsoda och läsa tof. fabulous enough! kort inlägg blev detta, men det jag inte bry.

vispen: alltså, jag älskar att du är så intresserad av allting. det ger mig hopp om mänskligheten. xD jag gör inte så mycket med min syster i vanliga fall, men nu i sommar har vi umgåtts en del. och på mossby fanns det några småkakor, bullar och någon slags rulltårta tror jag det var.:)

 

jag känner mig konstig. lite ledsen på ett fint sätt, utan att det går över i fönsterkänslan. rubriken är från ett inlägg jag skrev i april 2010, som gjorde lite intryck på mig såhär långt efteråt. det är väldigt sant och jag tänker på det mer nu än någonsin. jag har verkligen blivit obsessed av att flytta ut den senaste tiden och det är just därför; jag vill styra mitt liv mer. jag tror faktiskt att det var en anledning till att jag mådde så dåligt 2010; jag kände mig nog (och var också) kontrollerad av andra och tog inte initiativ i mitt eget liv. det måste man göra, har jag upptäckt.;)

 

men vad är det då jag vill få kontroll över? min ekonomi, for starters. just nu har vi en väldigt osäker ekonomi här, inte så att vi har ont om pengar, men vi har ingen struktur på det. eller någonting annat. jag är en sån som behöver mycket struktur, men så är inte min familj. De är faktiskt väldigt olika mig på många sätt; de kan leva med lite kaos överallt, de är inte alls dramatiska och, enligt pappa, ganska introverta. det tog mig år att inse att jag itne är introvert; jag älskar människor och tycker inte ens särskilt bra om att sitta hemma. alla har bara alltid trott det. en annan sak som stör mig är alla saker. vi har ett alldeles för stort hus och fyller det med saker så fort vi kan. jag hatar alla former av prydnader och "bra att ha"-saker, till skillnad från alla andra här. Och bara för att klargöra: jag älskar min familj, men jag ville prata om detta bara. no offence! sen kan det bero på att jag umgås med ganska många som har flyttat ut och gillar konseptet också.;)

 

det här inlägget är nog ganska förvirrat, kan jag tro, eftersom jag spann vidare på mina tankar allt eftersom, men det kanske går att förstå ändå.:)

vissa saker är fina på ett bloggvänligt sätt. man kan skriva spaltmeter om allt som har hänt och alla konstiga situationer man hamnat i. personer kan också vara väldigt bloggvänliga; samtal med dessa ger alltid något att nämna i bloggen. andra kan man sitta och prata med i flera timmar och inte ha ett ord att skriva om.

 

vissa saker ger alltså intryck på helt andra sätt; på ett djupare plan, om man så vill. de är mer abstrakta, men finns alltid i en. den här veckan har varit en av den senare typen. jag har inte själv insett hur bra den har varit, just eftersom jag inte har haft något att säga om den. Men idag när vi sa hejdå blev jag, okaraktäristiskt nog, riktigt rörd och sentimental. jag är inte alls den som blir så. så jag har väl lärt mig att uppskatta detta, antar jag. och det är ju konstigt, för jag hade ju en flickvän i kategori 2 (mestadels, nothing is ever set in stone). Skulle vilja ge fler exempel, men vill inte peka ut folk.

 

in other news så gick föreställningen bra tror jag! Vi hade jätteroligt iallafall och defying gravity satt som fan! det är det viktigaste för mig, way viktigare än mitt eget solo som jag ärligt talat inte tyckte var så roligt. men att gå in med molly och varje gång viska "awesometastic" till varandra var alltid lite fint. men ja, det har varit en fin vecka och dag. har fått en massa kramar och fast vi knappt känner varandra har vi redan en massa internskämt. jag känner extrema mängder kärlek till dessa random strangers!:D sen vill jag också passa på att tacka alla som på ett eller annat sätt har gjort mig glad idag; både de som kom och alla som inte kunde (extremt många o.o) men ändå var där och stöttade på era sätt!

jag är dålig. jag vet. mest för att jag inte bloggar, men också för att jag just insåg hur mycket jag fuckar up min hals när jag sjunger hemma. har gastat i en vecka nu och först när jag började smånynna idag fick jag ont i halsen. good work.;)

 

men ja vi har genrepat satan idag. alla är awesome som vanligt och alla som vid något tillfälle spelar galinda/glinda blir mer och mer bitchiga. imorgon ska vi tamigfan ha föreställning och jag taggar massa! det gör dock inte syster. för att citera henne: "jag är itne en sån som taggar saker. jag är så oengagerad som möjligt!". killjoy.;) men ja, åt en mobbad macka till lunch (som var jättegod, förstår inte vad det är för fel med att ha nästan ingenting i sin macka. xD) och från denna lunch kommer rubriken, courtesy of amanda. Ska avsluta detta lagom intressanta inlägg med citat och fortsätta äta min fabulösa choklad. bara för att jag har världens bästa brotherinlaw som köper fansy choklad åt mig på sin resa. men ja, citat var det, och dessa är från alexander som någon gång fick spela elphaba (han ska inte göra det på scen, om någon undrar, han var bara stand-in...är det ett - i det ordet?).

 

originalreplik: vad tittar ni på? har jag nåt i tänderna? okay, låt oss få det överstökat: nej, jag är inte sjuk. ja, jag har alltid varit grön. och nej, jag åt itne gräs som barn.

 

version 1: ...nej, jag är itne sjuk. nej...eller ja, jag har alltid varit grön. nää, jag blev det igår faktiskt!

 

version 2: har jag något i tänderna? ja, lite päron faktiskt...märkte jag nu.

 

har också glömt nämna våra nessasånger! (kommer ni ihåg att jag brukade kalla bloggen nessarose? well, det är efter nessa i wicked som vi alltså ska sätta upp. det har jag inte ens tänkt på! nostalgia! hon skulle flyga till månen med hjälp av kommentarer, var det ja...anyway, onward!) hon sitter i rullstol och därför har vi sjungit "rolling, rolling, rolling in my weelchair" (proud mary-melodin). philip började med detta och alla närvarande stämde genast in helt musikaliskt. fabulous. andra rulla-låtar har också sjungits, helt ovetande om varandra. loving it. :) ses imorgon, om ni ska titta! bara en heads up: jag...gör inte så jävla mycket alltså. så att ni vet.;)

ni vet när man mår riktigt, riktigt dåligt och inte ens kan hitta en anledning att ta sig upp på morgonen? Well, så kände jag igår. och jag mådde inte ens vidare dåligt, bör tilläggas. men allt övande, umgåsande, dåligt sovande (jag behöver extrema mängder sömn, har jag upptäckt) och konstigt ätande hade sugit ut all min energi och när jag kom hem låg jag mest i sängen. därav mitt dåliga bloggande.

 

vi jobbar för fullt med wicked. alla är underbara och det mesta funkar riktigt awesome! nu är alla scener spikade, så det blir crazymycket genomdrag imorgon. happy times!

 

detta var ju inte så spännande, men jag skulle vilja skriva en liten shout-out; om ni vill komma på lördag, eller känner någon som kanske skulle gilla det, please say so. vi har sjuka mängder biljetter att dela ut till...whoever. ingen kan ju just den dagen verkar det som :(