hopelosthead

melodifestival. growling/screaming (jag har inte kommit fram till vilket än...lär behöva hjälp med detta av mina sakkunniga vänner), nyckelharpor, banjo, random skådespelare som låter som tåström fast mycket mindre awesome, underhållande pausunderhållning, skillad sång som till och med pappa gillar och en sjukt söt programledare (inte Sarah Dawn Finer utan hon den andra, vad heter hon?:s). Man. måste. älska. det.:D

En annan sak jag vill nämna i detta inlägg är att Agnes är bäst. vi har pratat mer telefon idag och ska nog senare ikväll kanske typ möjligen förhoppningsvis. hon (du) är liksom en sån man kan säga vad som helst till. man tänker liksom "det här kan jag inte säga till någon!" och så säger man det och hon (du) ba "I know the feeliiing." det måste man också älska!:D så, in other news...min hjärna är ett gummiband. detta är mycket spännande. jag hittar 6-7 anledningar till detta påståendet inom enbart detta inlägg. mvg till emmaa! totally. på tal om ingenting alls så börjar jag bli tjock. eller, tjockare. jag tänkte att detta var spännande för alla inblandade, typ. det är helt uppskrämmande. *gömma mig under en steeen* on that exceptionally uplifting note, I shall depart. goodnight dear people!