hopelosthead

nejmen hejsan!
nu är jag hemma efter en crazy, rolig, otippad och ändå ganska lugn helg i huvudstaden. Åkte dit i fredags (no really?) och här ska jag delge mig av lite spännande tågresereflektioner:
1) i fredags åkte jag en resa utan stopp. eller nej...inte helt sant. mellan malmö och stockholm stannade tåget i lund och hesleholm. är det bara jag eller...är det något konstigt där? om jag skulle välja några stopp mellan malmö och stockholm hade jag fan inte valt de två freaking första stoppen!
2) på vägen dit sa de, som de brukar, en del i högtalarna. allt var på svenska...utom det absolut sista. då kände de att det var så viktigt att vi visste vilken sida vi skulle stiga av på att de behövde säga det på engelska också. men alltså. om det fanns engelsktalande på tåget, tror ni inte att det vore smartare att säga typ varför vi var (lite) sena istället?
3) lyssna inte på pang prego när du åker tåg. du sitter bara och flinar, och det är ju inte så bra...
4) guldnougat och festis är inte ultimat färdkost. det har en tendens att hur ska vi säga...sprida sig...

Sen kom jag fram till onna och vi spenderade någon timme med att lyssna på musik och gamla inspelningar. en del nya också i och för sig. Jag lovade att äta up hennes godis, vilket jag inte gjorde (tyvärr) och sen sov vi.

på lördagen åt vi frukost och det vill jag ilustrera i en facebookstatus som ingen någonsin skrev.
sällskapshoran och heltssonbitchen sitter och äter frukost.
sällskapshoran om sin festis: Den har en exceptionellt fascinerande smak.
heltssonbitchen kontrar: Ja, den är lite mer artificiell smak än vanlig apelsinjuice.
heltssonbitchens föräldrar: ...what just happened?
(obs, sant)

ja, sen bar det av till ett hotell där vi mötte vispen och resa (som jag nu äntligen träffat) som satt och åt frukost i godan ro eller vad man säger. mycket senare anslöt sig även johan och vi gick till pizza hut (jag gick själv, utan att ens veta vad målet var. jag är bra!) där vi mötte de andra artisterna alltså Bardia, Anders, Anna och senare Niklas. Anna och jag, som heller aldrig hade träffats, blev "bästa kompisar på fem minuter" och hade det jättetrevligt. pizzan var dessutom god, kryss i taket, och en del visdomar yttrades.
"vissa har facebook, andra har inte det"/bardia himself
"pizzan har en storlek och det är den storlek den har."/Anna eller Onna eller jag kommer inte ihåg faktiskt...

sen skulle vi ta oss till sergels torg, bara det att johan var den enda som såg ens lite...så det fick bli ett tåg. vi ställde oss alla på en lång rad, höll varann i axlarna och började gå under glatt sjungande på whatever. jag utsåg mig själv till högtalarröst och sa "no disturbance in the back no more, I repeat, no disturbance in the back no more" vilket anders såklart tonsatte. Väl framme blev det till att styla om hela konseptet: seriöst skivpromoting blev gatumusik. en akustisk gitarr och allsång medans jag stod och såg bortkommen ut vid kakorna. snart kom en massa andra usare och stod och vad allmänt glada. jag skulle ha någon slags ansvar, men det...hade jag inte. xD men låtarna var trevliga och folk höll modet uppe i två timmar innan vi packade ihop och satte ihop ännu ett tåg mot ett fik där vi satt och pratade om...tåg. jag har fått stränga order om att inte förklara vad det faktiskt gällde, så det ska jag så klart inte göra...men det var ett samtalsämne som räckte i mer än två timmar. bussar hann också tas upp och det blev bara roligare när någon helt utomstående från samtalet sa "det här spårar ur!". jag och rakel trodde att vi skulle dö lite...

Sen hade vi själva releasemiddagen. det var förvånansvärt god mat nu med, onna var underhållande och livemusik framfördes. Onna, Vispen, Anders, Bardia och Niklas sjöng och alla var fantastiiska! så det var sjukt lyckat och det fortsatte det vara när jag, Onna, Hannah, Sofie, Sandra, Carro och Palm begav oss mot blindhuset och Carros lägenhet (henne hade jag inte hller träffat...). Palm och jag återsåg varandra glatt med "jag visste inte att du också skulle vara häär!" fast vi bara träffats två gånger tidigare och alla var allmänt perversa på tunnelbanan. Väl framme satt vi mest och pratade, folk drack det lilla de hade ("emma, varför dricker inte du som alla de andra barnen?"/Palm) och annat folk som Jennifer, Örnevik, Rakel, Jana och Fredrik anslöt sig i omgångar. Mina meningar är så långa idag känner jag. Jennifer blev anklagad för att ha en knarkarröst med formuleringar som "börja aldrig knarka, det passar dig inte." (Palm) och "sluta prata och skaffa dig en röst!"(Örnevik). Vi lyssnade på mystisk musik. Lita kom ihåg mig och fick för sig att var värd att umgås med, konstiga hund...men hon är å andra sidan den enda hund jag tycker om (eller okay jag gillar väl lukas också på mitt sätt) så what the hell. Det var en väldigt konstig situation på många sätt men jag är ändå väldigt glad att det blev som det blev. Jag och Onna åkte därifrån vid 1-tiden och kom väl i säng runt halv två-två.

idag vaknade vi motvilligt som fan och åt frukost innan vi åkte och lämnade mig. konstig formulering kära emma. men jag åkte hem, har ätit mat och pratat med vera och sånt som man gör. ska nu (hoppas jag) hetsplugga lite ljudteknik...