de små stora stegen

intressant fakta: man blir inte modigare av att göra modiga saker. tyvärr. jag tänkte att efter den här veckan skulle det inte vara så jobbigt, allting. men det är det.

det är så svårt att veta vad man får och inte får göra. Vilka sociala regler man måste följa med olika människor. vem som egentligen tycker om en som person och vem som bara umgås med en för att "de ska". Jag orkar inte. jag orkar inte vara stark och vara en del av allting, jag orkar inte "gör det, på vinst och förlust!". Men det är lite sent. okay detta är ett inlägg som ingen förstår, och det vet jag. det kommer säkert bli ett sånt där bara en bokstav (antingen ett c eller ett a) står och ingenting annat. undrar varför det blir så med jämna mellanrum. is weird. usch, jag vill inte vara här, jag måste härifrån datorn är ett monster litegrann. uuuuusch. nej, nu går jag för detta var ju inge kul och läsa direkt.

surprisingly enough

hur gick dagen som började med ett fruktansvärt dåligtmående och jag vill inte-känslor?

Den gick rätt bra. Mådde förjävligt fram till lunchen ungefär (undantag: Agnes-stund <3) men då fick jag lax (:o) och umgåsande med folk som, dock, mest förolämpade mig. som vanligt. Veckans topp tre-repliker:
"gå och skäms som den besvikelse du är!"
"vi parar ihop emma med marolyn manson!"
och "vi går och lämnar retard-Emma här!"
vad ska man säga om det, egentligen? xD

Men ja nu är jag hemma, ska åka på lels vårkonsert snart (oh God why) och sen försöka ha påsklov hur man nu gör det...;)

känn pulsen slå-berny paulsson

så detta är fortsättningen på vingklippt ängel, som mest handlar om droger och att bli fri från sitt missbruk. Berny hittar en grabb, believe it or not, och har ett bra liv fast inte liksom. Men i den här boken tycker jag inte att det är det som skrivs som är intressant, utan det som aldrig tas upp. Under bokens framställning blev hon ju ändå utgiven och grejer, men det nämns ingenstans. Man kan ju tycka att det är en ganska relevant grej eller är det bara jag? Det står att hon skriver, ja, men inte mer än så. det makar ingen sense, I tell you. saker framställs ofta på ett väldigt random sätt, faktiskt. ändå gillar jag boken, väldans mycket faktiskt, men inte lika mycket som den förra.

I know we could live tomorrow, but I don´t think we should wait

jag gjorde det.
jag fucking jävla gjorde det.
efter ett halvår gjorde jag det faktiskt.
it´s done!!!

hur känns det då? inte fan vet jag. jag är mest trött. och ibland lycklig och ibland mår jag skit och oftast fattar jag bara inte att jag fucking gjorde det. sen att jag är ungefär lika clueless som innan jag gjorde det, får jag ta itu med en annan dag. nu ska jag bara må bra, eller dåligt, jag vet inte. mest ska jag vara trött, tror jag. och så otroligt stollt, för det är jag. att jag tog det steget utan att någon tvingade mig. att jag bara gjorde det, helt enkelt. jag kan inte tro det! jag blir dyp chockad när jag inser det. heeela tiden. men det var mest det jag ville säga idag. godnatt!;)

den nya känslan

jag insåg just något: den här dagen börjar bra. och oftast när jag säger så menar jag egentligen neutral. att allt är helt ok. det menar jag inte nu. jag menar att min mobil ger mig en massa bra musik, att frukosten var god, att jag slipper ta med dator och dataväska idag men framför allt menar jag att hela världen bara känns så himla fin! nu tror ni säkert att en viss person ska nämnas, men så är det icke! (förutom just där, då...ah jag failar lite xD) men alltså, allt är helt sjukt bra. jag har bytt till min skinnjacka, jag lever fortfarande lite på hur cool jag var med maten igår och det viktigaste av allt; negativa saker bekommer mig inte nämnvärt. jag har inte gjort min plankning, men det ger mig ingen ångest. jag kommer med all sannolikhet inte bli sänkt i gemu pågrundav en plankningsuppgift (inte för att jag brukar vara så duktig på plankningar). saker får vara som de är och jag ska må bra hela den här dagen. sådetså! ;) ha nu en trevlig dag allihop!

I swear to you, I´ll never trust again

a


pusselbitar # 4: Och i drömmen

Och i drömmen är allt nästan som på riktigt. Tältet är uppsatt och innan vi barn ska få ställa oss på scenen har det bokats in en föreställning. Jag får syntolkning, men jag hör den inte för jag håller för öronen. Ändå får jag veta att han bara har en arm och inga ben, mannen på scenen vars namn verkar vara Fluor. Det var visst något krig han skadats i. Men det är ljuden som skrämmer mig. Han pratar medans han gör sina konster, vilka jag inte vet mycket om. Sluddrande och osammanhängande pratar han, som en utvecklingsstörd av något slag. De förstår inte varför jag är rädd, men jag kan inte lugna ner mig.

 

Och i drömmen kommer han tillbaka. Jag är i Ystad, på en kamping jag nästan minns och det är välbekant nu också. Jag brukade vara rädd för föreställningarna…men aldrig såhär rädd. Publiken aploderar, för han är visst duktigt på det där han gör verkar det. Han går av scenen och jag inser lite för sent att han är på väg mot mig. Han kommer ihåg mig. Folk brukar komma ihåg mig av någon anledning.

  ”Hur trivs du i nya huset?”

Han ska inte veta att jag flyttat. Han ska inte ens veta varifrån jag flyttat eller vem jag är. Jag är ju bara en i publiken som råkat komma en gång till. Jag minns inte vad jag svarar.

 

Och i drömmen sitter jag i ett tomt rum. Jag är för ung för att utföra det här arbetet, men det verkar ingen annan ha tänkt på. Sverige är överbefolkat, säger dem, och jag är den enda som kan skilja vetet från agnarna och behålla rätt människor. Jag är den enda med tillräcklig makt. Man kan tycka att jag borde ana vem som leds in, men ändå blir jag förvånad; för där är han ju igen. Mitt beslut blir lätt. Han kan inte vara kvar. Jag vill inte ha något så motbjudande i mitt land. Ingen ifrågasätter min motivering, utan papper ordnas och Fluor landsförvisas. Nästa person visas in i det sterila rummet och ingen tänker på vad vi egentligen gör.

 

Och i drömmen vaknar jag upp. Samvetet tar över och jag letar upp honom. Han bor i Danmark, där han gift sig med sin före detta fru igen. Han tar glädjestrålande emot mig utan att låtsas om att jag kastat ut honom ur sitt hemland; han är ju lycklig nu. Man kan inte kalla det förlåtande, utan snarare förnekelse. Jag inser först då att Fluor är en människa med känslor och tankar. Vi pratar ganska länge och jag slutar skrämmas av hans handikapp. Och i drömmen tror jag att jag vet att jag aldrig ska glömma honom.


for the sake of writing a post

vispen: ja visst hade vi!:D ja, jag får ta och skicka det. Och jo, jag vet...jag får väl ta tag i det. damnit!:(

Så, idag så har jag varit ledig. Men dock hade jag utvecklingssamtal of doom, men det gick ganska bra. Har ätit god mat hela dagen igenom och varit relativt uttråkad genom hela dagen. det var ju spännande, detta. verkligen!:D jag hade ingenting och säga, nej. men hejdå.:)

ett halvår...

jag hade ingen aning om att det kunde vara såhär
att varje ögonblick kunde vara så koncentrerat och fokuserat fast det inte alltid märks
jag hade ingen aning och det är jag glad för för det hade skrämt mig så jävla mycket om jag hade vetat för ett halvår sen att jag skulle skriva detta och att ingenting skulle ha förändrats. eller jo jag lever ju ett helt annat liv nu, är någon helt annan säger alla, men äsch ni fattar. inte.
men jag undrar om det är sant, att jag är någon annan alltså...alla säger ju att jag är gladare hela tiden. men det var helt irelevant för det jag pratade om, som alla i och för sig är ganska trötta på. ;)
vet ni vad? jag tror jag ska göra något åt det här snart. det känns som om jag typ är ganska redo för det nu, faktiskt. problemet är bara att börja, men sen tror jag jag har tänkt igenom det tillräckligt många gånger (minst en om dagen i flera månader) för att vara ganska beredd. inte på svaren, såklart, men ändå liksom. det känns ändå som om det skulle ge mig något, fast jag är fortfarande rädd som fan förstås. jag vill inte förstöra det vi har byggt upp nu och det är ju ändå a fuckload. vi har kommit så sjukt mycket närmre varandra men samtidigt inte. jag vet fortfarande ingenting och kan inte fråga. det är det som är mitt största hinder. att det skulle bli en så stor förändring om jag sa något. usch, jag vill till skolan nuuuuuuuuu...

I´m the queen of nothing, I´m the king of the world

jahamen ja, då var det måndagskväll och jag är på ett relativt mögdåligt humör faktiskt. för jag är trött på detta. trött på att allt ska vara ett statement, ha en tanke, betyda någonting. att det bara inte kan få vara lite som det är utan att allt ska vara av en anledning. jag vägrar. jag tar inte det mer. det är vad jag säger, men så är det inte egentligen; det finns nemligen inget man kan göra åt saken. fast jag tror alltid det. jävla skit. kan allt inte få vara lite casual? kan man inte bara få inte höra av sig på några dagar, av ingen anledning alls, bara för att man har annat för sig. så som det är med alla ens vänner. det har aldrig fått vara så. men jag måste leva så och jag vet inte hur det ska gå till. för det kan inte bli casual om inte båda vill det. då blir det ju bara konstigt. fan, jag orkar inte, jag vill till skolan imorgon och se hur allt blir där (fast jag är lite orolig där med faktiskt) istället för att sitta här hela dagen imorgon och vara trött...

stockholm och måndag, för att sammanfatta fint

haaajjj!
I lördags morse åkte jag och mor iväg till huvudstaden minsann! Vi skulle shoppa först, var tanken, och jag köpte skivoor (men en av dem är fel skiva upptäckte jag just). Sen var vi dock helt slut efter en affär, så vi fick ta en choklad- och colapaus. men sen bar det av till nacka för att se rytmus musikal och Onnaaaa!:D:D var hon duktig då? fuck yes! hon var awesometastiiic! jag var helt löjligt stållt över henne och att hon fick sjunga låtar som creep och white blanc page (som hon visserligen bara körade på) gjorde ju inte saken sämre. hela föreställningen var för övrigt epic!:D

Sen gick vi ut och åt med onnas föräldrar (men inte Onna). vi åt på någon kött-restaurang och åt där världens godaste hamburgare och sen glass med så god chokladsås att vi nästan inte visste var vi skulle ta vägen. när vi hade suttit där ett bra tak gick vi och jag sa åt mor att om vi åkte till hotellet nu skulle vi decka. därför gjorde vi inte det, utan tog en dricka på ett kaffé och pratade. på hotellet fortsatte pratandet och det var jätteskönt att få tid att prata med henne. <33

sen på söndagen gick vi upp och åt hotellfrukost, för att sedan åka ut till Onna igen och vara där med henne och hennes familj hela förmiddagen. Vi lyssnade på musik, sjöng, pratade och var sådär som bara onna och jag kan vara. <333 sedan bara det av för shopping med mor, och sen fika med vispen. vi hade det jättetrevligt och det är så fint med sånna man bara kan träffa utan att ha pratat på hur länge som helst och bara umgås. :)

sen åkte vi hem igen och efter att till slut ha fått igång bilen fick vi vofflooor. voffeldagen for the win!:D

så, idag. Jag hade först ingen spanska, så jag och Tatiana gick och fikade och där träffade vi två trevliga och sociala byggarbetare som jag umgicks med i typ en halvtimme. älskar öppna människor!:D sen spela in på ljudtekniken hela dagen. presonligen hade jag svårt att fokusera, av diverse ganska obvious anledningar (iallafall för de som vet vilka som var där eller kan gissa) men det var väl ok antar jag. ska nu äntligen till skrivargruppen igen!:D

so simple, too simple

Det krävs så lite. Det var en bra dag. Jag hade min favoritoutfit och extrainsatt frukosttalk med onna som satt ute och det var fint.

Sen var det en dålig dag i ungefär fem minuter.

sen en bra dag igen. provet gick riktigt bra och Elin var obsessive och gjorde mig glad.

och sen. "Emma! your victory is here!". Och allt tappade fokus, hela världen försvann lite...

och sen. "sluta vara i vägen!" och en hel jävla lavin av osäkerhet bröt ut och plötsligt bleknar allt man byggt upp bort och man vet ingenting om någonting...man borde inte, men man blir rädd...

sen, agneswalk och en massa hopp tänds i en för hon är så awesometastic.

sen, spanska man inte gör och för mycket chips i munnen för man kan inte sluta. blärk, jag måste, måste verkligen jag kan fan inte spanska jag kommer få fucking g i spanska hur händer detta hur?:(

världen har blivit galen och jag älskar det

att skriva en låt. den brukar innebära en sjuk massa tandagnisslan, vankande och ångest. det tar allra minst två veckor att få ihop skiten. Man tror ju att en låt till någon annan, för någon annan, ska vara ännu svårare...

jag började på låten till elins ljudtekniksak idag. vet ni vad jag också gjorde? jag avslutade den. true freaking story. it´s done. och riktigt nöjd är jag! det var som om låten bara låg och väntade på att bli skriven. Och det var inte en sån där låt som har legat i huvudet ett tag. den bara föll ner i huvudet idag och rann ut i en freaking störtflod. precis allt jag ville ha kom med. hur hände detta? hur blev det såhär? kommer jag vakna och inse att det bara är mög? jag tror faktiskt inte det. sen om elin gillar den återstår att se. (blindskämt uteblir, men där är ett upplägg, så jag borde ställa mig i skammvrån nu) jaja, jag ville bara delge mig av det och dessutom att jag är helt kaoslycklig. och jag ska till stockholm i övermorgon, och det är fredag imorgon och då kaaaanske du är tillbaka i skolan, och om du inte är det, så kan jag ju alltid umgås med någon annan det är ju inget trauma.:) hur som helst, godnatt!

a little too ironic...

nu när jag då hade skrivit värsta saknad-inlägget of doom, gissa vem som inte är i skolan? correct. (åh jag älskar obefintlig anonymitet så myckeeet)

Så jag trodde ju att denna dagen skulle bli fruktansvärd, men nej där hade jag fel! jag mådde jättedåligt först, obviously, men Elin och Linus räddade verkligen min dag(<33). Vi gick och köpte glass och pluggade historia (behövdes) och Linus sjöng Frank Sinatra och Elin var till och med mer obsessed än jag (ja, det går!).. glass var dessutom precis vad jag behövde, så sen mådde jag riktigt bra. ett intefailat läxförhör, umgåsande med folk och ett givande samtal hos Jolanta är jag hemma. Har fikat med familj och haft det bra. dock måste jag plugga satan ikväll...inte okay!:(

ska sluta med en dialog mellan min syster och min far.
syster: pappa, var är itouchen?
pappa: jaadu...menar du itouchen?

för jag måste skriva sånna här inlägg ibland okay? ganska ofta...faktiskt...

Jag saknar dig...och det är väldigt konstigt för jag träffar dig ju snart och det var inte länge sen jag gjorde det heller. Jag kommer ihåg att jag inte brukade sakna dig. Jag liksom tänkte på att jag inte gjorde det. fast det har ju också skett den stora förändringen att jag numera träffar dig mycket oftare. det är ju en obestridlig sanning, liksom. problemet med det är, som sagt saknaden. och frustrationen! och villrådigheten, ovetskapen och oron. alla tvångsbeteenden. ändå är det värt det. så sjukt jävla värt det. det var egentligen mest det jag skulle säga...men det är sol ute. det är vår. jag borde ta fram min skinnjacka snart, methinks. och snart ska jag gå och det har blivit positivt. det är väl en bra sak då, att skolan känns meningsfull. fast det gör den nog ändå, för jag tycker om folket i skolan nowadays. eller det har jag alltid gjort men jag menar att det känns bra mellan mig och folket. typ. inte alla, men typ alla. sen gäller det att inte hänga sig fast på folk som inte tycker om en. faktiskt inte så lätt som man kanske tror. this, however, is irelevant. inte för att någonting är relevant. så jag ska nog gå nu. ;)

and if you don´t love me, love, so help me God...

Igår avslutades dagen med att se ett random dialektprogram med pappa ("en lycklig människa är aldrig elt pålitlig") och sen ha kvällsfika med familj + elvira där de åt äcklig ost och spelade draw something, så jag vet inte vad jag gjorde där. xD

idag har jag mest haft håla. men först ensemble, och sedan en av hålorna som jag spenderade med viktor, aron och senare linus. där hade jag en halv lektion till i metal, men jag lärde mig inte så överdrivet mycket på den. jag hade sen engelska, och min andra håla som (efter lunch med de vanliga grabbarna) spenderade med Josefine (orup) av alla människor. hon förhörde mig på landskapsblommor (3 fel, fan inte okay!) och vi diskuterade allt möjligt. andra människor drev förbi i omgångar och Cole räddade mig ur en eventuellt väldigt awkward situation bland annat. sen så hade jag spanska ("kan vi inte ha övningen komma hem?") och sen åkte jag hem och lagade lax och mög. nu sova. jag behöver det!


kaninen

Det var en gång en kanin som inte hade något att göra på sin svensklektion. Det var inte så konstigt, eftersom kaninen varken kunde läsa, skriva eller tala; vilket om jag inte minns fel är grunden för svenskämnet. Kaninen ville dock ändå ha svenska, av någon sjukt random anledning, så den gick in i klassrummet där några elever satt och hade svenska (obviously).

  ”Vad gör du här?” frågade svenskläraren. Kaninen svarade med ett sånt där ljud som kaniner gör, hur nu det låter.

  ”Du kanske borde gå hem” sa läraren, men kaninen vägrade. Så den satt kvar och stirrade medans eleverna läste i sina böcker och skrev saker på tavlan som inte makade någon sense för kaninen.

  ”Det är för konstigt!” ropade kaninen plötsligt innan den reste sig upp och hoppade ut, för den hade ännu inte blivit hopplös (liksom denna berättelse inte blivit imun mot dåliga skämt). Kaninen såg sedan att skolan var låst. Det gjorde inte jag, och nu när jag har sagt det slipper jag stå i skammvrån och det är bra för dit hittar jag inte. Kaninen blev hur som helst väldigt ledsen, för nu kunde den inte komma tillbaka till dit kaniner kommer ifrån. Kaninen kom aldrig på idén att hoppa ut genom fönstret, och det var synd för det hade nog varit ganska roligt för både kaninen och alla andra. Så den fick helt enkelt sitta vid dörren och göra sånna där ljud som kaniner gör, och vänta på att någon skulle öppna. Den hade ingenting att göra där heller, så den kunde egentligen ha stannat på svenskan; men då hade historien blivit kortare. Detta var sagan om kaninen, skriven av Emma Rävås…ifall ni inte redan har lyckats lista ut det.


he used to play an untuned guitar while he sang about me and he sang about the stars

Nu lämnade jag ju er i en fasansfull cliffhanger i förra inlägget! har ni glömt den? det var ju vem jag satt bredvid som ignorerade mina väldigt obvious blängblickar! vem tror ni? någon random? fel. det var ju viktor förstås! det borde jag ju ha vetat, och gissade också på det fast jag vet inte varför faktiskt. nu fick jag ett sms, ifall någon brydde. det var från Hannah. Anyway...

lunch, hade jag sen. då pratade vi om...något. jag vetefan vad vi pratade om. det mest intressanta som hände var väl att Linus kallade vår fucking kant för en tröskel. what the fuck? det ääär ingen tröskel, people. ej heller är det ett trappsteg, eller en kant. det är en fucking kant, och därmed basta! (whatever that is)

sen hade vi svenska, då jag inte hade något att göra så jag skrev påp Viktors inrådan en saga om en kanin. den skall jag lägga upp så fort detta mög är klart. men ja sen hade vi gitarr, på vilken vi mest pratade om olika random saker och inte spelade så jävla mycket. på sången sjöng jag ironic, och hemma har jag ätit överdrivet god middag med familjen och min extrasyster som återigen gästar oss. det är elvira, för övrigt. vi blev till och med vänner på facebook igår för att man borde ha sina systrar där. xD de hade bakat tårta, dessutom! yaaay!

för att avsluta vill jag återgå till vad jag pratade om i förrförra inlägget, nemligen hur jag hälsar på folk och då i synnerhet Nicholas. Jag gjorde det idag igen. "oj, jaså, det kom en styck människa!" sa jag då. true story. vet ni, jag tror inte att han tycker om mig...

uttråkning

jag har matte, och började faktiskt detta inlägg i första person fastän det var ett sånt jag brukar börja i tredje. Varför ber inte johan mig att stänga ner datorn fast han just sa det till Petter? lärare är så naiva...han tror kanske jag antecknar. så fint och sådär.

men jaja vad har jag att säga? jag skrev faktiskt ett morgoninlägg, som försvann. det var dock extremt förvirrat och handlade mest om huruvida en låt var komik eller seriös. det visade sig vara det första, vilket var random för det var en rättså seriös låt. that´s odd. där sa jag också att jag hade frukosttalk med onna (näähää) som jag ju får träffa snaaart! yaaay!:D nu pratar Johan om att öka idrotten på gymnasiet. det var något exempel han hade. matteexempel är så random! jag orkar inte med dem. det är mer än hälften av det här jävla möget kvar! whyyyy? rektorn är här, för övrigt. han ska kolla om vi sköter oss. det gör vi, faktiskt. än så länge, that is. vi brukar vara helt okay på genomgångarna. men sen jävlar blire kaos. xD Erik vill flytta allt ja till nej. vadå negativ. nu ska vi börja räkna och än har ingen fått damp. what the fuck? what the freaking fuck? vi ska ha prov nästa vecka! saaayyyy whaaaat? fast c-klassen ska på musikal då, så det blir inget med det verkaresom. fast jag tror inte att de har tänkt på att vi nog hinner tillbaka till matten...hm, whatever. inte mitt problem. någon satte sig nu ner bredvid mig. undrar vem. ska jag stirra på personen för att se om den reagerar, tycker ni? det kan nog bli ganska dålig stämning ifall jag gör detta tror jag. men whatever, jag gör det. Personen märkte iiiingenting. så jag vet fortfarande inte vem det är! aaaa frustrasion of doom! vem är människan? jag skulle ju kunna grabba tag i den och ba "vem fan äru?" men det kan ju vara någon sjukt random i c-klassen, och det vill inte jag ha och göra med. nu kom johan och frågade ifall allt var under kontroll här. det var det, sa jag. ehehehe. emma jobbar på så bra! det är säkert detta av alla mina inlägg som mamma väljer att läsa. hej mamma isåfall! fint styckeindelat inlägg va? visst är det skrivet på en bra tid också? alltså, jag får nervöst sammanbrått snart för att människan bara sitter här och inte säger något! jag får psykbryyyyt! men fråga skall jag icke göra. nej, för nu ska jag gå, sådetså! och räkna! säger vi.

and I hoped you´d never die

först, zandy: Jo verkligen. Men det fanns ju också två inlägg över det som förklarade allting där skulle ha stått, yah know.;)

idag hade jag ljudteknik! I know right! Jag pluggade där en massa om studio, och fascinerades över hur korkad läraren var. Han troddei nte jag kunde skriva. bra där.:o men jag hade också allmänt trevligt, och bestämde att jag ska skriva en låt till elins ljudteknikprojekt. what have I gotten myself into? jag kan inte skriva låtaaar! åtminstonne inte undre press...men jag får göra mitt bästa I suppose. har också skrivit klart novellen, typ, och ätit och annat kul. jag ska avsluta inlägget med ett par bevis på hur konstig jag är nu för tiden:
-såhär hälsade jag på olof i fredags:
"frågan är inte om du känner igen låten, frågan är>: borde jag känna igen dig?"
och såhär hälsade jag på Nicholas:
"hej! vem sa jag hej till?"
och såhär på gustav för någon vecka sedan eller något:
"my stalker senses can´t take this any longer who are you!"

-jag blängblickade kaffekokaren igår. inte som ett skämt. jag gjorde det automatiskt...den var konstig, det är min enda ursäkt...

för att blogga i löpande text är så ansträngande!

I helgen har jag gått på vocal six- och körkonsert i kyrkan. För den kommer jag aldrig ifrån.
jag har ätit glass.
jag har ätit mat också faktiskt. och glass. xD och chips! det är viktigt.
jag har pratat med Hannah och Felicia, fast mest Felicia för Hannah var ganska frånvarande.
Också spelat stockholmsretard med Felicia i typ 20 minuter.
jag har suttit på min stol. mycket. xD
jag har varit orolig, varit ledsen och besviken, för att sedan (typ) skärpa mig.

also, vera: Jag började läsa känn pulsen slå igår, men inläsaren är katastrofal så den lär inte gå lika fort som vingklippt ängel (fast jag lär ju vänja mig). :)


carrier bag!!

Haaaiii!
Rätt fantastisk dag på sina ställen detta. Kören var dock ganska dryg, men sen var det håla på kuhi:n under vilken jag fick en lektion i metalkultur av Viktor. Vi fokuserade där mest på att skilja mellan growling och screaming och inhale (vilket tydligen var en helt egen teknik, vilket gjorde i princi pallt jag tidigare lärt mig helt värdelöst). Jag var inte helt efterbliven, tycker jag själv...vad läraren tyckte vill jag faktisktkt inte veta. Han försökte också få mig uppmärksam på random bra saker i musiken, men det var nog mer för att de var bra än för att lära mig saker. Dock hade han en väldigt lärande röst när han sa "jag tror att trummisens flickvän hade varit otrogen med trumsättet, för han är väldigt arg på det här". ;)

Efter denna berikande aktivitet hade jag engelska, och därfriån kommer rubriken. jag, vera, måns, adam och jacob (?) hade väldigt roligt åt detta av ingen anledning alls. Det blev mest en grej att ropa ut det som svar till allting. vet inte ens hur det blev så.:D

Sen var det lunch med Viktor, Aron och Elin (som dock var asocial). Där hände någonting historiskt! Jag fattade ett skämt före Viktor! Inte typ någon sekund före, utan liksom 5 minuter före! what has the world come to?:o sen så hade vi också engelska, sitta ute-ande och matte. Sen åkte jag hem och hade en "sån" taxiresa. min chaufför var en idiot och bakom mig satt den mest efterblivna person jag någonsin åkt med...och det säger jag inte för att vara taskig för jag tror hon var det. hon gav bara ifrån sig creepy ljud konstant hela resan. usch!:(

Här hemma har jag läst, sett så ska det låta och försökt se en sjukt tråkig film med mina föräldrisar. så jag hamnade här vid el ordenador istället...surprise!;) men det var nog det jag hade och säga denna afton, godnatt!

vingklippt ängel-berny paulson

Denna bok var fantastisk. Och det bästa och värsta med den är att den är en självbiografi. Den handlar då om berny, bernadette no less, som åker fram och tillbaka på olika behandlingshem för schizofreni och depresioner. hon har extrema självdestruktivitetsproblem (väldigt långt och kanske ganska nytt ord) och demoner i huvudet som bestämmer över henne. Hon ser spindlar och maskar överallt och känner konstiga lukter. får för sig att det ligger folk begravda i golvet. you get it. Hon har också en "änglafamilj" som ger hennes liv mening; alla har de sina diagnoser. boken innehåller också fantastisk vårdpersonal mellan varven och annat awesometastic. språket är helt yberbra och ja jag är lite kär i den här boken om man säger så. men ja, nog om det!;)

here´s the tale of the 15th of march

Emma vaknar och äter gröt som hennes mamma gör åt henne. Den är god, tycker hon, fast sylten tar slut! trauma är detta.

Sen läser emma ganska mycket i sin jättedeprimerande bok och lyssnar sen på deprimerande musik. det tycker hon är roligt! Ett deprimerande blogginlägg skriver hon också.

sen äter Emma fläskpannkaka! Detta gör henne lycklig, fast även där tar hon den sista sylten (en annan sorts sylt alltså, det blir mycket sylt för lilla emma idag).

sen saknar Emma sin deprimerande bok, så hon läser lite till i den. den är nemligen inte bara hemsk utan också riktigt bra!

sen fikar hon och lyssnar på pang prego, som egentligen är funky town, men det är egentligen samma sak fast inte fast jo fast näe. det är förvirrande.

emma åker sen till Jolanta, där hon eltar och analyserar men det tycker hon väldigt mycket om för Jolanta är cool tycker hon.

efter det åker hon och ser sin syster sjunga på biblioteket. men hennes syster sjöng inte solo som hon hade lovat, så Emma är sur och har dessutom ont i magen som fan när hon åker hem.

på bussen kopplar emma samman busshållplatser och musik, och får för sig att ödet vill henne något när det egentligen bara är Emma själv som börjar spåra ur...

sen äter hon middag med sin familj och skriker rakt ut av lycka för att hon hör två ord som hon gillar. hon är alltså jättediskret, och förklarar med att "det är den vanligaste referensen" som om det är en förklaring vilket det inte är.

sen ser hon ikapp syskonen-avsnitt hon glömt att se, bloggar och saknar sin pappersdocka väldigt mycket. just det där var väldigt konstigt sagt för övrigt. nästan lika konstigt som sågspånshög, vilken var bland de mest hjärtlösa paraleller Emma någonsin gjort. inte för att hon brukar göra hjärtlösa paraleller i en så rasande takt. och on tror det stavas parraleller...?

nu ska emma ta en konstig kaka och lyssna på mer pang prego eller läsa något eller vi får se (eller hon får det) (fast det får hon ju inte).

guid till den berömda fönsterkänslan...for real!

Jag brukar ofta, oftast i mer "djupa" inlägg, prata om "fönsterkänsla" utan att närmare förklara det. även ord som "fönstermänniska" figurerar. jag tänkte därför en gång för alla klara upp mysteriet, så att jag sen har något att hänvisa till när jag pratar om möget. så här kommer några punkter som anger en stereotyp fönsterperson:
-den ska dricka te. mängder. allra helst vaniljte.
-den ska ofta sitta i fönster (därav namnet).
-den ska lyssna på en massa svensk musik som håkan och kent och winnerbäck och jag vet inte allt man ska lyssna på. detta är närmast ett krav, faktiskt.
-den klär sig ofta lite mystiskt. klänningar och stickade koftor är plagg jag förknippar med dem. vetefan varför, dock...
-den får gärna vara lite lagom ledsen och definitivt poetisk med det.
-att skriva låttexter på random ställen är ett plus.
-den får gärna äta cupcakes.

om ni inte förstår vad jag försöker beskriva här, läs boken "kapitulera omedelbart eller dö". ni kommer tro att jag tagit punkterna från boken. det har jag inte gjort. jag hade punkterna innan. det är skrämmande...

atempt

mitt förra inlägg blev inte rätt, som ni ser. min blogg är ett problembarn. Men jag tänkte skriva det i två inlägg nu, och göra det lite mer utförligt; först allmänt djupt shit, och sen guiden till fönsterkänslan i ett eget inlägg. ser snyggare ut så ändå. so here goes djupt shit! xD

detta kommer att vara väldigt osammanhängande, för det är många saker jag vill ha med som har väldigt lite om ens något med varandra att göra. Det jag först ska prata om är det jag skrev i mitt förra (förrförra) inlägg. om att folk är så jävla långt borta. folk som i du, mest. men änen andra på sina sätt. folk är så jävla onåbara, och ja som är väldigt nåbar (känns det som) har väldigt svårt för det där. jag vill veta allt om alla, as you know. Och den stora problematiken är att man inte kan fråga något bokiskt i stil med "varför är du så långt borta?" eller "vad är du rädd för?", för för att ställa en sån fråga måste personen ändå vara nära nog för att kunna ta emot den. Du kan inte det. och det är därför jag både hatar och älskar dig. jag älskar jakten, att hitta de där orden du faktiskt menar mitt i allt. och jag hatar att inte kunna prata så folk med dig för jag blir ju likadan. du har ingen aning och det stör mig att jag inte kan visa det där riktiga som finns bakom alla skratt. du vill inte se mer. du vill inte tänka på mig. du gör det väldigt, onödigt klart. varför är du så rädd att komma nära människor? eller är det bara mig du är rädd för? det känns lite så ibland, i de mest självhatiska stunderna (dramaqueenvarning på den meningen). ändå tror jag inte det, och fortsätter försöka men det tror jag inte att du vet. jag lockar fram små små bitar av sanning, av personlighet. för jag vill att du ska finnas på riktigt för mig. det gör du inte. förut trodde jag att du fanns mer än alla andra, men det är inte sant. du finns mindre. därför kan jag inte tänka mig dig äta, fast jag ser det nästan varje dag. vill att du ska bli mer än en pappersdocka...

och nu ska vi prata om någonting helt annat, for this is not confussling at all. nu ska vi prata om samtalsterapi. what´s the deal? jag har gått i samtal (säger man så?) tre perioder i mitt liv med olika människor. ändå ser jag folk som behöver hjälp men inte får det. varför är det så? varför får jag samtal när jag är lycklig fast andra kanske behöver det mer? vad är det i mig som gör att jag alltid måste prata med någon? det måste väl vara alla kaskader av ord jag har i mig. jag märker det hos jolanta. oftast har jag redan svar på det hon försöker ta reda på. jag har redan psykoanalyserat mig själv in i minsta lilla minidetalj. så känns det, iallafall. då är det ju meningsfullt. men ja, det är det. och ingen klagar. varför säger ingen åt mig att sluta gå till folk och elta saker? varför gör ingen det? jo det ska jag berätta! det är för att jag har en blogg med deppinlägg hit och dit som får folk att tro saker som i och för sig är sanna, men som inte är så relevanta. jag är ju lycklig, förihelvete! och med detta lägger vi ner inlägget utan att prata om den tredje saken för den var tråkig. ;)

negativt på ett positivt sätt(också guid till fönsterkänslan!!)

c


another day, another mystery

hejhej!
först, vispen: Tack!<3 ja, det tror jag att jag gör...;)

Konstig dag. Började ganska glad ändå med ensemble där jag spelade gitarr och sjöng och sånt shit. Sen historia och engelska där jag mådde väldigt dåligt, och så även under lunchen och det fastän den var fin eller fin är väl fel ord kanske men typ, rolig, äsch fuck if I know. Men sen tog kombinationen cola, chokladboll, soligt väder och ett ickefail prov (?) den här dagen till andra nivåer. så den är typ bra nu tror jag.:) Tatiana har varit fin och sådär, och Agnes. Men ändå vill man ju bara ha det man inte kan få förstås. :/ men ja du är massa långt borta hela tiden rent mentalt, jag orkar inte det goddammit. du är ingenstans på riktigt, hur orkar du? var är du egentligen? vad är du rädd för? vad försvarar du dig emot? för det måste vara så...

för detta har jag tid med och det finns inget jag borde göra istället

Hejhej!
Här är jag, nähä liksom, en onsdagsmorgon. När jag ska skriva onsdag blir det nästan alltid ondag. ond dag. xD hela mitt inlägg täcks förövrigt över av ett o så jag ser ingenting nästan som jag skriver. också den fina meningsbygnaden som var där. också referens! för jag är så cool. eller wannabe? eller cool. ni får välja tycker jag. jag är inte riktigt säker på hur det här inlägget kommer att se ut. "oh how wrong not to be loved by you" sjunger Laleh och det är ju väldigt sant egentligen. jag måste ta tag i det där typ nu. alltså inte nu nu utan sen sen fast snart snart. ;) typ senare idag-ish. fast om jag vore bra skulle jag, oavsett vad, plugga på håltimmen. prov idag you see. men vi alla vet att om jag har tur kommer jag inte göra det. vilket jag i och för sig inte hade förra veckan men dock veckan före som fan. så det kan bli spännande att se hur det blir (skämtet är öppet till vem som vill i den meningen). nej nu ska jag gå om 17 in, vilket betyder att jag kommer börja förbereda mig om...14. och vid det laget står taxin säkert redan där. lite så är det varje morgon. tidsoptimist? jag? fuck no!:D 16 minuter kvaaar. morgoninlägg är så intressanta så man nästan dör, håller ni inte med? xD nu 14 minuter. vad gjorde jag i två minuter undrar ni? det undrar jag också.;) nej nu ska jag hitta en riktigt bra låt. mysteri får duga som sista låt för denna dag. hejdå!:)

random

Ibland får jag för mig att jag är vacker. Jag vet inte var det kommer ifrån, men ibland får jag känslan av att jag är det. När jag vänder på huvudet och känner håret röra sig, när replikerna kommer fort och när folk skrattar åt mig. När solen skiner och jag sitter på någon bänk och ser ut som något jag har drömt. När jag får känna mig lite intelligent, intressant eller underhållande. När tonerna och orden faller precis rätt utan att jag behöver anstränga mig. När jag lyckas med det jag försöker eller när jag fyller mitt liv med leende människor.

 

Då kan jag få för mig att jag är vacker. Inte bara det. Jag får för mig att jag är vacker nog för dig. Att jag är vacker på just det sättet. Jag vet inte var det kommer ifrån, men jag får den känslan ibland. När jag minst anar det. Och tills jag blir motbevisad tänker jag hålla fast vid den känslan. Speglar säger mig ingenting. Du är min enda spegel, den enda som kan motbevisa mig. Den enda som kan göra mig bestående vacker. Och ibland får jag för mig att du vill det.


jag vill ocskå vara med här, engagera dig i mig

Mycket fin dag idag ändå. Frukosttalk med Onna (länge sen! har saknat henne!) och sen skola och sånt. Förmiddagen var som vanligt tråkig, men lunchen var ganska trevlig. Alla diskuterade typ mattanter utom jag och Viktor som stirrade på folk och var våldsama (vem som gjorde vad är en annan historia), och Aron som satt vid andra ändan av bordet och var lost. De kanske slutade prata om mattanter sen, i och för sig, men då hade jag slutat lyssna. Några dialoger:
jag(fortsätter befintligt samtal): Det är ditt problem, eftersom du sa det och därför tänkte tanken.
viktor: så jag borde tänka före jag säger något?
jag: ja, om du tänker före slipper jag tänka efter...

jag: Alltså, vad pratar ni om egentligen?
aron: tack för att du frågade!

(jävligt internt, men jag skriver för mitt eget minnes skull för contrary to popular belief kommer jag inte ihåg allt)
aron: jag hävdar allmänhetsrätten!

Jaja, sen kollade vi på böcker hela svenskan vilket var ganska waste. Det påminner mig dock om att jag har lovat Herman att skriva i min blogg att Bob Hansson har gjort tre diktsamlingar. men det visade sig vara fyra. jag sa också att jag skulle skriva att man inte kan säga trettioendel, och en sak till men den har jag glömt. så dålig jag är!:o jag kanske kommer på det imorgon. eller någon annan random dag. men jaja, sen spelade jag och sjöng och sånt innan jag åkte hem och åt kanelbullar och sjöng mer istället för att plugga spanska jag failar jag failar jag failar.

meanwhile, I am imploding

men hej och sånt!
Idag började jag dagen med spanska, för att sen åka hem och ta det lugnt några timmar innan jag åkte och testade något som visst hette mindful yoga på syncentralen. Vad det nu skulle vara bra för, egentligen. jag störde mig mest på hon som läste instruktionerna, ville ge henne terapi och log lite inombords åt ina assosiationer till just avslappningsband which are funny. sorta.:)

sen var det mer sitta hemma innan jag kom till skrivandet, där jag failade kapitalt ed min fula novell från helvetet som jag dock ska ta tag i i veckan. säger vi. sen kom syster och mötte mig, och vi gick till musik direkt med benjamin, adrian och lisa. vi hann också äta väldigt fort på mc donalds vilket gjorde så jag missade folket från min klass. Men det gjorde inte så mycket, för tre andra från klassen spelade också. Och Elvira, osm hade skills. Och rickards syster som sjöng first aid kit massa bra. Och två söta metalband. Så det var fint ändå och sådär men mina fötter gör ont, och jag imploderar av saknad. Lite mindre än 12 timmar kvar nu. jag ska sova nästan alla de timmarna, i och för sig...but still. *får paniiiik* *går och lägger mig*

vad ska man säga

jag har avslutat denna dag med en evening walkie med lilla Agnes. Hon höll på att bli galen, men det gjorde då ingenting för det är bara hälsosamt. vi jämförde våra obsessanden och diskuterade allmänt trevliga saker. jag vet inte vad jag ska säga riktigt faktiskt. spännande inlägg of awesome. xD men jag är trött, och äter choklad, och ska duscha nu, och är trött, och allt möjligt.:) tiden tickar fram. tiiick taaack.:) godnatt hur som helst!

tonight I´m gonna bury that horse in the ground

det är kaosfint väder uteeee! vårigt som fan och sånt. och jag har varit och köpt vettiga saker som typ motorsågar och mattor idag. fick mig bara att längta efter ett eget hem. inte för att jag ser överdrivet mycket framemot att köpa matotor, men liksom...principen i det hela. jag vill flytta ut n to the uuu!

annars sitter jag mest här och sjunger och njuter i efterhand av den epic glass jag också införskaffade nemligen b & j från nova. det är ju helt kaos att jag inte har ätit där förrän nu, kände jag. kommentaren på mitt val blev "du och dina djur!". helt irelevant tyckte jag att detta var, fast ändå inte, fast jo. folk är nästan bättre på att koppla än jag. och nu blev det här inlägget helt förvirrande! men jag vill också meddela att jag tror mina stämmskills börjar bli bättre! yaaaay!:D nu är det mat, så jag ska gå.

och jag får panik för jag älskar dig för mycket

nu har jag varit hos mormor med syster och kusiner för och se melodifestivalen. Först åt vi dock flygande jakob, vilket är den konstigaste rätten ever. liksom...vispgrädde, bananer, bacon, kyckling och jordnötter. I don´t get it?:o men dock gott. weeiird.

Sen så var det spektakel, och det var fint. Kontrasterna var många och vi skrattade väldigt mycket. det ska man ju göra. typ. vi såg också en konstig film och lite annat random. och så rubriken...ja, jag var distraherad. räck upp handen om ni är förvånade. xD nej nu ska jag läsa ett kapitel, och sen sova. godnatt!

you are the silence in between what I thought and what I said

Idag började jag dagen med att tro att jag led av någon sjukdom. kul uppvaknande. men det visade sig inte vara fallet, så jag har haft en ganska trivsam dag. har ätit taimat, smsat massa och suttit här och tagit det lugnt. har varit lycklig. det är inte ofta man kan säga så, och jag vill inte låtsas som om allt i mitt liv är happy sunshine för så är det inte. men det är inte det som är grejen, har jag slutligen kommit fram till. lycka mäts inte i antalet problem utan i hur man hanterar dem. tror iallafall det är så det är. känns så. lycka är att uppskatta saker, bry folk (alla folk, random som nära) och bara liksom, vara till freds med hela världsordningen. makes sense och sånt. nu tänkte jag leta fram mitt godis och avnjuta lite pang prego, för det var 5 dagar sedan sist (I know right!:o). siao!

i brist på spännande rubrik

såg nobells testamente med mamma ikväll. Filmen var ganska nice, men det jag fäste mig vid var intressant nog hur bra boken faktiskt är. för det är den verkligen. jag såg hela tiden vad filmen hade avskalat (all sadism, splittring och kaos) och hur mycket det gjorde men att filmens historia liksom ändå funkade lika bra. Marklund är fan smart. Also: anledningen till att hon säljer så bra är att hon fast böckerna är tunga, som enda svenska författare in the history of ever(typ), har bryvärda karaktärer. man gillar väldigt många vilket är en ovanlighet. så, det var min sammanfattning och sånt. xD

sen så har jag pratat med först föräldrar och sen Hannah. Men vet du vad, nu ska jag sova.:)

I will write this down, in hopes that you´ll understand

nu lät rubriken som om inlägget skulle vara helt seriöst, men det är inte fallet vill jag lova. Det blir ett snabbt, positivt inlägg innan jag ska åka vilket är snaaart.

dagen började med störda drömmar om drug dealing och en awesome taxiresa där jag höll konsert och hade det bra. Sen kör där vi sjunger vårsånger vilket alltid är fint, och kuhi där jag fick Herman att börja säga "awesometastic". I influence people!:D

efter en seg engelska hade jag lunch med Viktor, Aron, Linus och Elin. De två första var konstiga och de andra två...var väl också rätt konstiga. Jag och Elin diskuterade också väldigt kryptiskt så att Aron inte skulle förstå. it´s so easy when you know how it´s done...;)

sen engelska igen och matte där jag benämnde adam som "den andra" och sen åkte jag hem och handlade och shit. det blir en tatianadialog på slutet också.
jag: du är konstig, vet du det?
tatiana: ja. jag ovanligt! allt som händer med mig ovanligt!
söt.<33 nej, nu ska jag sluta, oj jag fick tid över hur hände det?:o

god afton kära ni

vispen: Tack <33 alltid lika kul med dina små kommentarisar!

idag har inget vettigt hänt. har druckit vidrig varm choklad, umgåtts lite med föräldrarna och känt igen Amanda Svensson i vem vet mest. Awesome.:) jag har inte pluggat, och jag är trött. men vad mer ska jag säga? jag sitter bara och tänker på saker jag vill äta. jag bara äter hela freaking tiden! det är helt crazy. men nej nu ska jag duscha, detta inlägg var ju yberspännande. xD

gotta love it

har just haft svenskaprov och det gick helt sjukt awesomebra!:D:D jag kunde allt, tror jag, och har inte kommit på något fel än så. Also: Jag fick just tillbaka mina känslor!:D de senaste dagarna har jag varit ganska tom, fast inte på ett negativt sätt, bara lite tråkigt. men nu är jag jätteglad och bara helt positiv!

Det är historia nu och du är inte här, men jag deppar inte ihop utan jag sitter här och bara jaha, men det finns andra bra saker som är bra och folk jag har underskattat. Jag är så odiskret man kan bli, men å andra sidan vet jag inte varför jag skulle vara diskret så the hell. sen ska jag till Jolanta, och sen hem. känns ganska okul att åka till jolanta, fast ändå inte, I dunno. vi får se hur saker utvecklar sig. xD nu ska Karin gå igenom världskrig och sånt shit, men jag vill ha fika så det är svårt att tänka på annat. vaniljkräm, vill jag ha. intressant info.:D men äh nu ska jag gå hejdå.:)

jag är redan vinnareee

om man dricker milkshake och ska få upp det sista utan sugrör, kan allt hamna över hela ens ansikte. Ibland vill jag ha en kamera. :D

jag är ägare till två apor. iallafall om man frågar signe och maja. aporna själva fick inte veta om det. xD

igår skrev mamma "confussled" i en seriös text. eller höll på att skriva. I shall have victory och sånt.:D

jag borde plugga...bara så ni vet.:D

sockerkaka är helt sjukt underskattat. :o

igår kom det en grabb som ville sälja tavlor till mig. awesome.:D

idag hade jag en smärre tankekolaps där allt bara försvann ett tag. jag kände inte ens det jag alltid känner. makes no sense.

jag har kommit fram till att det är för nära att vara siamesiska tvillingar med sina vänner. speciellt då om vännerna är manliga. hur jag kom fram till detta? well...;)

nej, nu måste jag plugga goddammit.

sleeping arrangements-madeleine wickham

Detta ska vara Sophie Kinsellas mer "seriösa" böcker. men alltså, jag vet inte riktigt...det är väl inte så seriöst? Det handlar om två familjer som åker på semester till sin kompis spanska villa, för att upptäcka att de blivit dubbelbokade och får bo där tillsammans. Så klart har pappan i den ena (hugh) och mamma i den andra (cloe) varit tillsammans. såklart finns det andra kopplingar. så klart hookar Cloes son med Hughs ungars nanny (som är awesome btw). det intas en massa sprit, hela tiden. folk inser saker om sina liv. sen...åker de hem. what´s up with that? nejmen okay, det är en ganska bra bok. inte en som lämnar djupa spår, men en bra bok nonetheless.:)

jag är ett monster, jag är ett monster, men jag kände att jag måste

så, idag har varit en av de mest neutrala dagarna på länge. Den började med kuhi och matte, och sen lunch som jag åt själv innan jag hittade random folk (och det sjuka är att det inte störde mig). Där fick jag dock visa mina stalkerskills.
aron: någon som vet var viktor är egentligen?
jag: han har sånglektion.
aron: Tack Emma
jag:  you shall ask the stalker, for the stalker always knows.
*stund senare*
aron: Emma, vad heter min psykologilärare egentligen? jag kommer inte ihåg.
jag(tänker efter): det måste vara Camilla.
...det var det. I know...

sen så hade vi svenska och sen gitarr och sång för min del. jag tränade inför konserter på båda. jag ska spela gitarr...what´s up with that? :o men ja jag har också varit hemma, trevligt och sånt fast mest tomt. nu tänkte jag bada och plugga lite svenska. hejdå och godnatt och sånt!

here goes a post thingy

denna dag börjar bra. bra som fan. jag låter ironisk, men så är icke fallet. hur ska dagen fortsätta? ingen vet. men vi vet att den ska tillbringa i skolan. vi vet också med ganska stor säkerhet att den sen ska fördrivas hemma. i skolan vet vi vilka ämnen som ska has vid vilka tider och vad lärarna planerat att gå igenom på dessa lektioner. Vi vet inte vilka som kommer att vara där, vilka ord som kommer yttras, vilken mat som kommer ätas (kan vi i och för sig kolla upp) eller vilka känslor som ska kännas. Egentligen är det ganska sjukt att man vet så lite. ändå ser man fram emot saker. varför, egentligen? makes no sense, that. längtan är sjukt onödig. visst sysselsätter jag mig med det, en hel del in fact, men ändå liksom. aja, det var väl det?;)

saker som försämrar den här dagen något enormt:

känslan av att vara 17 år och veta att man redan skrivit sitt mesterverk och att allt man skriver bara är livlöst och tomt.

folk. så jävla i vägen och jobbiga. jag orkar inte med dem.

saknad. borde förbjudas enligt lag faktiskt. värsta känslan jag vet typ. nästan alltså.

svenskaprov. enough said.

att skriva freaking noveller. jag vill inte...

jag orkar inte den här dagen. jag vill bara sova. känner igen tankemönstret och sånt shit. älskar att en dag med matte, gitarr och depplektioner i allmänhet har glorifierats såhär mycket. jag behöver imorgon med varje muskel i hela kroppen. det gör typ ont. måndagar är smärtsamma. som söndagsångest, fast omvänt...typ...men aja hejdå.

until I wrap myself inside your arms I cannot rest

Vispen: Jo jag borde det va? xD men det är ju yberläskigt juuu!

Så idag var jag och fikade med Gresa och hennes kompisar, varav en ska bli min nya ledsagare (ja, hon ska redan sluta...). Sjukt trevliga tjejer, I hafta say! Vi hann spekulera i flugors dragningskraft till ljuset, hitta på uttrycket "pro seleb", undra om hur man pratar med elefanter, äta polly, citera Håkan Hällström och judas priest samt undra varför man faller för/är med fula och äckliga killar. jag blev också frågad om jag hade färgat håret, eftersom det "såg mörkare ut". då vet man att det borde tvättas. xD

Sen åkte jag också och tittade på lelel med Sara, Elvira och Lisa. och andra random lelare som kallade mig "syster" och sånt fint. jag blängblickade alla (bara ibland med avsikt) och folket som uppträdde var såklart skill med söta instrument och sånt fint. nu ska jag nog mest äta dumle, dricka cola och sjunga methinks.:)

iritationsmoment

"man ska säga det man ska säga och vill man inte säga det kan man lika gärna säga nåt för nåt ska man ju ändå säga! Annars blir det ju helt tyst!"
-freaky friday, bokkaratär av Emma Rävås

Om man har något att berätta, stort som litet, ser jag ingen anledning till varför man ska låta bli. Varför man ska kräva att folk lirkar med en och drar ut det. Säger please och visar sitt eviga intresse för just det man pratar om. what´s the deal? det är egentligen samma sak både med små och stora saker. har man en nyhet säger man den. punkt.

nu kanske någon som känner mig rätt bra tänker på att jag förut var precis sån. Det stämmer. Jag älskade gissningslekar när jag var yngre. jag vet inte om jag har slutat med det beteendet, men jag hoppas verkligen det. Det är inte okay och ett fruktansvärt iriterande sätt att vara på. Men nu har jag pratat utifrån principen att sakerna är små, så jag vill understryka att jag en en förespråkare för ord även när det är stora saker det handlar om. Just nu (de senaste månaderna) har jag undvikit ett samtal jag verkligen både borde och vill ha. jag vågar väl inte. men jag har alltid tänkt ha det. men nu får jag plötsligt rådet att vänta och se vad som händer. så jag hintar, försöker få ur den andra något istället. vad är detta? just det, helt fel beteende! iallafall enligt principen ovan. både från mig och eventuellt den andra personen. tänker´man något kan det lika gärna komma ut. det är ju lite så den här loggen fungerar också. tankar bara faller ut. xD nu ska jag gå typ snart, men jag vill bara säga att det är kul att jag skriver ett inlägg om en sak och drar in flera exempel men att nästan alla exempel inte syns för er. xD


awesometastic!

jag har kommit fram till att mitt liv är mycket mer awesome än vad jag har fattat. jag har trott väldigt länge att jag är allmänt ensam och sånt, men nu kom jag på en sak som är allmänt awesome! det är: de 5 (?) senaste helgerna har jag faktiskt träffat någon trevlig människa. tre av dem har det varit Agnes, men det är ju inte precis negativt utan bara awesome! jag har liksom inte tänkt på det så. men det är ju helt sjukt vad social jag har varit, med mina mått mätt! varför har jag inte uppskattat det?:o det ska det hur som helst definitivt bli ändring på!

så ikväll har jag pratat med Hannah och umgåtts med gäster. allmänt okayish fast bra fast ja whatever.;) tänkte nu gå och lägga mig, ville liksom bara delge mig av denna tanke kände jag!:D

sånna som du är för snälla för sånt här

Hejhej!
Allmänt awesome dag i Malmö med Agnes. Vi åkte dit lyssnandes på kooonstig musik, för att sen vandra omkring och gå in i coola affärer, obsessa och senare fika. Där bekantade jag mig med folket bredvid, eftersom de verkade trevliga. Jag och den random tjejen kom fram till att hon skulle bli kung av kina, för det var coolare än dråttning. epic.

Sen gick vi till centralen och jag var cool än en gång och åt av hennes vegetariska vårrullar of doom. hon kommenterade maten med "det här är säkert inte veganskt, men det ser gott ut". Det var helt överlevligt.:) sen åkte vi till Lund och gick hem då vi veeerkligen spårade ur. vi örjande sjunga konstiga toner och göra konstiga ljud och typ yla. Varför inte liksom?:D
-Agnes, next time we have to be less serious!
-yeah, and be more severus instead!

nu är jag hemma (nääähäää). folk har vinprovning i vardagsrummet. fansy som fan. jag har just ätit ickefansy mat eftersom sådan uteblivit innan, men går nog ut och umgås med folket när de äter iallafall för det är rätt nice folk. men vi får se vad jag hittar på med livet. :) klockan går, jag har varit hemma i en timme. how did that happen?:o

as I move my feet towards your body I can hear this beat...

hejhej!
Den här bloggen känns väldigt ful, utlämnande och äcklig just idag, men jag ska fanimig skriva i den ändå och så får det bli som det blir med allting.

Idag så började vi med kör, där vi sjöng en massa random låtar. vi hade sen kuhi och engelska, och sen hade vi lunch. några citat därifrån:
"baby goodbye, handlar den om abort?"
"men emma, om du skulle skriva en dagbok skulle det ju inte gå. det är ju lite gjort. det finns redan en bok med dåliga idéer..."
"hennes hjärta slår till livets musik!"

Sen var det mer engelska och matte, och sen fick jag veta att det är en dödssynd att tycka om folk (eller kanske inte alla folk då) och sen överraskade Maja mig med att gå med mig till taxin. Det är sånt som verkligen ger en hopp på nåt sätt. jag känner liksom knappt henne, det är Signes kompis som jag bara träffar lite då och då när hon dyker upp. men ja...nu är det helg. sjukt blandade känslor inför det och sånt. men det blir nog bra, methinks.:)

yes, jag är en stalker, så du borde veta var du har mig

hejhej igen då!
rubriken vill jag först kreditera (is a word now, shut up) till Onna. som är bäst. men det visste alla redan.:)

men ja jag hade ju historia efter att jag skrev sist och där skulle vi "joba med Hitler eller nåt" som jag uttryckte saken. det blev inte mycket av den varan för mig. vill jag bekänna. fin punkt. :o men ja, sen så åkte jag hem och lyssnade pang prego och skulle nu plugga men har deeptalk med onna på msn iställe. fina lilla.<33

avslutar med ett par dialoger som förmodligen inte är roliga för någon annan men vilka delar av blogghelvetet är egentligen det? xD

viktor: Man kan ju säga att saker är inkorrekta och korrekta. men om nsaker kan vara deffekta, kan de vara indeffekta också då?
jag: så liksom att saker är rätt?
viktor: precis.
jag: mina skor är indeffekta isåfall, för de är sönder.
viktor: fast tvärtom! ditt tal är indeffekt!
jag: ...tvärtom...

vid lunchen igår (skämtet i sig är ju roligare än dialogen här, så det gäller att vara uppmärksam eller nåt).
viktor: jag måste ha ett upplägg till mitt skämt!
jag(ropar över bordet): men det är bra som det är!
aron: ja, det är bra! (vi hade båda hört det i fredags både en och tjugo gånger)
*tio minuter paserar*
viktor: jag vill dra mitt skääämt!
jag: men du behöver inget upplägg. det är bra som det är.
viktor: okay då! liv, du borde bli astronaut!
liv: jaha?
viktor: då finns det liv på andra planeter!
reaktion: uteblir som fan.
jag: du hade nog behövt ett upplägg...
(glömde arons försök till ett upplägg tidigare i dialogen. det innehöll ordet blivar. jaaaa...)

and when you thought it couldn´t get any worce say hello to march

mars började med gemu (eller det började ju med natt men aja) där vi fick tillbaka proven. gissa vem som fick bäst resultat? I did, I did, I did!:D:D

Sen lärde jag mig olärbara lärdomar om metalspelande av Viktor innan vi åkte skridskor. sista gången någonsin! jag klarade av det och gick sen tillbaka till skolan (under bitterhet och avundsjuka utan dess like men det är irelevant för alla alltid) för att avnjuta en tyst lunch. vi sa inte ett freaking ord på hela lunchen. kul vänskapsrelasion också. helt underbart. verkligen. nu är jag helt slut i hela systemet, orkar inte ha historia orkar inte all dramatik som metdföljer. det är jobbigt med allting. inte negativt jobbigt egentligen, utan tröttsamt. jag vill sova...

RSS 2.0