för jag måste skriva sånna här inlägg ibland okay? ganska ofta...faktiskt...

Jag saknar dig...och det är väldigt konstigt för jag träffar dig ju snart och det var inte länge sen jag gjorde det heller. Jag kommer ihåg att jag inte brukade sakna dig. Jag liksom tänkte på att jag inte gjorde det. fast det har ju också skett den stora förändringen att jag numera träffar dig mycket oftare. det är ju en obestridlig sanning, liksom. problemet med det är, som sagt saknaden. och frustrationen! och villrådigheten, ovetskapen och oron. alla tvångsbeteenden. ändå är det värt det. så sjukt jävla värt det. det var egentligen mest det jag skulle säga...men det är sol ute. det är vår. jag borde ta fram min skinnjacka snart, methinks. och snart ska jag gå och det har blivit positivt. det är väl en bra sak då, att skolan känns meningsfull. fast det gör den nog ändå, för jag tycker om folket i skolan nowadays. eller det har jag alltid gjort men jag menar att det känns bra mellan mig och folket. typ. inte alla, men typ alla. sen gäller det att inte hänga sig fast på folk som inte tycker om en. faktiskt inte så lätt som man kanske tror. this, however, is irelevant. inte för att någonting är relevant. så jag ska nog gå nu. ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0