he used to play an untuned guitar while he sang about me and he sang about the stars

Nu lämnade jag ju er i en fasansfull cliffhanger i förra inlägget! har ni glömt den? det var ju vem jag satt bredvid som ignorerade mina väldigt obvious blängblickar! vem tror ni? någon random? fel. det var ju viktor förstås! det borde jag ju ha vetat, och gissade också på det fast jag vet inte varför faktiskt. nu fick jag ett sms, ifall någon brydde. det var från Hannah. Anyway...

lunch, hade jag sen. då pratade vi om...något. jag vetefan vad vi pratade om. det mest intressanta som hände var väl att Linus kallade vår fucking kant för en tröskel. what the fuck? det ääär ingen tröskel, people. ej heller är det ett trappsteg, eller en kant. det är en fucking kant, och därmed basta! (whatever that is)

sen hade vi svenska, då jag inte hade något att göra så jag skrev påp Viktors inrådan en saga om en kanin. den skall jag lägga upp så fort detta mög är klart. men ja sen hade vi gitarr, på vilken vi mest pratade om olika random saker och inte spelade så jävla mycket. på sången sjöng jag ironic, och hemma har jag ätit överdrivet god middag med familjen och min extrasyster som återigen gästar oss. det är elvira, för övrigt. vi blev till och med vänner på facebook igår för att man borde ha sina systrar där. xD de hade bakat tårta, dessutom! yaaay!

för att avsluta vill jag återgå till vad jag pratade om i förrförra inlägget, nemligen hur jag hälsar på folk och då i synnerhet Nicholas. Jag gjorde det idag igen. "oj, jaså, det kom en styck människa!" sa jag då. true story. vet ni, jag tror inte att han tycker om mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0