flammande uppgörelse med fantasygenren
oh hi!
väldigt lång dag idag, som började med spanska där jag försökte låtsas att hon som jag jobbade med var sjuk, fast hon satt bredvid mig. det låter ju väldigt hjärtlöst, men sanningen var att jag inte visste att hon satt där och tänkte att hon tantingen inte var där eller också försökte smita. så vi smet. xD sen åkte jag hem och åt lunch vid tio på förmiddagen, bara för att, och tog det lugnt ett tag.
sen åkte jag till Ann, där jag höll på med mindful yoga och sånt hardcore. vi pratade också om orientering och ann berättade om en diagnos för folk som är dåliga på det. den trodde hon att jag hade. jag vet inte om jag håller med riktigt än. men det hade ju varit ganska nice, kan man säga...ursäkternas ursäkt!
sen åkte jag till jolanta och där fick jag en yberawesome insikt! den ska jag här redogöra för, mest för att jag ska komma ihåg den:
jag har ju, som många (alla?) vet haft en massa issues kopplade till bokkaraktärer. jolanta kopplade detta till min blindhet och sa att jag kände mig annorlunda och ville ha en anledning till det. det var ju ungefär vad jag själv redan kommit fram till. men så hör jag mig själv säga: "jag har ju inte riktigt vågat vara blind. det började jag med för typ ett år sen...ungefär samtidigt som jag kom ur bokkaraktärgrejen! omygod! en insiiikt!". bara för att jag är smart. xD
sen åkte jag till skrivargruppen där rubriken kommer ifrån; jag hade en lång monolog om detta. vi hade också telepatiska där jag och Anja som vanligt fick en conection på ett helt annat sätt än alla andra som uttryckte sig i att vi direkt kände när den ena försvann. "nu har jag tappat dig!" "ja jag vet, det var mitt fel" eller alternativt "nej, det har du ju inte!". jag sa även fina saker som "hugo, du fuckar up mitt telepatiska fält!". I am so loving!
här hemma har jag pluggat matte, vilket dock blev lite konstigt när pappa utbrasst "har vi någon trekant? vi har ingen trekant! vi måste skapa en trekant!". okay, liksom. han förstod inte hur förvirrad jag blev av detta. mina föräldrar äro oskyldiga. eller också är jag konstig? men jag tror inte det? nej, nu ska jag väl gå och lägga mig snart tror jag...så, godnatt!
väldigt lång dag idag, som började med spanska där jag försökte låtsas att hon som jag jobbade med var sjuk, fast hon satt bredvid mig. det låter ju väldigt hjärtlöst, men sanningen var att jag inte visste att hon satt där och tänkte att hon tantingen inte var där eller också försökte smita. så vi smet. xD sen åkte jag hem och åt lunch vid tio på förmiddagen, bara för att, och tog det lugnt ett tag.
sen åkte jag till Ann, där jag höll på med mindful yoga och sånt hardcore. vi pratade också om orientering och ann berättade om en diagnos för folk som är dåliga på det. den trodde hon att jag hade. jag vet inte om jag håller med riktigt än. men det hade ju varit ganska nice, kan man säga...ursäkternas ursäkt!
sen åkte jag till jolanta och där fick jag en yberawesome insikt! den ska jag här redogöra för, mest för att jag ska komma ihåg den:
jag har ju, som många (alla?) vet haft en massa issues kopplade till bokkaraktärer. jolanta kopplade detta till min blindhet och sa att jag kände mig annorlunda och ville ha en anledning till det. det var ju ungefär vad jag själv redan kommit fram till. men så hör jag mig själv säga: "jag har ju inte riktigt vågat vara blind. det började jag med för typ ett år sen...ungefär samtidigt som jag kom ur bokkaraktärgrejen! omygod! en insiiikt!". bara för att jag är smart. xD
sen åkte jag till skrivargruppen där rubriken kommer ifrån; jag hade en lång monolog om detta. vi hade också telepatiska där jag och Anja som vanligt fick en conection på ett helt annat sätt än alla andra som uttryckte sig i att vi direkt kände när den ena försvann. "nu har jag tappat dig!" "ja jag vet, det var mitt fel" eller alternativt "nej, det har du ju inte!". jag sa även fina saker som "hugo, du fuckar up mitt telepatiska fält!". I am so loving!
här hemma har jag pluggat matte, vilket dock blev lite konstigt när pappa utbrasst "har vi någon trekant? vi har ingen trekant! vi måste skapa en trekant!". okay, liksom. han förstod inte hur förvirrad jag blev av detta. mina föräldrar äro oskyldiga. eller också är jag konstig? men jag tror inte det? nej, nu ska jag väl gå och lägga mig snart tror jag...så, godnatt!
Kommentarer
Trackback
