hopelosthead

Jag blir inte klok på dig. Det är förstås inte sant. Du är väldigt begriplig och förståelig. det är väl såhär folk gör, har jag hört. men jag förstår det fan inte. och jag försöker intala mig att det inte är mig det är fel på utan det är du som inte orkar. Du har blivit annorlunda, tystare i allmänhet; eller så är det bara när jag är i närheten. men det är det jag har försökt intala mig inte stämmer. det var dålig timing från min sida och du kunde inte hantera det. det måste vara så, för jag vägrar ge efter för den där känslan som kryper in under huden; den som säger att jag är ett problem i ditt liv, något att förtränga och sparka undan. så kan det inte få vara. fast så är det. och folk tycker att jag ska acceptera det. det kanske jag ska, jag vet inte. men jag tycker helt ärligt att jag förtjänar bättre. att jag ska få någon sorts credit för min ärlighet. det funkar inte så, jag vet. men det känns som att det borde det.

For the record så har ingenting speciellt hänt idag och jag mår inte ens dåligt per say. men det har typ slutat vara relevant. aja...ska laga mat snart, det är väl trevligt. och faila gemuprov imorgon men det är inte alltid så lätt att ha gemu ska jag be och få tala om. vissa dagar är alla ämnen ganska svåra. men nog gnällt från mig, det är ju varmt och allting! och det är maj, som sagt. tar värmen som ett tecken. något måste hända...