hopelosthead

har varit på stan med mamma och köpt shorts och fikat och allt vad det är. men sen blev jag på yberdåligt humör som nu har glidit över i någon sorts konstig rastlöshetskänsla jag inte vet var jag ska göra av. kan inte förklara den, blir inte bekväm någonstans, freakar bara ut på allting och vill bara ha någonting att hålla fast vid inuti huvudet för ingenting är så jobbigt som att inte veta vad man faktiskt känner för då kan man inte heller göra någonting åt det. känner för allt men samtidigt verkligen ingenting. är arg och glad och frustrerad all in one moment. och jag saknar dig. lite ibland när jag råkar tänka efter. oftast på natten men ibland på dagen också.

if he should ever come our way
dry the tears and look somewhere above him
it might be easier to say than to do
but just pretend that you no longer love him