hopelosthead

ja, jag hade seriösa planer på att blogga mer igår faktiskt men sen kom skrivande i vägen. ja, jag skrev faktiskt! och omg jag lyssnar på 24 och det gör så ont fast det är fint. den låten förändrade liksom mitt liv. slutet är så läskigt sant. det var ju preciiis så det kändes. "they say one man is the accident, the other is the hand that stops the blood. and I´m looking for the other one, the hand to stop the blood." jag har sjungit det med dig. önskar jag fick höra det, göra om det ännu hellre.

 

förlåt, nu ska jag skriva vettiga saker. som att igår träffade jag Agnes! det var seriöst tre månader sen sist! men det var lika underbart som vanligt. för en gångs skull var vi på samma nivå i livet, typ. normala saker som "I am a cat throwing up! take care of me!" yttrades såklart och det regnade...också såklart. men ja, vad hände mer igår? jag skrev, som sagt. jag kanske äntligen har kommit ur min ca två-tre veckor långa skrivkramp! det mycket tack vare marie, som ger mig en massa intressanta tankar att jobba efter. utan henne vore det ingen bok, konstaterade jag. uppspel idag, alla verkar sjukt taggade. jag tänker knappt på det. liksom...min klass, what´s the deal. de enda jag vill ska höra har redan hört. so what do I care. ska göra mitt bästa dock, obviously. borde sjunga upp kanske? okay nu slutar jag skriva ner mina tankar.