tell me something real, tell me something true, I just wanna feel there´s something left that I can do

jag har nu varit och sett first aid kit. holy fucking goodness those chicks are so fucking awesome. speciellt johanna. hon är helt klart min favoritsyster. tre, små solon fick hon. men de var episka. de sjöng sin cover på america, en underbar helt unplugged version av ghost town och ja, jag lyckades sjunga mig till en komplimang...igen. nej, jag har inte alls uppträdande-apstinens. absolut inte. och min meningsbyggnad är ju helt jävla underbar idag verkligen. men ja, jag är lycklig. söderbergssystrar ftw! <333
 
also: min känslomessiga uttråkning, som jag winade om för ett tag sen, är borta. jag känner mig levande igen. lika smärtsamt levande som om det vore februari igen. jag tror bestämt att jag tycker om det. för det smärtsamma är jävligt fint. eller fint är det väl inte, mer...there ain´t no words. men det känns alltid bra att komma ihåg sina egna känslor. vad det var man egentligen grundade dem på. varför de inte försvinner och betér sig som folk. men ja, det var en liten insyn i mitt liv. sluta nu läsa denna blogg och lyssna på first aid kit istället, förihelvete!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0