cause people are just people, people are just people, people are just people like you

jag skriver, skriver prosa, prosa jag blir nöjd med. det är något nytt för mig.
jag återupptäcker gammal musik.
högläsning i vardagsrummet med syster och hennes vänner är ganska fint. katarina bredow liksom.
forever doesn´t live here anymore. fucking klockrent, spelar ingen roll hur gammalt och uttjatat det är.
jag fick höra idag att jag borde satsa på att bli jazzsångerska. blev massa glad.
onna ringde, spontant, för första gången på hur länge som helst och vi pratade om att jag måste åka upp snaaart typ höstlovet. Jag saknar henne, saknar huvudstaden, saknar bäst av tre i hennes spellista och hennes föräldrar som såg att jag hade förändrats i våras. Att jag var en ny person. för jag är ju fan det.
jag älskar of monsters and men, och att jag ändå är helt okay på att ta ut stämmor nu för tiden. stämman jag tog ut på sången utan att bli tillfrågad om det var riktigt fin och ändå väldigt lätt. inte ens ens tersstämma, what is this magic. (okay jag bara håller ut en ton. shut up det är ssjukt fint.)
klockan är alldeles för mycket, jag vet. jag måste sova.
men alltså, jag tycker väldigt mycket om er som läser detta. tänkte jag skulle säga det innan jag slutar. godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0