hopelosthead

from finner är världens bästa låt. inte sant, men väldigt bra är den. så igår var jag med maria, vi kände oss som gamla kärringar och hade det bra. jag kom fram till att alla jag umgås med nu för tiden är sjukt vettiga och stabila människor. folk som har hittat hem i sig själva. för det är ju dem man vill vara med. de där "roliga" och "konstiga" människorna har något så markant sjukt omkring sig väldigt ofta. något lite desperat, inte friskt. det är ju inte så jämt, och de jag känner är också konstiga, men det finns en skillnad. vissa försöker för mycket och jag har liksom inte tänkt på det förrän nu.

 

men ja, sen läste jag vidare i din historik och sjöng sjukt gammalt skit. typ my chemical romance. det var ganska kul, för jag fick upptäcka låtarna as I sang för jag kom verkligen inte ihåg dem förrän typ en sekund innan det jag skulle sjunga. saknade dig lite, det kommer jag kanske alltid göra. min kommatering på den här bloggen är fruktansvärd och jag brukade aldrig tänka på sånt, men du har skadat mig Marie! jag vet att det ska vara ett komma mellan mig och marie i den meningen, men som sagt, några jävla gränser ska man väl ändå ha! det ska bli min nya catchfrase. jag har inte sagt min förra catchfrase på jättelänge! alltså jättelänge! för att jag är fucking epic på det sättet. men det var väl det jag hade att säga nu då. godmorgon som sagt!