hopelosthead

nu tänker jag säga något många kanske inte håller med om. Men jag stör mig något ofattbart på de som ska hjälpa blyga människor i samtal. den där jävla tonen de får när de vänder sig till dem.

"vad tycker du om det?"

eller ännu värre:

"vill du göra detta?

nej förmodligen inte eftersom personen inte har sagt det. Hur ska man lära sig att hantera världen om folk hela tiden hjälper en? jag menar inte att man ska skita i deras blyghet, men om de vill säga något, kommer de väl säga det. tyst kanske, men ändå. annars är det tyvärr deras förlust. om man inte vill ta för sig, ska ingen komma och fråga (gång på gång) om man vill. låt då personen vara tyst och om han/hon inte trivs är det ju (oftast) ingen som tvingar personen att vara där. detta kan uppröra mig enormt mycket. det var det jag hade idag, godmorgon!