hopelosthead

 

så...du är på Emma-humör igen verkar det. Att det är kortvarigt är inte ens något jag tvivlar på. det är väl okay egentligen...önskar bara jag förstod alltihop. Varför du plötsligt "byter sida". och nej, det är ingenting jag inbillar mig. Det är andra som också ser det. Och det skrämmer mig. Och ja, jag är fortfarande patetisk och därför klandrar jag dig egentligen inte för din distans. Som jag sa till någon annan tidigare idag: "det är så mycket jag säger jag inte borde säga. Det är nästan lite spännande. När som helst kan han försvinna i några månader. Jag vet bara inte när jag går över den gränsen. Living on the edge!" det är ju så. Saker jag inte vill säga säger jag, bara för att du, när du är på det humöret, gör att det känns okay. Att jag får säga precis vad jag vill. Hur kan det vara så? Hur kan du manipulera mig så lätt, utan att försöka? för du är 100 % ärlig hela tiden, sjukt som det låter. Du säger inte saker du inte menar. Du bara...säger inte det du faktiskt menar, I guess. Men liksom...vi pratar om vilka vi inte stör oss på och nämner aldrig varandra. du ljuger inte, och det gör inte jag heller; det gillar jag. Men alltså ja...det blir bara så mycket förvirring hela tiden. plötsligt sitter du bredvid mig och pratar i en timme. sen säger du ingenting på en vecka.

 

Nej, det är en jävla tur att jag har Elin och sweetie säger jag bara! utan de