hopelosthead

Men titta vem som, hör och häpna, är hemma igen! Det är jag! Var har jag nu varit? I Härnösand. Ja, jag har äntligen sett Norrland! Det var väl roligt för mig. Vad har jag gjort där? Varit på us medlemsforum, no less. Detta innebar...möten. Möten, möten och mer möten. Ibland ville jag skrika rakt ut, ibland visste jag inte vad vi pratade om (och just då var det såklart fucking votering...smidig tjej) och ibland var det rentav intressant. Vi valde en ny riksstyrelse eller nej, så kan jag inte säga. vi valde in nya folk i den, så menar jag. Det var allmänt dramatiskt och både Linus/diktatorn, Anna och Niklas kom in, och Onna som ersättare! Jag är allmänt glad och stolt om vartannat.

 

Jag har också kommit fram till hur mycket jag uppskattar mina vänner. Linus, framför allt, som första dagen säger "jag har köpt cola. Jag tänkte att du skulle behöva det." och hela tiden pratar om hur mycket han tror på mig. Sista kvällen gick vi på en regnpromenad och hade serious business-samtal i en busskur. En annan jag uppskattar djupt är Onna. Första kvällen gick vi nästan direkt till vårt rum och hade sur-rants om att alla fanns samtidigt (det blir för trångt då ju) och att vi inte ooorkade mer. Vi hade också fått uppdraget att hålla i den öppna scenen, så den andra kvällen skrev vi sånger till alla nummer. Det slutade med att jag frångick mina principer utav bara fan och gjorde om allt från pippi till electropop (låten alltså). Vi fick sen höra att vi var bättre än de som uppträdde. Hell to the yes.:) jag vill också prata om de två jag träffade dagen innan forum: Olle och Isa. Dessa uppskattar jag. De låter mig ha föredrag om mina personligheter och må dåligt om det så behövs, utan att det blir konstigt. De har bara dykt upp i mitt liv och varit självklara i mitt liv. Så alla dessa (och en massa mer ofc) vill jag säga att jag uppskattar.

 

Men vet ni vad jag inte uppskattar? Tio timmars hemresa. Tio timmar på tre olika tåg. Dock fick jag sällskap av en grabb vid namn Oscar, som jag inte hade mycket annat val än att lära känna. Och tur var väl det, för han var mycket trevlig. Vi hade extremt roligt åt konduktören på det andra tåget, som verkligen gillade att prata och ständigt sa att "förutom detta är allt som det brukar vara". Och hur brukar det vara, undrade vi? Vi undrade också vad som hängde på väggarna på vårt första tåg, som var ett norrtåg. Oscar tyckte att "här kan man binda fast någon", men sen insåg han att det nog var...skidhållare. Ja varför inte liksom. Rubriken är ett uttalande från mig. Jag hade en dålig engelska-dag igår, om man säger så. Då var vi tillräckligt trötta för att detta skulle bli det roligaste någonsin. Just det! På tal om ingenting så sköt vi ju elektronskytte också. Sandra var top Comedy. Så här kunde det låta:

Sandra: men varför kan jag aldrig få sämre än sju eller bättre än åtta?

*skått*

instruktör: Om du försökte få sämre än sju, så lyckades du.

 

*skott*

Sandra: Vad var det där?

Vi andra: Det var du som sköt.

Sandra: Jaha, oj!

Instruktör: Du träffade i taket...

 

Nu har jag nog sagt allt som borde sägas, och om inte så återkommer jag. Also: Jag flyttar om fyra dagar...