hopelosthead

alltså vad fan är grejen med mig idag? vaknade från och till mellan 06:30-08:30 och kände mig sjukt orolig, och nu har känslan fortfarande inte släppt. det kryper i hela kroppen och jag vill bara skriiiiiika! men så gör man ju inte. ibland får jag bara damp och börjar prata med mig själv eller sprattla omkring. jag kan inte tänka.  och ja, egentligen tror jag att jag vet var det kommer ifrån. det gör inte saken lättare. jag mår illa, det känns som jag är nervös och som om ingenting riktigt funkar. billy jamar som en idiot någonstans i huset. det låter faktiskt inte så bra det där. jag och billy kan totally bilda en klubb. men jag vill skrika! eller bara sjunga, eller prata väldigt fort. okay jag skrev bara av mina tankar där, I don´t know either. och snart ska jag rollspela och jag har en känsla av att jag kommer vara smått brutal. om jag inte spyr först. ibland känns detta fullt rimligt. inte för att jag skulle göra detta, men ändå. nej spyende får andra ta hand om. och alltså kan jag bara få ett mail något gång! det kanske skulle lugna mig. ...eller tvärtom. ingen som vet. jag behöver någonting! om jag bara visste vad. bleeeh. men en sak är bra och det är att någon uppskattar mina stalkerskills. det är väl fint för mig antar jag. men vad fan är det, billy?  jag har ingen aning om vad jag just skrev. Jo, det har jag nu men förut täcktes det över av en töntig ruta. det var töntigt. snart ska jag säkert åka. vad trevlig jag kommer vara idag wiiihooo. nu slutade billy jama, för han fick medecin (jag kan itne stava shut up omg jag skrev jag kan itne stava jag älskar mitt liv). fint för honom. jag vill också få det! det där är min sämsta vana, typ. att säga "jag vill också" om allting. typ "jag vill också ha barnbarn!". nej, det vill du inte. charmigt. alltså jag spottar bara ut ord för närvarande. jag vill säga något fint, som att jag saknar dig, men det kanske inte är sant. Jag vill säga något viktigt, som att jag fucking behöver dig, men ibland känns det som en lögn. Jag vill säga något stort, som att jag vill ha dig, men jag vågar inte. förutom då att jag just gjorde det, och det kändes faktiskt inte så konstigt. detta säger en del av mitt tillstånd just nu om ni inte förstår det. det har jag nemligen aldrig sagt förut och kommer antagligen inte säga igen. och nu när jag ändå är igång kan jag slänga till med att jag älskar dig också. det gick också att säga. what is this magic. jag borde kanske inte publicera detta? fast varför skulle jag inte göra det? det är ju bara för mig inlägget är groundbreaking. för er andra är det ju vardagsmat. intressant egentligen. jag tänkte nyss vara ännu mer groundbreaking och nämna dig vid namn, mest för att jag för en gångs skull känner att jag kan, men sen kom jag på att så gör man inte mot folk. äsch då. det får ni klara er utan, och jag tror inte att ni sörjer. fortfarande inget mail. men florence welch ska få rädda mig nu för henne behöver jag. inget är så bra som hon när det känns för mycket. hon kan liksom sjunga vad fan som helst och det fungerar. till och med sweet nothing-låten är underbar, fast den är så dålig. det här inlägget är underbart och inte alls kaos och ostrukturerat. men det är därför ni älskar mig, and you know it! jag tror det börjar släppa nu. tack tack tack florence och denna underbara blogg. börjar känna mig lugnare. fortfarande hopknuten, men i färd med att lösas upp. jag fattar inte heller hälften. eller så gör jag det. men ja detta gick från ett kaosinlägg till att handla om billy, till att handla om den ni alal vet, till att handla om florence welch. och på något sätt känns denna utväcklign helt naturlig. det heter utveckling va? fuck it jag kan inte stava. hm, mina ben var helt hoptrasslade nyss som någon slags manifestation av detta kaos. eller också bara satt jag så. det är ingen som vet. detta är som en sån är stream of consiousness, och jag kan säkert inte stava det heller. snart kommer tonen som fick henne att placera sig på min giftaslista. nu kommer den! holy fucking goodness vad ser jag i någon annan? jag är inte alls motsägelsefull! absolut inte! fast jo, det är ju lite det jag är. but I do not care. moahahaha. snart måste jag åka. men det är okay, för nu känns det som sagt mycket bättre. slutet på den här låten är väldigt konstigt insåg jag nu. efter ett år. good work darling. nu ska jag till och med lyssna på kiss with at fist. jag gillar inte ens den. det är hennes enda låt. nej, jag ska faktiskt inte alls lyssna på den. men det är okay för nu mår jag nästan bra...förutom nu när jag försökte andas ut helt fridfullt och fick panik igen av denna handling. what the fuck, emma? du är konstig. och sluta tänka saker du inte menar! exempel: "jag vill klättra ut genom fönstret". What? Nej, det vill du inte. jag borde nog lägga ner detta inlägg snart. det är...långt. eller det kanske det inte är? jag vet inte, det får ni avgöra. hejdå och varför läste ni hit ner?;)