hopelosthead

jag vet inte om jag överreagerar, men jag tror inte det. Faktiskt inte den här gången. Eller jo, på ett sätt, men man för ju förihelvete se den stora bilden. Jag är trött på att bli behandlad som något man kan plocka upp och kasta undan vid behov. någon att ge kärlek för att sen ignorera. jag är trött på all jävla tystnad och att känna mig klängig men det är jag fan inte ens längre. jag skulle aldrig ta initiativ. vad är det för en jävla "vänskap"? skulle du ens kalla det för en sådan? Förmodligen, för det är ju bara du som ska definiera hur dina relasioner ser ut verkar det som. varför bryr sig ingen annan? varför är ingen annan upprörd? visst, du behandlar dina "riktiga vänner" bättre, men what the fuck de ser dig ju. och de skiter i det! jag kan inte fatta hur mycket jag låter dig komma undan med. hur mycket jag, vad jag än säger, har tyckt synd om dig. det är inte ett dugg synd om dig.

 

vad som utlöste detta? ett grupparbete, no less. tre viktiga meddelanden som gått utan svar. för att det jag säger tydligen inte är viktigt nog för att besvaras. och då ska vi vara någon slags vänner. du kommer och säger att jag är en av de få som förstår hur du tänker, men gör inte någonting för att bevara någonting. för att du bryr dig så löjligt lite om saker du inte anser vara viktiga. när det handlar om musik, ja då är du där direkt och svarar. för det har du bestämt dig för att prioritera. inte människor. om jag skulle skriva typ "hej!" eller något (vilket jag för övrigt aldrig skulle, men whatever) skulle du ignorera det också. en fin vän det där. och ja, jag vet att jag inte kan kasta det där ordet hela tiden, "vän". det har du aldrig ens sagt. men du? du kom tillbaka. det var det ingen som ens trodde. men det gjorde du. och ordentligt också. du måste liksom inte spendera timmar med mig. ingen tvingar dig att umgås med mig så gör inte det om jag nu betyder så lite för dig! fortfarande tycker jag faktiskt inte att jag överreagerar. för jag är värd mer än att gå runt och ständigt vara rädd för att du ska försvinna om jag säger fel saker, är för mycket, är för ärlig eller för på riktigt. för i din värd ska allt vara top comedy. jag är inte top comedy för jag vill gråta. det är inget kul med det om du undrar. jag orkar inte mer. vill skicka det här till dig istället för att publicera det på en ful blogg. hatar när folk skriver om sina konflikter på internet egentligen. det ser så dumt ut. skillnaden är denna: jag påstår inte att jag inte bryr mig, försöker inte sätta mig över dig alls. vill bara förstå varför du inte kan bestämma dig. vill prata men kan inte såklart det är ju det som är grejen. får inte berätta om viktiga saker, får inte vara på riktigt för då kan jag ju bara säga hejdå. varför jag inte sticker? jag kan inte. jag är för svag, glömmer bort hur sårad jag är. det glider undan hela hela hela tiden. jag tänker att det ju inte är så farligt. du har ju haft dina anledningar. ja jo men nu har du inte det. det tycker då i alla fall inte jag att du har. nu orkar jag inte rageblogga mer, som tur är, men ja...jag hade lite annat att säga, kom jag på. ska jag ta det i ett eget inlägg? det kanske blir bäst så...ni ska ju inte behöva få wiplash. så ses i nästa inlägg!