hopelosthead

...det blir nog inte så, alltså. Nästa vecka kommer jag förmodligen inte hinna skriva mer än max ett inlägg. Seriöst, det här året är inget bra bloggår. Tusenpunkterslistan är i fara! För ja, den är min enda motivation till att blogga just nu. Then again, jag gör inte mycket annat heller. jag bara musikalar. Men det gör jag också väldigt mycket. Jag har också träffat Sara, som återigen jämförde folk med chips och dippa. Världens bästa jämförelse. Jag har umgåtts en massa med Elin. Shit har verkligen gone down och det kanske jag orkar skriva om någon gång men jag är inte säker på att jag någonsin kan. Ikväll hade jag och mamma glee-maraton och dissade eurovision för första gången sen...2002? något åt det hållet. helt insane. But I like it! så livet är bra. typ. Fast jag hade en bra dröm inatt. länge sen sist. fy fan vad bra den var. tills jag blev aresterad och hotad och grejer förstås. men innan det var det fint som fan. Jag fick äntligen svar. Inget happily ever after men vänskap. Det är allt jag vill ha ju. Vänskap och helst respekt. Och jag måste, måste, måste kräva det senare. Jag vet bara inte hur. nu blev det här helt känslomessigt. I do not care. så är ju min blogg. lite ambivalent eller vad det var Marie sa. Hannah tyckte dock att jag har mindre moodswings nu än 2010. det är i och för sig sant. jag mår ju inte rent förjävligt nu heller. Jag undrar vad som hände då egentligen. Vad det var som fuckade up allting. Jag kommer verkligen inte ihåg. Jag minns bara att jag kände det som om jag konstant blödde mellan revbenen och undrade om det skulle forsa ut blod om man skar där (OBS inga självskadetankar! Fuck that shit!), att jag var livrädd för sociala sammanhang, att jag grät förjävla ofta, att ingenting var på riktigt eller sant och att allt ändå var mycket mer påtagligt än jag någonsin förstod. Det tog mig seriöst flera år att acceptera att det var på riktigt, och jag har fortfarande svårt för det. Så fort jag känner tänker jag "finns detta?". Det här var inte vad jag tänkte skriva om. Men jag bifogar en dikt här, för att det är något av det bästa jag sagt.

 

Jag kanaliserar min sorg

Genom en pojke

Som gråter på en gunga

Springer

Blöder

det svider till

fiktiv smärta

bränner i ögonen

En insikt

Om jag kanaliserar min sorg

Måste jag ha en sorg

Då måste jag finnas

Finnas på riktigt