Be my mirror, my sword, my shield...

 
Peppig/vanlig del:
Idag åkte vi alla till Jönköping. Alla andra gick på museum, men jag gick istället på ett möte på arbetsförmedlingen eftersom jag ju har gått och blivit arbetsledare. Lyckligtvis var diktatorn där och stöttade mig. Jag kände mig som en kanin i strålkastarljus. Det är inget uttryck, säger Anna. I och för sig verkar hon inte ha hört så många uttryck, så jag vet inte. Then again, jag verkar säga en massa saker som inte finns. Tydligen kan man till exempel inte känna sig neutral? What? Mamma skrattade oproportionerligt mycket åt mig när jag sa så. Jag fattar inte. :( i alla fall, gick mötet faktiskt riktigt bra. Efteråt var jag dock "i chock" (som Hanna skulle ha sagt...och vad konstigt det blir att stava Hanna utan h på slutet! Fast lätt att hålla isär dem på det sättet) skulle säga, så vi köpte choklad och cola och satte oss på en bänk för att chilla med livet. Där diskuterade vi vad som egentligen kan räknas som bord (inte mitt ben, tydligen) och jag uttalade meningen "här är jag och min kompis ordföranden", som uppenbarligen var mycket rolig. If you say so och sådär. Jag anslöt mig sen åter till klassen, för fika (nej jag fikade inte direkt efter chokladen, men satt med) och en massa diskutioner om framför allt crushes. Mest Hannas. Hon har många. ;)
 
För övrigt är jag eventuellt världens sämsta vän för tillfället. Svarar aldrig i telefon, är dålig på att trösta, you name it. Men såna perioder har kanske alla. Det är en hostess-dag, om det sa någon något. Det sa nog ingen något. Men så är det. Därav rubriken. Det sa ännu mindre. Sorry. Tänkte förklara men orkar inte spendera mer bloggutrymme på sånt som redan är sagt. Så kan det va. Där kände jag att det tog stopp i bloggandet, så ha det bra och sånt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0