petflaskan Petra och känslostormarna

Hej mina ankor! (reclaiming 2010 is fun!)
Marie: Du är bäst. <3 sliter mitt hår över detta än. Oj, syftningsfel, men du fattar.
 
Igår var en känslostormarnas dag och då hände ändå inte vidare mycket. Först läste vi barnböcker och jag skrev min i realtid eftersom jag inte orkade i onsdags. Men det gick riktigt bra! Sigge föreslog att jag skulle skicka in den som reklamtext. Jag blev jätteglad! Så jag gick runt i en lyckobubbla en lång stund. Efterrätt i skolan gjorde inte saken sämre heller. På kvällen svängde dock allt och jag blev jättedeppig över livet med två hem och allt annat. Så jag ringde Hannah och pratade om lite allt möjligt. Vi läste till och med godnattsaga! Som sagt: Reclaiming 2010 is fun!
 
Idag vaknade jag upp ur en för konstig dröm. Jag tänker till och med prata om den. Den började med att greenshoeboy (är detta ett namn jag infört i bloggen? Jag tror det, och jag tror också att vad jag än skriver kommer ni veta vem jag menar) sms:ade mig och ville prata och reda upp saker och kunde jag träffa honom typ nu. Ja det kunde jag väl, tänkte jag, och sen följer en lång sekvens där jag försöker få tag på människan. Att transportera sig i en dröm är faktiskt riktigt svårt, vill jag meddela. Jag åkte buss hit och dit och andra konstiga detaljer jag inte minns. Någonstans där hör jag Hanna (klasskompisen) på avstånd ochc springer mot henne, skrikande: "Haaaaaannaaaaa! Jag är i choooock!". Till slut fick jag äntligen tag på honom, här hemma (just det, jag är i Lund as we blog så jag menar där). Men då vänder drömmen från bra på det sämsta sättet till helt förjävla konstig. Det är inte han, utan Christer (annan klasskompis, 45 år mind you)! I dröm-universumet var han och jag ovänner och hade varit det länge, så han försökte prata med mig genom att låtsas vara just greenshoeboy (så himla smart, tragiskt nog) och till och med stulit dennes telefon i en kyrka (this could happen) för att kunna smsa mig. Jag uppskattade inte detta och blev ganska arg, men minns inte hur det slutade. Så vaknade jag idag.
 
Idag läste vi nya versioner av barnböckerna och rubrikens första del framtogs. Som jag sa på twitter: "barnboksvecka: Glutenintoleranta ankor, myrdialoger, potatisar i panik, en petflaska vid namn Petra samt keysmashande katter. Flawless." Så kul har vi på författarlinjen, yall. Nu är jag i Lund och firar in julen. Men först åkte jag med "snälltåget" (hahahaha can not cope) och där hade de ingen värme. Jag hade heller ingen mat, så att äta på acian express med pappa när jag kom fram var mycket, mycket uppskattat. Nu kommer här ett par små citat, och sen får det vara.
 
Jag: Jag vill skriva en barnbok om ankor.
Sigge: Har ankan någon ankagonist?
 
Hanna: Vad vill du ha för sallad? *rabblar upp*
Jag: Ta lite fucking tomat och så får det va så. Alltså...jag borde sluta svära åt sallad.
Hanna: Jamen jag svär ju som en jävla gris hela tiden. Du hör ju, jag måste fan göra något åt mitt språk!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0